Damen som inte ville bada

Han tände ett doftljus, täckte badrumslampan med en vit handduk. Sen startade han lite mjuk vismusik i mobilen och bjöd på spa.

Den berättelsen skördade jag för några år sedan:

Muhammed, född i Malmö, med rötter i Irak, hade gått omsorgsprogrammet på gymnasiet. Fick jobb i hemtjänsten.

En av brukarna / kunderna var Maria, en dam som inte ville duscha. Han fick absolut inte fick tvinga damen men det vore bra om hon duschade.

– Det där har vi diskuterat mycket i skolan, hur man närmar sig brukarna / kunderna med respekt, svarade Muhammed med glimten i ögat.

damen.001.jpeg

Han ställde cykeln vid huset där Maria bodde. Gick upp två trappor och ringde på. Maria släppte in honom och satte sig i stolen i rummet.

Muhammed torkade, städade, tog hand om soporna och annat som han skulle. Sen sa han:

– Du kanske kan göra dig i ordning nu för det är dags för, äh, veckans Spa-behandling…

Maria, som aldrig varit på Spa, blev så paff att hon direkt svarade ja.

Muhammed tände sitt doftljus, startade sin vismusik i mobilen och hjälpte henne respektfullt så som han lärt sig i skolan.

Sen den gången ser Maria fram mot ”veckans spa-behandling”.

• Det kanske inte är så tokigt att jobba i hemtjänsten
• Det finns entreprenörer överallt
• Malmö är en mångkulturell stad
• Lär av varandra

Jag vet att du vet att jag vet

Vi möts vid kaffeapparaten. Nickar tyst mot varandra. Delar kulturen på jobbet. Vi har ett kollektivt minne och kanske tankar om vad som pågår och rent av vart vi är på väg.

Namnlöst.001.jpeg

Att på insidan dela en organisations berättelser och visioner om framtiden är att vara en del av triben / stammen. Vi sitter nämligen i samma båt.

Vi delar, vare sig vi vill eller inte, organisationens kollektiva minne och kulturkapital.

Så är det bara!

Det är här som Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer kommer in.

Precis som i vår närmaste organisation, familjen eller släkten, så bärs kunskaper och värderingar också på jobbet av sorterade berättelser från verkligheten.

Ledare och alla andra flockmedlemmar behöver, liksom alla människor i alla tider, berättelser för att förstå varför de håller på med det de gör.

Berättelserna som finns i organisationen väver en bild av framtiden. Och lägger nickande grund till påståendet: Jag vet att du vet att jag faktiskt vet.

Vill du veta hur man aktiverar detta kulturkapital. Kontakta Storytellers Heijbel & Co..

Berättande statistik

Ordet statistik kommer från latinets ”status”, visar alltså hur något är. Statistikern berättar om nuet, det förflutna och kanske något om framtiden.

Enligt mitt sätt att tänka så har all statistik en koppling till människor. Att redovisa statistik utan att visa vad detta betyder för människor blir fel.

Statistikern är helt enkelt en berättare.

statistik.001.jpeg

Jag träffade en man inom EU-systemet som arbetade med statistik och analyser. Han tyckte att han hade bra koll på verkligheten, i det här fallet var det gränshandel.

Men han märkte också att många tyckte att det han höll på med, statistik och analyser, verkade trist och svårt att förstå.

Själv såg han i sitt inre människor. Hur de lever i gränstrakterna som han studerade. Så han började i stället kalla sig berättare.

Att använda Storytellingmetoden och krydda berättelserna med siffror och statistik är fullt möjligt. All statistik handlar ju ytterst om människor och mänsklig aktivitet.

Storytelling bidrar, om man så vill, till evolution av organisation. Berättelserna bygger alltså framtid.

Långt innan människan började beskriva verkligheten i siffror och diagram så gällde alltid berättandet.

Ledare kan nå också sifferfobiker och diagramdyslektiker med uråldrig beskrivande Storytelling.

Jag vet hur man gör.