Tack härliga Malmö Stad för att jag nyligen fick föreläsa för drygt 100 kommunikatörer i er organisation. Malmö gör ett fint arbete för att hantera sin plats på jorden.

Kampen om den verkliga bilden av Malmö pågår för fullt i bruset av Fake news, invandrarfientliga utfall och lösryckta citat som surrar kring varumärket Malmö.

Men kommunikatörerna utstrålar ändå en förväntansfull segervittring om Malmös framtid nu när det hela sätter sig.

Min roll var, som vanligt, att försvara den verkliga berättelsens kraft.

Inga teser eller policies i det kommunala arbetet lyfter om man inte lägger till sanna befolkade berättelser som bekräftar idéerna och visar meningen med att arbeta för denna plats på jorden.

Jag visade storyexempel från Malmö och andra kommuner som jag arbetat med. Jag förklarade att det faktiskt går att söka, finna och skörda en första repertoar av berättelser redan första dagen bara man förstår sig på metoden.

Ordet statistik kommer från latinets ”status”, visar alltså hur något är. Statistikern berättar om nuet, det förflutna och kanske något om framtiden.

Enligt mitt sätt att tänka så har all statistik en koppling till människor. Att redovisa statistik utan att visa vad detta betyder för människor blir fel.

Statistikern är helt enkelt en berättare.

Jag träffade en man inom EU-systemet som arbetade med statistik och analyser. Han tyckte att han hade bra koll på verkligheten, i det här fallet var det gränshandel.

Men han märkte också att många tyckte att det han höll på med, statistik och analyser, verkade trist och svårt att förstå.

Själv såg han i sitt inre människor. Hur de lever i gränstrakterna som han studerade. Så han började i stället kalla sig berättare.

Att använda Storytellingmetoden och krydda berättelserna med siffror och statistik är fullt möjligt. All statistik handlar ju ytterst om människor och mänsklig aktivitet.

Storytelling bidrar, om man så vill, till evolution av organisation. Berättelserna bygger alltså framtid.

Långt innan människan började beskriva verkligheten i siffror och diagram så gällde alltid berättandet.

Ledare kan nå också sifferfobiker och diagramdyslektiker med uråldrig beskrivande Storytelling.

Jag vet hur man gör.

När jag håller workshops lyssnar jag på gruppens läte innan deltagarna tystnar och jag ska börja. Ljudet av rösterna säger så mycket. Sen ska jag, i mitt uppdrag, söka berättelser och ljud som är företagets röst.

När det kommer till Corporate Storytelling handlar det, för mig, och för alla framgångsrika företag, om organisationens röst. Inte om hur den enskilde kan bli en bra retoriker eller att den ska träna sig i rätt kroppsspråk – på individnivå.

Dra dig i örat klia dig på axeln om du vill. Som flockmedlem i företag och organisationer är du helt enkelt en del av något större, det gemensamma varumärke som ni bygger tillsammans. Det här är inte en individfråga.

Alla organisationer består av människor och organisationer behöver berätta för att synas och finnas och för att dela meningen med vad de håller på med. De behöver också få kunder, brukare, klienter etc att förstå och i bästa fall känna in meningen med det hela.

Om man berättar får man svar och dessa svar bidrar sen till att lägga grunden till nya lösningar, digitala eller jordiga. Orden gör att alla förstår vad som pågår. Verksamheterna kan sen utvecklas utifrån den dialog som Corporate Storytelling bidrar med

Så frågan blir vad säger ni som grupp? Hur ropar ni och lyssnar in reaktionerna?

I svenska språket använder vi många bildliga uttryckssätt, så kallade metaforer. Jag får ofta frågan om metaforer passar i Corporate Storytellingsammanhang. Jag svarar då att om det är uppenbart vart vi tillsammans vill nå så är det bara att köra på. Vill vi snabbt översätta en tanke är det också bra. Jag brukar tala om att verkligheten duger och kan metaforer stödja det vi håller på med – så varför inte?

Så här sitter jag då metaforiskt bak vid motorn och rundar Kungsholmen och Essingeöarna i Stockholm. I en båt som drivs med utombordsmotor. Det är jag som kör och delar av flocken som åker med. Vi väljer dock rutt och mål tillsammans. Och fart. Vi är inte slavar under vinden utan styr även, om nödvändigt, i motvind mot den verklighet vi räknar med att finna och bygga runt udden.

Trots min långa erfarenhet så vet jag förstås att det är de unga fram i båten som har framtiden i sina händer. Det är de som tar över. Jag hoppas ändå då att de lyssnar på erfarenheterna från mannen där bak lika mycket som han lyssnar på dem i fram.

En dimension av storytelling är att den faktiskt kan emotionalisera verksamheter och varumärken. Till skillnad från faktuell mätbar kommunikation som traditionellt prioriteras av företagsledningar vänder sig storyn ofta till hjärtat, om man säger så.

Inte antingen eller utan både och.

Vad känner människorna när de ser varan eller tjänsten eller när de möter det specifika varumärket. Man kan faktiskt medvetet satsa på att använda berättelser för att addera känslor till direkt mätbara mått och prestanda.

När jag för några år sedan arbetade med Landstinget i Kalmar län brukade jag ibland ropa ut över seminariedeltagarna: Kan man älska ett landsting? Jag fick ibland ge svaret också. Det är klart man kan.

Men då får man utöver att leverera varor tjänster också berätta om mänskliga möten i verksamheten och visa nyttan med att man håller på.

På ånglokens och ångfartygens tid lärde man sig att hantera maskinerna genom att kunna ”lätta på trycket” för att undvika haveri eller rent av explosion i pannan. Än idag kan vi höra ångfartygen i exempelvis Stockholm råma och ropa när de lättar på trycket.

När det handlar om relationer i olika företagskulturella sammanhang används uttrycket ibland för att tala om olika spänningar som behöver få komma fram och ut för att de gemensamma målen och visionerna ska kunna nås och fullföljas.

Man måste då förstås någon gång få berätta om ”alla j-a idioter som man stöter på”. Man måste få lätta på trycket för att kunna arbeta vidare.

Jag har tagit upp denna ”lätta-på-trycket-problematik” i mängder av seminarier och workshops genom åren. Jag får alltid frågan om negativ / positiv, frustration / vision etc när vi plockar fram storytellingverktyget för att skörda kreativt i kulturkapitalet (kultur bärs ju av berättelser och alla organisationer har kultur).

Vi måste ta vara på berättelserna som inte bara är happy happy och halleluja, svarar jag. Vi lättar på trycket, vi ser vad som händer och så bygger ni en bättre beredskap och tydligare vision.

Man kan mycket väl arrangera seminarier och workshops som har just detta fokus.

Det kan minska stress och spänningar i gruppen. Berättelserna kan också stärka den interna kamratskapen och ge stöd till medarbetarna när det gäller att hantera stressande möten och relationer med besvärliga kunder , brukare och klienter.

Ofta får dessa berättelser en intern ton av svart humor men de behövs faktiskt i organisationsutvecklingen.

Man måste alltså ha möjlighet att lätta på trycket, på jobbet också.

Sen kan man gå vidare.

All mänsklig verksamhet kommuniceras med berättelser, Storytelling. När det kommer till företag och organisationer brukar det kallas Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations.

Detta har jag och Storytellers arbetat med i drygt 15 år under de egna slagorden: Storytelling befolkar varumärket – verkligheten duger.

Hur som helst, om vi tror på berättelsens betydelse så inser vi att också stora och små företag och organisationer bärs av sina berättelser. Utan berättelser går verksamheten helt enkelt under.

Berättelserna inspirerar medarbetare, sprider kunskap och förbättrar förhoppningsvis i förlängningen produktiviteten. Detta kan förstås surra inom triben men berättelserna surrar också på utsidan runt omkring varumärket och bidrar till att befolka det.

Det kan vara positiva och negativa berättelser. Oavsett vilket så bygger de den framtid vi ännu inte har sett. Ska man vara trygg med berättelserna så måste de vara förankrade i verkligheten. Jag talar alltså inte om påhittade scenarier och reklamsagor, utan om stories som handlar om verkliga händelser som visar något viktigt.

Storytelling speglar, vare sig man vill eller inte, gruppens värderingar när berättelserna möts och stöts och blöts.

På vilket sätt folkloren hanteras kan vara skillnaden mellan att lysa som en spännande, skimrande stjärna eller att vara  en grå flock som få ens lägger märke till.

Bästa storyn vinner.