Kampen om bilden av Malmö

Tack härliga Malmö Stad för att jag nyligen fick föreläsa för drygt 100 kommunikatörer i er organisation. Malmö gör ett fint arbete för att hantera sin plats på jorden.

IMG_1505.jpg

Kampen om den verkliga bilden av Malmö pågår för fullt i bruset av Fake news, invandrarfientliga utfall och lösryckta citat som surrar kring varumärket Malmö.

Men kommunikatörerna utstrålar ändå en förväntansfull segervittring om Malmös framtid nu när det hela sätter sig.

Min roll var, som vanligt, att försvara den verkliga berättelsens kraft.

Inga teser eller policies i det kommunala arbetet lyfter om man inte lägger till sanna befolkade berättelser som bekräftar idéerna och visar meningen med att arbeta för denna plats på jorden.

Jag visade storyexempel från Malmö och andra kommuner som jag arbetat med. Jag förklarade att det faktiskt går att söka, finna och skörda en första repertoar av berättelser redan första dagen bara man förstår sig på metoden.

Jag vet att du vet att jag vet

Vi möts vid kaffeapparaten. Nickar tyst mot varandra. Delar kulturen på jobbet. Vi har ett kollektivt minne och kanske tankar om vad som pågår och rent av vart vi är på väg.

Namnlöst.001.jpeg

Att på insidan dela en organisations berättelser och visioner om framtiden är att vara en del av triben / stammen. Vi sitter nämligen i samma båt.

Vi delar, vare sig vi vill eller inte, organisationens kollektiva minne och kulturkapital.

Så är det bara!

Det är här som Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer kommer in.

Precis som i vår närmaste organisation, familjen eller släkten, så bärs kunskaper och värderingar också på jobbet av sorterade berättelser från verkligheten.

Ledare och alla andra flockmedlemmar behöver, liksom alla människor i alla tider, berättelser för att förstå varför de håller på med det de gör.

Berättelserna som finns i organisationen väver en bild av framtiden. Och lägger nickande grund till påståendet: Jag vet att du vet att jag faktiskt vet.

Vill du veta hur man aktiverar detta kulturkapital. Kontakta Storytellers Heijbel & Co..

Berättande statistik

Ordet statistik kommer från latinets ”status”, visar alltså hur något är. Statistikern berättar om nuet, det förflutna och kanske något om framtiden.

Enligt mitt sätt att tänka så har all statistik en koppling till människor. Att redovisa statistik utan att visa vad detta betyder för människor blir fel.

Statistikern är helt enkelt en berättare.

statistik.001.jpeg

Jag träffade en man inom EU-systemet som arbetade med statistik och analyser. Han tyckte att han hade bra koll på verkligheten, i det här fallet var det gränshandel.

Men han märkte också att många tyckte att det han höll på med, statistik och analyser, verkade trist och svårt att förstå.

Själv såg han i sitt inre människor. Hur de lever i gränstrakterna som han studerade. Så han började i stället kalla sig berättare.

Att använda Storytellingmetoden och krydda berättelserna med siffror och statistik är fullt möjligt. All statistik handlar ju ytterst om människor och mänsklig aktivitet.

Storytelling bidrar, om man så vill, till evolution av organisation. Berättelserna bygger alltså framtid.

Långt innan människan började beskriva verkligheten i siffror och diagram så gällde alltid berättandet.

Ledare kan nå också sifferfobiker och diagramdyslektiker med uråldrig beskrivande Storytelling.

Jag vet hur man gör.

Vad låter ni?

När jag håller workshops lyssnar jag på gruppens läte innan deltagarna tystnar och jag ska börja. Ljudet av rösterna säger så mycket. Sen ska jag, i mitt uppdrag, söka berättelser och ljud som är företagets röst.

19.8.17.001.jpeg

När det kommer till Corporate Storytelling handlar det, för mig, och för alla framgångsrika företag, om organisationens röst. Inte om hur den enskilde kan bli en bra retoriker eller att den ska träna sig i rätt kroppsspråk – på individnivå.

Dra dig i örat klia dig på axeln om du vill. Som flockmedlem i företag och organisationer är du helt enkelt en del av något större, det gemensamma varumärke som ni bygger tillsammans. Det här är inte en individfråga.

Alla organisationer består av människor och organisationer behöver berätta för att synas och finnas och för att dela meningen med vad de håller på med. De behöver också få kunder, brukare, klienter etc att förstå och i bästa fall känna in meningen med det hela.

Om man berättar får man svar och dessa svar bidrar sen till att lägga grunden till nya lösningar, digitala eller jordiga. Orden gör att alla förstår vad som pågår. Verksamheterna kan sen utvecklas utifrån den dialog som Corporate Storytelling bidrar med

Så frågan blir vad säger ni som grupp? Hur ropar ni och lyssnar in reaktionerna?

Metaforen kan översätta tanke

I svenska språket använder vi många bildliga uttryckssätt, så kallade metaforer. Jag får ofta frågan om metaforer passar i Corporate Storytellingsammanhang. Jag svarar då att om det är uppenbart vart vi tillsammans vill nå så är det bara att köra på. Vill vi snabbt översätta en tanke är det också bra. Jag brukar tala om att verkligheten duger och kan metaforer stödja det vi håller på med – så varför inte?

Så här sitter jag då metaforiskt bak vid motorn och rundar Kungsholmen och Essingeöarna i Stockholm. I en båt som drivs med utombordsmotor. Det är jag som kör och delar av flocken som åker med. Vi väljer dock rutt och mål tillsammans. Och fart. Vi är inte slavar under vinden utan styr även, om nödvändigt, i motvind mot den verklighet vi räknar med att finna och bygga runt udden.

IMG_0837.jpg

Trots min långa erfarenhet så vet jag förstås att det är de unga fram i båten som har framtiden i sina händer. Det är de som tar över. Jag hoppas ändå då att de lyssnar på erfarenheterna från mannen där bak lika mycket som han lyssnar på dem i fram.

Storytelling kan väcka känslor som ökar värdet på varorna & tjänsterna

En dimension av storytelling är att den faktiskt kan emotionalisera verksamheter och varumärken. Till skillnad från faktuell mätbar kommunikation som traditionellt prioriteras av företagsledningar vänder sig storyn ofta till hjärtat, om man säger så.

Inte antingen eller utan både och.

Vad känner människorna när de ser varan eller tjänsten eller när de möter det specifika varumärket. Man kan faktiskt medvetet satsa på att använda berättelser för att addera känslor till direkt mätbara mått och prestanda.

När jag för några år sedan arbetade med Landstinget i Kalmar län brukade jag ibland ropa ut över seminariedeltagarna: Kan man älska ett landsting? Jag fick ibland ge svaret också. Det är klart man kan.

Men då får man utöver att leverera varor tjänster också berätta om mänskliga möten i verksamheten och visa nyttan med att man håller på.

Storytellers måste lyssna

Om jag är en storyteller beror det på att jag lyssnar” lär John Berger, den engelske författaren som nyligen dog i sitt hem i en fransk by, ha sagt.

Det tål att upprepas. It takes a listener to be a teller. Detta är en universell sanning men just i samband med företag och organisationer blir detta extra tydligt. Själv tycker jag att jag fungerar som en slags barnmorska när jag söker och finner detta kulturkapital.

Jag ger råd hur man gör sig redo och hjälper till när berättelserna kommer.

När jag håller mina föredrag och workshops för att hjälpa organisationer att skörda är lyssnandet därför A & O. Jag skapar inte organisationens berättelser. De inblandade äger själva sina business narratives med vars hjälp de kan rekrytera, sälja, byta erfarenheter, utveckla organisationen och ledarskapet med mera.

Med Heijbelmodellen kan jag på en förmiddag få fram en första skörd. Ska de filmas kan jag coacha triben så att deltagarna tillsammans kan se berättelserna redan på eftermiddagen / kvällen och möta kanske möta dem på intranätet dagen efter.

Det är magiskt men beror på att berättelserna redan finns eftersom verksamhet och kultur uttrycks i berättelserna som redan befolkar varumärket. Corporate Storytelling lägger i själva verket grunden för dialoger som för verksamheten framåt.

Lätta på trycket och gå vidare

På ånglokens och ångfartygens tid lärde man sig att hantera maskinerna genom att kunna ”lätta på trycket” för att undvika haveri eller rent av explosion i pannan. Än idag kan vi höra ångfartygen i exempelvis Stockholm råma och ropa när de lättar på trycket.

När det handlar om relationer i olika företagskulturella sammanhang används uttrycket ibland för att tala om olika spänningar som behöver få komma fram och ut för att de gemensamma målen och visionerna ska kunna nås och fullföljas.

Man måste då förstås någon gång få berätta om ”alla j-a idioter som man stöter på”. Man måste få lätta på trycket för att kunna arbeta vidare.

Jag har tagit upp denna ”lätta-på-trycket-problematik” i mängder av seminarier och workshops genom åren. Jag får alltid frågan om negativ / positiv, frustration / vision etc när vi plockar fram storytellingverktyget för att skörda kreativt i kulturkapitalet (kultur bärs ju av berättelser och alla organisationer har kultur).

Vi måste ta vara på berättelserna som inte bara är happy happy och halleluja, svarar jag. Vi lättar på trycket, vi ser vad som händer och så bygger ni en bättre beredskap och tydligare vision.

Man kan mycket väl arrangera seminarier och workshops som har just detta fokus.

Det kan minska stress och spänningar i gruppen. Berättelserna kan också stärka den interna kamratskapen och ge stöd till medarbetarna när det gäller att hantera stressande möten och relationer med besvärliga kunder , brukare och klienter.

Ofta får dessa berättelser en intern ton av svart humor men de behövs faktiskt i organisationsutvecklingen.

Man måste alltså ha möjlighet att lätta på trycket, på jobbet också.

Sen kan man gå vidare.

Storytelling befolkar varumärket – verkligheten duger

All mänsklig verksamhet kommuniceras med berättelser, Storytelling. När det kommer till företag och organisationer brukar det kallas Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations.

Detta har jag och Storytellers arbetat med i drygt 15 år under de egna slagorden: Storytelling befolkar varumärket – verkligheten duger.

Hur som helst, om vi tror på berättelsens betydelse så inser vi att också stora och små företag och organisationer bärs av sina berättelser. Utan berättelser går verksamheten helt enkelt under.

Berättelserna inspirerar medarbetare, sprider kunskap och förbättrar förhoppningsvis i förlängningen produktiviteten. Detta kan förstås surra inom triben men berättelserna surrar också på utsidan runt omkring varumärket och bidrar till att befolka det.

Det kan vara positiva och negativa berättelser. Oavsett vilket så bygger de den framtid vi ännu inte har sett. Ska man vara trygg med berättelserna så måste de vara förankrade i verkligheten. Jag talar alltså inte om påhittade scenarier och reklamsagor, utan om stories som handlar om verkliga händelser som visar något viktigt.

Storytelling speglar, vare sig man vill eller inte, gruppens värderingar när berättelserna möts och stöts och blöts.

På vilket sätt folkloren hanteras kan vara skillnaden mellan att lysa som en spännande, skimrande stjärna eller att vara  en grå flock som få ens lägger märke till.

Bästa storyn vinner.

Jag har sagt det förut

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas:

Sen jag började med Corporate Storytelling för drygt 15 år sedan har begreppet seglat upp nästan överallt. Idag finns det väl knappt någon som skulle vara emot Storytelling även om kärt barn också får andra namn och nyanser som -doing, -selling, -bulding etcetera.

Det kan bli mycket snack och lite verkstad.

Därför bygger jag i dag, även när jag är på universitet och högskolor, ännu mer mina föreläsningar och mina skördeprojekt hos olika tribes på att visa inte snacka. Det är lite av att stanna kvar, åtminstone delvis, i känslolivet snarare än att göra teori uppe i hjärnkontoret av det hela.

Det finns ett begrepp som brukar användas för att bjuda in lyssnaren, läsaren eller tittaren i en tanke. Show don´t tell.

Man brukar ibland citera gamla hyllade författare som exempelvis Tjechov som lär ha sagt:

Tala inte om för mig att att månen skiner, visa mig istället glimten i ett sprucket glas

Eller Hemingway:

Visa läsarna allt. Tala inte för dem vad som händer

Så jag arbetar power-point-fritt men med exempel på stories från min jättebank av organisationsfolklore eftersom jag vet att alla, jag säger alla, fattar detta innerst inne. Vi är ju människor och människan är ett berättande djur.

Jag är så trött på de abstrakta analyserna kring att alla berättar. Utanför de akademiska världarna finns ju faktiskt också själva verkstaden.

Visst ska vi rapportera, redovisa, beskriva i nyckeltal och diagram. Vi akademiker och forskarna ska förstås säkra den akademiska dimensionen. Men när vi går in i berättardimensionen måste vi också leva med och befolka.

Där ligger nyckeln till den narrativa dörren. Där finns en emotionell värld som behövs för att den faktuella och vetenskapliga världen ska bli begriplig.

Organisationens folklore speglar kulturen och värderingarna. Detta brukar kallas Corporate Storytelling.