Nyhetsbrev 99: Östersjötriben tappade hakan

Idag skickades mitt nittionionde nyhetsbrev från Storytellers ut till närmare 3.000 på sändlistan. Här kan du läsa det. Vill du också vara med på listan anmäl dig längst ned eller skicka en begäran till matts@storytellers.se

Hej Storytellervän.

Detta är det nittionionde nyhetsbrevet från Storytellers. Det första kom redan 2003 och jag har envist propagerat för ett berättande innehåll, eller content som man förstås säger i dag.

Det spelar ingen roll var någonstans du säger det du vill säga eller visar det du vill visa eller inte ens hur du säger eller visar det. Det är alltid innehållet som räknas.

Utan en berättelse befolkad av verkliga människor finns du och din organisation, eller familj för den delen, helt enkelt inte. All organisation är ju helt enkelt människor som ska åstadkomma något tillsammans. Som kommer någonstans ifrån, befinner sig någonstans i dag och är på väg nån vart.

Då menar jag berättelser både från medarbetare, leverantörer, ägare, intressenter, kunder, klienter, medlemmar eller vad det nu är.

Många talar om sociala media som en rad tekniska lösningar utan att klart se att exempelvis Facebook helt enkelt består av över en miljard av vår tids lägereldar. Dessa eviga mänskliga knutpunkter visar ständigt nya ansikten. Nu är det sociala media.

Tekniska strukturer och arenor är helt enkelt vägar och platser. Berättelserna, däremot, som färdas och möts där är själva livet.

Vid lägerelden lyssnar vi, berättar och visar värderingar. Som alltid.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har haft en hel del uppdrag för EU på sistone. Runt Östersjön finns 8 länder som tillsammans bildar en region som de via EU-samverkan vill rädda genom samarbete över gränserna. Jag träffar dem alla. Det handlar inte bara om havet i sig utan också långt upp på land i de olika länderna.

Mindre nationstänk och mer regiontänk alltså.

Detta kräver cross-boarder-stories.

På vanligt EU-manér har man skaffat och utvecklat ett eget inre språk fyllt av förkortningar och koder som gör att de som finns på insidan kan få till en dialog med de andra i den inre flocken.

Precis som i så många andra byråkratiska organisationer.

Men vi som är skattebetalare, föräldrar, boende, badande och arbetande medborgare vet kanske inte ens om att det faktiskt pågår ett gigantiskt räddningsprojekt av denna region socialt, politiskt, ekonomiskt och miljömässigt.
Ett arbete som har betydelse för 85 miljoner människors framtid.

Varför vet vi inte då?

Jo, de berättar inte!

De rapporterar och redovisar förstås, talar om strategier och idkar högläsning av power-point-presentationer för varandra. De talar inåt och bekräftar för varandra att de fortsätter och håller på. Ryggen utåt alltså.

Nåja så illa är det kanske ändå inte. Dessa människor är förstås trevliga, smarta, välutbildade och demokratiska. Och de har många skickliga kämpande kommunikatörer.

Jag är väldigt imponerad av dem men här och nu handlar det om folkloren som visar cross-boarder-folket.
Min roll är att dundra på. Det är därför jag är inbjuden från de yttre cirklarna.
Utan berättelser finns Östersjösamarbetet inte, hävdar jag då.

Om våra barn förstod att det pågår en fantastisk livräddningsaktion av deras framtida livsmiljö så skulle de yngre generationerna gärna bli involverade! De skulle jubla, berätta och engagera sig. Bli ambassadörer. Om finansiärer, politiker och andra beslutsfattare fick befolkade berättelser om verkligheten skulle de ha lättare att fatta beslut.

All faktuell information måste därför självklart dessutom befolkas av verkliga människor och sanna anedotiska berättelser.
Baltic-Sea-region-räddarna tappade först hakan men förstod snart vad jag säger och jag känner att jag gör nytta som Corporate Storyteller hos Österjö-räddar-triben när jag som inbjuden provokatör och narrativ expert får vara med i dessa viktiga sammanhang som kan gestalta vår framtid.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur och jag kan inte låta bli att konstatera att Storytelling i och om organisationer i år därmed fick Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker handlar om händelsebaserat berättande hämtat direkt från verkligheten. Hon lyssnar på stories från den sovjetiska och postsovjetiska människan. Sovjet var förstås också en organisation av sammanflätade människor.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har arbetat en hel del med arbetsgivarmärken och så kallad Employer Branding genom åren. Nyligen var jag som föreläsare del av ett utsålt seminarium i Stockholm.

Hur ska man kunna mobilisera de egna medarbetarna som ambassadörer av och traditionsbärare av det varumärke man tillhör om man inte har en repertoar av stories hämtade från verkligheten?

Hur ska man kunna locka nya människor till flocken om man inte har befolkade berättelser om den verklighet i vilket organisationen verkar?

Det är det det handlar om. Och förstås inte bara att ropa ut utan också att lyssna av och bygga på.
Organisationen har inte monopol på berättelsen men kan bidra och lyssna av. Summan av alla berättelser odlar det sanna varumärket.

Seminariet, som jag deltog i hos HRbloggen, i Stockholm lockade människor från alla branscher. Privat näringsliv, myndigheter, kommuner, landsting, ideella organisationer etc. Inte så konstigt. Alla tribes behöver hantera sitt berättarkapital.

Det behövs därför helt enkelt fler kulturchefer i arbetslivet. Detta handlar nämligen om kultur. För först kommer kultur, sedan kvalitet och därmed framgång. Det är där berättelserna lägger grunden.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Du har fått det här brevet för att du bett om det eller för att vi haft med varandra att göra på ett professionellt plan. Jag som skriver detta och alla tidigare brev (som finns lagrade på storytellers.se) är Matts Heijbel.
Jag är en journalist författare med gedigen socialantropologisk bakgrund som arbetat med flera hundra organisationer i Sverige och internationellt när det handlar om storytelling / storylistening / storybuilding / storydoing etc.

En hel del av mina erfarenheter finns samlade i boken Storytelling befolkar varumärket som finns i en tredje upplaga i bokhandeln.

Vill du diskutera eventuella insatser allt från enstaka inspirationsföreläsningar till strategier och projekt att bygga berättande organisationer så hör av dig till matts@storytellers.se

Vill du inte ha brevet i fortsättningen så kan du vända det med ett Nej tack så plockar vi bort dig.

Hälsningar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 18 december 2015

Befolka varumärket, verkligheten duger!

Befolka varumärket, verkligheten duger. Så formulerar jag sedan många är mitt perspektiv och mitt löfte till den som vill ge sig in i Corporate Storytelling enligt Heijbelmodellen. I nästan hundra nyhetsbrev har jag upprepat detta och nu får jag värmande beröm för mina nyhetsbrev av Ulf Bergman på reklambyrån Stolt Kommunikation i byråns nyhetsbrev i december 2015. Jag kan inte låta bli att länka.

Börja med slutet!

Jag var för några dagar sedan inbjuden till Warszawa som storytellerpropagandist och kanske rent av provaktör när polska regeringen stod som värd för Östersjöseminarier under rubriken Positiv Change in the Baltic Sea Region. Representanter för de 8 länderna kring Östersjön rapporterade om olika projekt och insatser.

Jag sa till de församlade att de måste befolka sina presentationer och visa att de känner något inför det de gör. Utan berättelser finns man nämligen inte.

Det som slog mig när rader av EU-byråkrater hade högläsning från sina Power Points är att det enda begripliga de säger ofta kommer i samband med de sista power-point-bilderna. Alltså vad det egentligen var de ville säga efter inledning, bakgrund, artigheter, siffror, förkortningar och formalia.

Detta fick mig att ge dem rådet: Börja med slutet!

Ekoräddning pågår

8 länder är inblandade i en gigantisk räddningsinsats av Östersjöområdet. Tvärs över gamla nationsgränser och språkgränser förs ett ekokrig mot nedsmutsning och nedbrytning och för bättre samarbete och bättre organisationsutveckling. Om några årtionden ska Östersjön vara räddad regionen stimulerad och vi ska lämna över en livskraftig frisk, återställd miljö till våra barn och barnbarn.

Här borde vi alla jubla och applådera men problemet är att vi och våra barn inte känner till vad som pågår eftersom de EU-organ som ligger bakom inte riktigt lyckas berätta om detta. De talar mest om strategier och avtal. Det EU-byråkratiska sättet att uttrycka sig kommunicerar märkligt nog ofta utan att involvera de 85 miljoner människor som faktiskt bor kring Östersjön.

Vi skulle alla skulle kunna bära och sprida den fantastiska berättelsen om ekoräddningen i norra Europa om vi bara hade storyn.

Därför blir jag då och då inbjuden av EU för att med med mina storytellingperspektiv stimulera berättandet om de framgångar som görs.

– Befolka berättelsen om räddningsaktionen! Berätta om människor som märker att något händer! dundrar jag. Senast för några dagar sedan i Turku i nästa vecka i Warszawa.

Jag vill förstås att mina vänner och mina barn ska veta vad som pågår. Men då måste förstås berättelsen byggas.

Utan berättelser finns vi ju inte.