Fullständighetsdjävulen lurar i vassen

När en person som är väl insatt i ett skeende eller i en affär ska redovisa så bygger hen oftast berättelsen på siffror, tabeller och diagram. I värsta fall blir det högläsning inför grupp från en power-pointbild. Det är förstås  i många sammanhang nödvändigt, exempelvis i årsredovisningar som ju dessutom vilar under lagens krav.

Nackdelen är att dessa mått är svåra att komma ihåg och kanske förstå och därmed också att sprida. De får helt enkelt inte de vingar som kan hjälpa medarbetare, ägare, kunder och investerare att i storyformat bli ambassadörer för en verksamhet. Så här kan det vara bra med lite emotionell kommunikation också.

Därför är det uppfriskande att träffa på nyfrälsta stolta byråkrater och näringslivschefer som betonar att ingen statistik hos dem ska redovisas överhuvudtaget utan att man samtidigt levererar berättelser om de människor som siffrorna faktiskt berör. All statistik handlar ju ytterst om människan och hennes verksamheter. Och människan är ett berättande djur.

Vi som arbetar medvetet och strategiskt med Corporate Storytelling vet att en händelsebaserad berättelse ofta kan ge ett tydligt befolkat svar på vad det var som faktiskt hände. Berättelsen vill bjuda in lyssnaren, tittaren eller läsaren att dela och förstå ett skeende och meningen med det hela.

Men då får man inte bjuda upp fullständighetsdjävulen till dans eftersom han tynger ned och komplicerar det väsentliga, ofta emotionella, som man vill ha sagt i själva storyn.

En riktigt lyckad story kan nämligen  i ett enda slag spegla värderingar och kultur så att man förstår direkt. Utan att behöva ta med varumärkesplattformar och uttalade vision-mission-värdeord blir det ändå möjligt att bli ambassadör och berättare tack vare att fullständighetsdjävulen inte finns med i båten.

Så bli storymedveten och duka bordet med en repertoar av av befolkade berättelser som ett komplement till stelopererad sifferbaserad pliktinformation.