Samma jävla lägereldar

Alla människor i alla tider har byggt sina flockkulturer kring lägerelden. Lägerelden är bokstavligen en förutsättning för mänskligt liv och kulturbyggande.

Där har människor lärt av varandra. De har haft skydd och trygghet. Tillhörighet och förståelse för varifrån vi kommit, var vi befinner oss och vart vi är på väg. Detta är något av en naturlag.

Numera hör man ibland skämten att dagens lägereldar i arbetslivet finns exempelvis vid kaffeapparaten, i fikarummet och i samband med After work. De flesta av oss tillbringar en stor del av dygnet ”på jobbet”.

Det stämmer förstås på sätt och vis att lägereldarna ändrar plats och form. På senare år har dessutom detta mänskliga behov flyttats ut i det vi buntar ihop som sociala medier. Facebook är till exempel världens tredje största nation – om man vill se det så. En mötesplats där 1,6 miljarder människor frivilligt gått med för att lyssna, tala, berätta, hävda och så vidare.

Vad fyller då Facebook, Instagram (0,5 miljarder ), Linkedin ( 0,4 miljarder ) etcetera för behov? Jo samma som alla lägereldar i alla tider. Behovet att vara och finnas. Synas och finna mening. Söka kunskap och tillhörighet.

Samma jävla lägereldar alltså.