Jag träffar många människor i början av sina karriärer. I min familj de egna barnen och i mina kontakter med studenter i egenskap av storytellingkonsult rader av 20–30-åringar. När jag undervisar på universitet och högskolor träffar jag dem och alla har förstås lärt sig att de ska ha ett cv.

Jag träffar också rader av arbetsgivare som söker nya medarbetare och som berättar hur de sorterar.

Till de unga som söker jobb säger jag ofta: Visst ska du ha ordning på ditt cv, men det är ändå så att bästa trovärdiga storyn vinner. Ha en befolkad vision i storyformat av din framtid i relation till företaget eller organisationen där du vill verka. Sedan plockar du fram cv:n när – och om – det blir aktuellt.

Du ska alltså förbereda händelsebaserade berättelser om dig själv och kunna förklara hur dessa händelser lett dig till just detta möte där du för närvarande befinner dig, öga mot öga med den tilltänkta arbetsgivaren.

Du ska helst kunna måla upp en bild som går in i rekryterarens världsbild och påverkar hens känsla. En bild där du själv har en given roll. Försök alltså att med ord måla och bygga en framtidsberättelse där både du och organisationen kommer att utvecklas för att du varit med om det dina berättelser pekat på.

Detta gäller förstås även äldre personer på väg in i något nytt.

Berättelserna om framtiden drar oss framåt. Detta glömmer många när de vill berätta i och om företag och organisationer.

När man talar om Händelsebaserad Storytelling, som jag gör mest hela tiden, så hamnar man ofta i skapelsebaserade berättelser om hur det hela började. Många har nästan fått för sig att det är ”Då:et” som är Storytelling.

Följaktligen vet vi att idén till Vätternrundan föddes en regnig sommardag för 50 år sedan när professorn och Motalasonen Sten-Otto Liljedahl fick för sig att han skulle cykla runt Vättern. Hans fru Ingrid hängde på och såg framför sig hur se skulle övernatta och äta goda middagar.

Då gick de till cykelaffären och cykelhandlaren Ewert Rydell sa att de ju kunde få punktering därför erbjöd han sig att följa med. Så de gav sig iväg. Två år senare kördes den första officiella rundan.

Eller världens största datorfestival Dreamhack som hålls i Jönköping. Den började med att några tonåringar, Martin Öjes och Kenny Eklund för 20 år sedan bestämde sig för att arrangera en datorträff i skolmatsalen i Malung. De ritade affischer och kopierade dem i skolans kopieringsapparat.

Visst är det kul med skapelseberättelserna men jag tvingas i alla dessa sammanhang påminna också om Nu och Sen. Hela tidslinjen ska fyllas om Corporate Storytelling ska få full effekt.

I Sen:et skådar vi in i framtiden med hjälp av berättelser.

Jag funderar mycket i dessa tankebanor över att man kan berätta sig in i framtiden och jag hoppas att nästa bok ska koncentrera sig rätt mycket på dessa visionsberättelser som drar oss framåt.

Det finns tekniker att bygga framtidsberättelser.

I samma stund som vi ger ett namn åt någon eller något så har vi öppnat för en relation till honom/henne/hen eller den/det. Vi kan börja berätta om hen eller den/det.

Till och med i bibeln uppmanas människan att sätta namn på det hon ser och vill lära känna. Det är på samma sätt överallt där människan rör sig. Som traditionella kulturer som gav namn åt en viss stig, en flod, ett berg eller till och med en vind. Den blev personifierad och kunde börja bära berättelser som visar något viktigt.

Det innebär att vi som individer verkligen blir något när vi får ett namn. Detta gäller också för en organisation, ett företag eller en vara eller en tjänst. Till namnet kopplas berättelser om det förflutna, nutiden och framtiden.

Om du heter Markus eller Emelie, Putin eller Obama, Volvo eller Skoda, Coca Cola eller Julmust, Försäkringskassan eller Skatteverket och så vidare så är dessa namn också bärare av berättelser. Vad står de här namnen för? Vilka berättelser dyker upp i dina tankar när du hör namnen? Vilka känslor får du – detta med storytelling / storylistening / storybuilding / storydoing etc är ju som bekant emotionella verksamheter som berättar.

Om du nu försöker skörda, samla och erbjuda berättelser om dig själv, din organisation eller din produkt så hoppas du förmodligen att folk ska tro på dem. Lyssnaren, läsaren eller tittaren ska kunna lita på vad de får höra och kunna nicka instämmande och föra storyn vidare.

Det är alltså emotionella värden kopplade till värderingar som finns i berättelserna. De visar mening och innehåll och de ger dig eller din organisation eller din tjänst eller vara en slags självständighet och integritet.

Det räcker inte att spela en roll eller berätta en saga. Det krävs självständighet och integritet. Sanning.

Påhittade reklam- eller scenariesagor riskerar att komma tillbaks till dig som en bumerang. Det finns berättelser där ute, inte minst i den sociala webben, om dig, din organisation eller dina varor och tjänster. Är du beredd att ta emot dem? Är du redo för en dialog med kunder, ägare och andra intressenter? Om svaret är ja så är dialogen igång och olika berättelser kan brytas mot varandra och bidra till utveckling av personen, organisationen, varan eller tjänsten.

Då talar vi om det övergripande begreppet storytelling apropå människor och organisationer. Då talar vi om att bygga framtid tillsammans. Vill vi befolka varumärken så är det bara att börja lyssna och tala och berätta oss in i framtiden. Det är det  den storytellers.se envist handlar om.

Låt dem som har en relation till er verksamhet berätta.

När jag är inbjuden till ett företag eller en organisation för att söka och skörda berättelser passa jag ofta på att leta efter medarbetarnas egna personliga berättelser visavi organisationen – eller förstås kundernas, brukarnas, klienternas – beroende på upplägget. Jag ser individen som en pusselbit i det samlade varumärket som ska odlas och befolkas med händelser.

• Varför är du här?
• Varför anlitar du just oss?
• Vad kommer du aldrig att glömma?
• Vad var det som gjorde att du sökte dig till denna del av arbetslivet?

Jag lovar att det finns många sådana personliga berättelser om händelser som kan lära organisationen och göra nytta i rekrytering, ledarskap, sälj och marknadsföring. Jag menar alltså inte vanliga små puttenuttiga personporträtt om en medarbetare som har två barn och tycker om att segla på fritiden.

Nej, det ska vara andekdotiska berättelser om enskilda händelser som haft betydelse för en människa kopplade till detta specifika varumärke. Magiska ögonblick som lägger pusslet.

I Havamal, de fantastiska nordiska guda- och hjältesångerna, finns Den Höges sång. Den Höge Oden säger, förenklat: Vet tre så vet alla. (veta det tre så veta världen).

Man ska alltså hålla hemligheter mellan två. Annars är snacket igång.

Men, tvärtom, om vi inte är hemliga utan vill ha spridning då?

Just det, se bara till att tre vet så vet snart alla om det man berättar har betydelse och om det säger något viktigt. Jag tänker förstås på sociala media där man lyssnar av och ropar ut.

Corporate Storytelling vill att berättelserna ska spridas och få vingar. Informella berättare i och kring organisationer, ibland oavsett kön förtalade som skvallerkärringar, är viktiga budbärare. Nyfikna människor som lyssnar, tolkar och berättar. Jag gillar dem.

Berättelserna är alltså grunden för allt socialt liv och de får samhället att fungera.

Sysslar man med storylistening / storytelling så bygger man alltså helt enkelt framtid.

När jag skrev min bok Storytelling befolkar varumärket, den kom för övrigt i en tredje upplaga för ett år sedan, så kände jag mig väldigt nöjd med titeln. Befolka varumärket! Sen har jag lekt med begrepp som att: Odla varumärket! och Lyssna in varumärket!

I dag skulle jag lika gärna kunna säga att: Att varumärket är en pågående större berättelse byggd av en uppsättning stories om händelser som delas mellan organisationen / produkten / tjänsten och dem som använder den….

Berättelserna ska bjuda på strategiska värdebärande emotionella händelser som visar meningen med att en verksamhet överhuvudtaget finns. Berättelser som passar medarbetaren, kunden, klienten, brukaren, patienten etc överlever helt enkelt och sprids om de bär ett sant kulturkapital.

De trivs i sociala media och kan få en spridning på ett helt annat sätt än gamla traditionella målgruppsinriktade budskap som förr sändes ut från företag och organisationer. Man får bjuda upp, bjuda in, vingsätta och lyssna av berättelser som ger varumärket innehåll och innebörd.

Men detta kräver alltså alltid att de är befolkade och att de i sin dramaturgi rymmer händelser som går att förstå och ta till sig emotionellt, annars försvinner de i bruset.

Det behövs sanna berättelser om ett kulturkapital som visar ett trovärdigt organisations-DNA.

Det har pågått en diskussion om folkbiblioteken på senare tid. Bibliotekslagen, nedlagda bibliotek i så kallade utsatta områden, ungdomar som ”tror att det är någon j-a värmestuga och som inte kan vara tysta” etc.

Själv är jag övertygad om att biblioteken betytt och betyder olika saker för olika människor genom åren. Jag själv hittade boken om Mossarnas folk i de tidiga tonåren. Den fick mig nog ytterst att välja social linje på gymnasiet som leddet mig till sociologi och socialantropologi på universitetet i Uppsala som ledde mig till Journalisthögskolan i Stockholm och småningom som en sammansmält syntes fick in mig på Corporate Storytelling ur ett tribeperspektiv.

Det är faktiskt en biblioteksanknuten skapelseberättelse. Jag tror många har sådana associationer om de backar bandet.

Jag har arbetat med många bibliotek genom åren. De är i en stor omvandling men de har inte alltid förmågan att berätta om detta för oss som inte vet. Därför behövs storytelling. Det är inte alltid kommunerna vet om vad de lägger ned när de stänger biblioteken eller kräver största möjliga tystnad.

Biblioteken kanske är nya vattenhål i 2010-talet som exempelvis den här biblioteksmannen berättade när jag på uppdrag letade stories i Östergötland: