På ånglokens och ångfartygens tid lärde man sig att hantera maskinerna genom att kunna ”lätta på trycket” för att undvika haveri eller rent av explosion i pannan. Än idag kan vi höra ångfartygen i exempelvis Stockholm råma och ropa när de lättar på trycket.

När det handlar om relationer i olika företagskulturella sammanhang används uttrycket ibland för att tala om olika spänningar som behöver få komma fram och ut för att de gemensamma målen och visionerna ska kunna nås och fullföljas.

Man måste då förstås någon gång få berätta om ”alla j-a idioter som man stöter på”. Man måste få lätta på trycket för att kunna arbeta vidare.

Jag har tagit upp denna ”lätta-på-trycket-problematik” i mängder av seminarier och workshops genom åren. Jag får alltid frågan om negativ / positiv, frustration / vision etc när vi plockar fram storytellingverktyget för att skörda kreativt i kulturkapitalet (kultur bärs ju av berättelser och alla organisationer har kultur).

Vi måste ta vara på berättelserna som inte bara är happy happy och halleluja, svarar jag. Vi lättar på trycket, vi ser vad som händer och så bygger ni en bättre beredskap och tydligare vision.

Man kan mycket väl arrangera seminarier och workshops som har just detta fokus.

Det kan minska stress och spänningar i gruppen. Berättelserna kan också stärka den interna kamratskapen och ge stöd till medarbetarna när det gäller att hantera stressande möten och relationer med besvärliga kunder , brukare och klienter.

Ofta får dessa berättelser en intern ton av svart humor men de behövs faktiskt i organisationsutvecklingen.

Man måste alltså ha möjlighet att lätta på trycket, på jobbet också.

Sen kan man gå vidare.