Vad var det som hände?

När jag inbjuden till olika företag och organisationer har mina seminarier, workshops och skördefester så älskar jag att ställa dessa frågor: Vad var det som hände? Varför är du här?

Jag är då ute efter den enskildes förhållande till en organisation eller vara eller tjänst. Det visar sig då att vi alla bär delar av den större berättelsen kring ett varumärke.

Själv läste jag på 70-talet in en examen i socialantropolgi, sociologi och etnologi bara för att jag tyckte det var så vansinnigt intressant, speciellt med socialantropologi. Jag reflekterade faktiskt inte över vart den utbildningen skulle leda mig och om man över huvudtaget kunde arbeta som socialantropolog som svensk hetro medelklass. Fanns det överhuvudtaget några jobb att söka som antropolog?

Jag utbildade mig därför för säkerhets skull också till journalist som en andra examen och då blev jag något. Jag blev journalist och lärare i journalistik.

Många år senare efter tusentals artiklar och en rad böcker så märkte jag att socialantropologen i mig vaknade och levde upp. Jag såg företag och organisationer som flockar, grupper och tribes. Jag förstod att deras kulturer bars av berättelser och att dessa berättelser var framgångsfaktorer för att utveckla organisationer och bli framgångsrika som företag. Helt självklart. Rena rama naturlagen.

Det kallas Corporate Storytelling när man tar tag strategiskt i denna insikt och detta verktyg. En av aspekterna är att fråga den enskilde om hens magiska ögonblick och språng. Vad var det som hände? En del av dessa berättelser kan bidra till att emotionalisera varumärket. Då är det också kul att påminna sig om Steve Jobs Stanfordföreläsning där han ser tre händelser i det liv han levt som la grunden för hans framgångar med Apple. Här är den:

Inte under stafetten, fattar ni väl!!!

Jag och en av mina filmare hade en seminariedag med energibranschen. De talade om el och fjärrvärme som en lågintresseprodukt. Jag vet inte om jag håller med. Jag tycker el och värme är själva blodomloppet i vårt samhälle. Men det är klart, berättar man inte så finns man inte. Hur som helst sökte vi berättelser som inte handlade enbart och specifikt om fjärrvärmecentraler och eldistributionsnät. På fem timmar sökte, skördade vi drygt tjugo stories och och filmade sex filmer utan manus, utan klipp och utan skådespelare. Korta reflektioner som visar människan bakom verksamheten. Nu drar ju skid-VM igång i Falun det fick mig att minnas en av filmerna.

Se själv den här och några till.

Alla söker berättelsen om framtiden

Det finns människor som bara älskar att berätta. Nyfikna lite skvallriga typer som vi alla känner igen. De finns på jobbet, i släkten, i kvarteret, på landet…

Jag har kommit fram till att i företag och organisationer är de kanske 10-15 procent av triben. Det är de passionerade berättarna som förstår Storytellingtanken ända in i hjärtat och ryggmärgen. I en organisation med 50 personer är de mellan 5 och 10. I en organisation på 300 är de 30-50 stycken. I en flock med 5.000 är de 5-800. Dem ska man ska värna om och mata med bilder av verkligheten.

Man alla vill och kan berätta. Alla är vi dessutom ägare och traditionsbärare av de berättelser som finns och behövs för att vi ska kunna orientera oss.

Det kapital som finns i maskiner, fastigheter och annan materia brukar man vara noga med att smörja och underhålla. Annars ger de helt enkelt inte full effekt. Det kapital som finns i kulturen, buret av berättelser, är vi inte lika omtänksamma och medvetna om.

Det är konstigt eftersom en väloljad organisation längtar efter berättelser om framtiden. Begripliga, befolkade berättelser. Det är faktiskt så att en stor del av de traditionella kommunikationsmodellerna kan ersättas med en medveten Storytellingrepertoar.

Alla människor berättar. Det är nedlagt i oss och något av en naturlag. Den i verksamheten som ansvarar för att bygga en berättarstrategi och strävar mot en berättande organisation behöver skörda berättarkapitalet, bygga det till en framtidsvision och duka bordet.

Då kommer medarbetare, kunder, klienter, ägare och media att berätta. Speciellt trevligt är det att se hur de nyfikna, som bara älskar att berätta, tar för sig och sprider snacket som befolkar varumärket.

Att berätta om misstag

Fråga:
När det kommer till Storytelling ska man tydligen alltid berätta om hur man var När man var som bäst. När man överträffade kundens förväntningar eller När man kände sig stolt. Kan man inte tala om misslyckanden och haverier också?

Svar:
Bra fråga. Visst är det starkt att berätta om framgångar och stolthet och kundnöjdhet. Men, som jag brukar säga, det är inte den som bara skryter och aldrig säger sig gör några misstag som man vill ha till vän. Det är ju outhärdligt med sådana människor.

Jag tycker absolut att man också kan berätta om tabbar och misstag. Om havererade affärer och vad det gjorde att det gick snett. Man kan berätta om missnöjda kunder / klienter / medarbetare som klagar och hur man lyssnar på dem och försöker hantera relationen. Man kan också berätta om vad man lärde sig av detta och om hur man ska undvika samma problem i fortsättningen. Precis som vi alla gör i våra liv (i bästa fall).

Jag läser om Jenny Rydhström, juristen som vann boxnings-SM några gånger för drygt 10 år sedan. I dag är hon företagare inom skönhet och rakprodukter med män som målgrupp. Hennes företag Gents är en riktig snabbväxare som steg för steg utvidgar sig från e-handel till att också ha fler fysiska butiker.

På Gents samlar Jenny Ryhdström och hennes medarbetare på misstag som de för in i en anteckningsbok. Berättelser om när det gick fel, helt enkelt.

– Det är för att vi med glädje och humor ska kunna se tillbaka på våra misstag och se att vi också löste dem. Saker behöver inte bli en katastrof även om man tror det i stunden. Allt löser sig, säger Jenny Rydhström till Dagens Industri.

Just så. Precis som i familjen och kamratskretsen. Man lär sig och går vidare och är precis som alla andra. En flock med fel och brister. Det bygger förtroende och trovärdighet.

Det är starkt med medarbetare, inte minst med ledare, som träder fram och säger: Jag hade fel. Jag lyssnade inte. Det var dumt. Så bygger man starka relationer som utvecklar verksamheter och affärer. Och befolkar sina varumärken med sanna trovärdiga berättelser från verkligheten.

Vad är en Volvoit eller en Ikean?

De flesta av oss säljer cirka 40-timmar i veckan av vår vakna tid. Vi tillhör då en flock, ett folk på fabriken, på myndigheten, på kommunkontoret, i den ideella organisationen eller var vi nu jobbar. Stora organisationer som Volvo och Ikea talar sedan länge om Volvoiter och Ikeaner. Hur är en volvoit? Vilka värderingar guidar volvoiten i vardagen? Hur bemöter en ikean sin kund? Det går att bygga en repertoar, ett berättarkapital, som skildrar och ger svar på dessa frågor. Jag filosoferar lite över detta i ett gästinlägg i Informus nyhetsbrev. Läs det här.

Bli min gäst 12 februari

Har du funderat över hur du skulle kunna använda Storytelling i din organisation? Eller vill du bara ha en första reflektion? Kom då och få en liten genomkörare hos mig den 12 februari på ett av mina kostnadsfria morgonseminarier. Jag bjuder på kaffe, te och kanske lite godis eller något annat och berättar om vad 15 år har lärt mig om arbetet med Storytelling i och om organisationer. Gratis alltså, men jag vill att den som anmält sig verkligen kommer så att det inte hindrar någon annan.

Det börjar med mingel 08.30. Sedan berättar jag om olika aspekter på storytelling och visar lite filmklipp och annat mellan kl 09.00 – 10.00. Efter det finns det möjlighet till lite eftersnack för den som vill. Du kan köpa den nytryckta tredje upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspris om du vill. Du tar då med dig en bok och förlaget skickar faktura.

Om du vill vara med så mejlar du till matts@storytellers.se och skriver 12 februari i rubrikraden.
Jag vill gärna veta lite vem du är, var du jobbar och varför du vill komma. Det hela är på K22, Krukmakargatan 22 på Söder i Stockholm, jag återkommer sen med detaljer som portkoder och sånt till dig som anmält att du kommer.

Nyhetsbrev 96: Han ringde för att tacka

Hej Storytellervän
Detta är det nittiosjätte nyhetsbrevet från Storytellers. Jag, Matts Heijbel, reflekterar här, sen drygt tio år, kring Storytelling i och om organisationer. Jag berättar om vad jag tycker mig se på storytellingfronten. Du får nyhetsbrevet för att du bett om det eller för att våra vägar har mötts.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I slutet av brevet kan du läsa lite om mitt återkommande lilla morgonseminarium som jag bjuder in till nästa vecka. Dessutom berättar jag om utbildningar som är inplanerade i februari. Jag arbetar förstås också hela tiden med en rad specialbeställda och skräddarsydda organisationsanpassade storytellinginsatser där jag tänder gnistor och stöttar dem som vill bygga berättande organisationer..
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag jobbar då och då med Svenska Kyrkan. Organisationen förlorar många medlemmar varje år, ofta för att människor inte vill betala kyrkoskatt. Om kyrkan vore bättre på att berätta så skulle kanske medlemsminskningen minska och respekten för vad kyrkan egentligen håller på med utöver dop, bröllop och begravning skulle stärkas. Det kan mycket väl vara små, enkla händelsebaserade berättelser som denna som jag fick från en diakon.
Kyrkan har många öppna verksamheter som till exempel när äldre människor kommer tillsammans i någon av kyrkans lokaler för att handarbeta tillsammans och ha någon att tala med. Många som är ensamma får här vara tillsammans över ett handarbete och en kopp kaffe. Hantverket säljs och pengarna går till behövande.
En dag ringde diakonens telefon. Hon hörde en mansröst som sa att han ville tacka. Tacka, för vad då undrade diakonen.
– Jag vill tacka för att jag har fått tillbaks min fru, sa han.
Han berättade att hon blivit pensionär för något år sedan och då gick luften helt ur henne. Dagarna i ända gick hon och putsade och dammade i lägenheten. Hon blev allt mer tyst och inbunden. Mannen försökte få henne att rycka upp sig hon behövde inte putsa och städa hela tiden. Det var då hon sökte upp en handarbetsgrupp och fick träffa lite nya människor. Då vände det, hon blev glad och öppen och hade så mycket att berätta.
– Det var det jag vill tacka för, sa mannen. Att jag fick tillbaks min fru glad och öppen som förr.
Konstigare än så behöver storytelling inte vara. Detta är en sann liten händelsebaserad berättelse om vad en öppen verksamhet kan betyda för människor. Om Svenska Kyrkan berättar mer om dessa små händelser så ökar kunskapen och respekten för verksamheten och kanske leder det ytterst till att medlemstappet minskar.
Svenska Kyrkan utför ett fantastiskt arbete som egentligen bara de inblandade känner till. Precis som företag behöver kunder så behöver kyrkan medlemmar. Men då måste de berätta.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det finns många sammanhang där man kan ta fram storytellingverktyget och reflektera över hur det ska användas vid olika situationer. Jag diskuterar exempelvis för närvarande med en ny stadsdel, ett företag inom tillverkningsindustrin, några myndigheter inom vård, omsorg och tillsyn, ytterligare en kommun etc.
Ibland är det förändringsprocesser som pågår och som behöver berättelser som pekar framåt. Ibland handlar det om att söka och beskriva visioner om Alternativ Produktion eller nya värdegrundstankar. Det kan ibland handla om ren rekrytering eller om sälj. Bara man vet vad man vill så går det alltid att strategiskt ta upp och ställa in storytellingverktyget.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag följer sedan många år internationella diskussioner om Storytelling och om berättelsens kraft. Det är verkligen fantastiskt med storytellingevangelisterna som det finns gott om inte minst i USA. Men vi är bra i Europa också och det finns många som ser med respekt också på oss här i Sverige när det kommer till Storytelling och emotionell kommunikation.
Redan på 80-talet talade kognitiva psykologer om storyns effekter på människan och hur den påverkar relationen mellan människor också när det kommer till organisationer och företag. En Harvardforskare räknade ut att människan har 21 gånger (!) större möjlighet att ta till sig en story än att komma ihåg faktarapportering.
Det finns forskning som påstår att hjärnkemin påverkas av berättelser eftersom de påverkar känslorna vilket i bästa fall kan leda till att stresshormoner minskar och ”lugn-och-ro-hormonet” oxytocin ökar när vi får vila i en story som angår och berör oss.
Det påstås att oxytocin ökar social interaktion, underlättar inlärning och stimulerar läkande och helande. Jag är inte mannen att tränga djupare i detta men vi anar ju förstås alla av egen erfarenhet det där med berättelsens kraft.
En stark och tydlig berättelse får oss att gå igång och en kreativ story kopplad till vår vardag får oss att direkt kunna dela en känsla och en upplevelse med en annan människa som rör sig i samma vardag. Detta har forskarna till och med kunnat mäta hos deltagarnas hjärnaktiviteter när försökspersonerna delar en berättelse. Det är kommunikation i ordets ädlaste bemärkelse. Kommunikation betyder nämligen: Göra gemensamt.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den 12 februari, om en vecka alltså, har jag nästa morgonseminarium där jag bjuder in gäster till mitt konferensrum på K22 på Krukmakargatan på Södermalm i Stockholm. Det är gratis men du måste anmäla dig innan. Se hur man gör på http://www.storytellers.se och scrolla ned till rubriken: Bli min gäst den 12 februari.
Den 19 februari har jag dessutom en tre timmars kvällskurs som arrangeras av Mis, Marknadsföreningen i Stockholm. Mer om den finns på Mis.se Det kommer sen mer under våren som jag berättar om löpande på bloggen och i detta månatliga nyhetsbrev.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för denna gång. Jag som skriver detta och alla tidigare nyhetsbrev heter Matts Heijbel. Vill du ha kontakt med mig och min kompetens så skriv till matts@storytellers.se så kan vi diskutera. Om du vill engagera mig så kör jag allt från små föreläsningar till hela workshops med skördefest med garanterad skörd till processer som bygger berättande organisationer.
Vill du köpa min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspriset 200 sek inkl moms plus porto så mejla mig så ger jag beställningen till förlaget. I bokhandeln är boken betydligt dyrare.
Vill du inte ha det här nyhetsbrevet så kan du vända det med ett Nej tack.
Tack för den här gången
Hälsar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 5 februari 2015

Bygg en trovärdig repertoar

Ibland blir jag kontaktad av frustrerade företag eller organisationer som försökt sig på att prova storytelling och som därför haft en retorikexpert eller en skådespelare på plats som helt har fokuserat på hur man framför en berättelse och hur man ska stå och gå och så vidare. De som kontaktar mig säger då att det inte var riktigt detta de hade varit ute efter utan de ville söka och finna verksamhetsberättelser som de kan använda i sälj, rekrytering, ledarskap med mera. Mer vad man berättar än hur man berättar, alltså.

Jag brukar då säga att Corporate Storytelling, som jag ser det, handlar om just detta. Innehållet! Det spelar faktiskt mindre roll hur du framför din berättelse. Det viktiga är att du har en tydlig poäng i din organisationsberättelse och att du tror på det du säger. Den dokumentära trovärdigheten i att vi alla är just som vi är kan till och med förhöja en berättelse skördad från verkligheten. En berättelse bör kommuniceras fritt utan manus och utan skådespelare och om den ska filmas också gärna utan klipp. Det höjer trovärdigheten.

Alla människor kan berätta och om vi dukar bordet och ger dem en trovärdig repertoar så kommer de att berätta. Det gäller då att söka, finna, bygga, konstruera och dreja fram en fungerande story.

Det innebär förstås att man behöver den renodlade händelsen eller det dramaturgiska klimax som finns i magiska ögonblick som säger något viktigt och som kan befolka varumärket. Det är det processen handlar om. Det fantastiska är att dessa berättelser ofta redan surrar omkring oss. I rummet i sociala media. Det gäller bara att inse detta och att de låter sig skördas när man förstått hur man ska få syn på dem.

Det räcker inte att be kunder och medarbetare att via mejl skicka in en historia. Det kommer inget guld den vägen. Traditionsbärarna behöver försättas i en stämning där det hela blir uppenbart. Det är den inledande inspirationsföreläsningens uppgift.

Hur tänker tjejer egentligen?

De svenska folkbiblioteken har det inte helt lätt i dessa tider. Nya lagar, svajigt för pappersboken, utrensningar av gammalt, busliv i förorter med mera. Detta leder till att det läggs ned en del. Men det satsas också och biblioteken hittar nya nischer. Inte minst som en bra plats för nyanlända att skaffa sig kunskap, få stöd och närma sig det svenska samhället.

Den här berättelsen handlar om en tonårspojke som behövde tala med en vuxen man i ett viktigt ärende. Biblioteket fanns där för honom men saker som dessa får vi aldrig veta om inte biblioteken berättar: