Kurs, seminarium och lite Branson

Nyhetsbrev 100:

Hej Storytellervän

Så var det dags för det hundrade nyhetsbrevet från Storytellers. Jag som har skrivit alla dessa brev heter Matts Heijbel och du får det för att du bett om det eller för att vi har haft med varandra att göra professionellt.

Längst ned i det här nyhetsbrevet får du tips om en tvådagarsutbildning en bit in i februari. Jag bjuder också, innan dess, till ett kostnasfritt entimmasseminarium om du bara skulle vilja ha en liten dusch från storytellingens fantastiska värld.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag tjatar hela tiden envist om att det viktigaste är vad man berättar och vilka berättelser man söker och traderar när man odlar sitt varumärke. Strategier är förstås bra och nödvändiga men det är först när man fyller dem med meningsfullt innehåll som man kommer in på det som kan stoppas under den kreativa rubriken Corporate Storytelling.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Sedan har förstås dessa berättelser olika uppdrag och olika distributionsvägar. På senare år har många av mina uppdrag till exempel dragit åt employer branding och arbetsgivarvarumärket.

Hur kan man få medarbetare att vilja vara bärare av de berättelser som behövs för att först befolka flocken under varumärket och sedan bli lyssnade på och övertyga kunderna och klienterna om att det kan vara bra att bygga en relation kring varorna och tjänsterna som finns.

Och var hittar man då dessa berättelser?

Det finns svar på detta och här behövs förstås strategier. Men om man utgår från arbetgivar/employer-branding-perspektivet så ligger det nog en del i det som Richard Branson hävdar:

Det är inte självklart att det är kunderna som kommer i första hand för en verksamhet utan i grunden är det de som ska ta hand om och bygga relation till kunderna. Det vill säga medarbetarna.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Självklart kan storytellinginstrumentet kalibreras på en mängd olika sätt. Ibland är det rena säljberättelser, ibland är det berättelser som används för att stärka ledarskapet, ibland är det berättelser som vänder sig till ägare och investorer, ibland är det kompetenshöjande och kompetensbytande berättelser. Och så vidare.

Här behövs därför alltid en klar idé och strategi hur man ska hantera kulturkapitalet innan man fyller teorin med sanna berättelser skördade från den verklighet vi delar. Rita alltså kartan men ingenting har förstås hänt förrän det hela fylls på med innehåll som visar var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Någon sa att man ska fylla sin kommunikation med berättelser och därefter kan man betrakta dessa berättelser som att man vill bjuda upp till en date.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

När jag för en tid sedan arbetade med Sjöfartsverkets berättarprojekt som bland annat resulterat i en bok full med stories och en repertoar med filmer enligt Heijbelmodellen tog de med mig ut till en blåsig varvsmiljö på Djurgården och bad mig berätta om berättande i och om organisationer.

Det gjorde jag så här

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Vill du komma på ett kort kostnadsfritt seminarium om mina erfarenheter är du här med inbjuden till mig på K22, Krukmakargatan 22, på Söder i Stockholm. Nästa chans är den 26 januari kl 13.15 – 14.30. Vi börjar med lite småsnack innan vi drar igång när alla har kommit. Anmäl dig i så fall till matts@storytellers.se och säg vem du är och varför du vill komma.

Vill du gå en mer rejäl utbildning kring Storytelling / Storylistening så finns det exempelvis ett tillfälle den 9-10 februari i Stockholm då Talentum Events har anlitat mig för en sådan utbildning. Läs mer här om plats, pris, anmälning med mera:
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag som skriver detta och allt annat som kommer från storytellers.se heter alltså Matts Heijbel. Jag har arbetat med de här perspektiven sen slutat av 90-talet och har bland annat skrivit boken: Storytelling befolkar varumärket som finns i bokhandeln.

Jag vill sluta med ett par av mina korta ”sanningar” som jag fomulerar i boken förutom att jag ger hundratals storyexempel och praktiska tips & råd kring det här speciella kultur- och kommunikationsperspektivet:

”Om lyssnaren inte tycker berättelsen är trovärdig fungerar den förstås inte”

”Fans och evangelister kan bli kan bli ambassadörer när snacket går”

”Berättelsen ska röra vid något och leda till handlingar”

”Delta i bruset i sociala media. Snacket går ju där ute hur som helst”

Tack för denna gång.

Stockholm / Grödinge 12 januari 2016

hälsar

Matts Heijbel