Storytelling är ett sätt att uttrycka och visa, sprida och använda kraften i mänsklig kultur. Eftersom vi som människor organiserar oss i familjer, släkter, företag och andra typer av arbetsgemenskaper så använder vi förstås storytelling än i dag på samma sätt som människan alltid har gjort. Utan stories dör organisationen.

Organisation är människor och människan är ett berättande djur.

Det nya i vår tid är att denna mänskliga uttrycksform har professionaliserats i ett arbetsliv och hanteras allt mer medvetet för verksamhetens framgång. Det handlar alltså att hitta former och manér som berör och involverar människor.

Vi behöver kanske inte använda mangementprosa eller för mycket copyspråk utan snarare ett vanligt vardagsspråk som berör. Ett språk som vi använder när vi talar till vänner som vi bryr oss om. Ett språk som gör att de vill lyssna och som visar att vi lyssnar.

Berättelserna söker vi och skördar bland medarbetare och intressenter. Vi håller oss till sanningen och väljer berättelser som passar våra syften och behov när vi exempelvis vill överföra kunskap eller visa värderingar. När vi vill påverka snacket.

Människor i alla tider och i alla sammanhang har valt sina berättelser. Berättelser som vi tror ska ge oss framgång och tillfredsställelse. Så är det förstås i arbetslivet också.
Berättelser som används i Corporate Storytelling sätter in saker och idéer i sammanhang och befolkar verkligheten. De lär oss viktiga saker om oss själva och våra kunder, det vill säga dem vi känner och är beroende av.

Stories kan få oss att förstå sammanhang i ett enda slag, även om vi har olika bakgrund, ålder och utbildning. Den befolkade scenen visar det självklara.

Sist men inte minst så är det roligt. Det behöver inte vara sassa-brassa-mandelmassa vad vi är bra. Det kan lika gärna vara en enkel men väl vald bild från verkligheten där den som hör själv förstår och sen kanske berättar storyn vidare för att han eller hon ser ett mänskligt sammanhang i verksamheten och förstår motiven. Kanske till och med om misstag.

Det kan också handla om berättelser som visar nya grepp och som drar oss in i framtiden.

Så tänker en som är medveten om Storytelling i och om organisationer. Har man förstått och upplevt dessa insikter så är det inte längre begripligt att inte alla företag och organisationer håller på medvetet med detta.

Jag arbetar ibland med EU-finansierade organisationer som arbetar innanför EU:s yttre murar. Jag har varit med när deltagare från 8 länder umgås på engelska trots att ingen av dem har engelska som modersmål. De fyller då ofta sitt språk med instuderade koder och förkortningar och hänvisningar som internt försöker beskriva deras uppdrag inom EU.

Men vad håller de på med egentligen? Vad är det jag bidrar till med mina skattepengar? Berätta så att också jag förstår vad vi ska er verksamhet till. Vilken nytta gör ni i praktiken och hur märks det att verksamheten fungerar?

Detta är inte helt lätt för dem att förklara och det är därför jag är där inbjuden med Corporate Storytellingverktyget.

Jag vet att dessa grupper numera tränar den enklare engelska ska behövs för att överhuvudtaget kunna begripliggöra EU-projektet och hela tanken med den inre marknaden. Och jag vill förstås att de förpackar sina insikter i begripliga berättelser.

Förkortningar och olika sorters byråkratisk EU-slang riskerar annars att utveckla en introvert kommunikationskultur. Detta gäller förstås inte bara i EU-sammanhang utan också i andra internationella strukturer som ibland utvecklar språk som i värsta fall börjar dra åt självbekräftande interna läten.

Varför finns ni? Varför ska vi som är kunder och eller skattebetalare hålla oss med er och ha nytta av er?

Svaren på sådana frågor förpackade i befolkad storytelling / storylisteningdramaturgi kan fylla kommunikationen med fruktsamt innehåll som ytterst leder till framgång och legitimitet.

En god väg är att presentera händelsebaserade berättelser om verkliga situationer som speglar verksamheten.

Årligen dör språk och kulturer på vår planet. Samtidigt försvinner dessa kulturers berättarkapital, deras stories. Detta gäller faktiskt också när det gäller företag och organisationer som går i konkurs eller läggs ned.

Företag och organisationer är också kulturer med uppdrag, befolkade av berättande människor.

Berättandet är ett livselixir för organisationer. Utan berättelser blir det svårare att rekrytera, utveckla, sälja och motivera varför man finns. Detta är en grundsyn som Storytellingarbetet står stadigt i. Frågan blir sedan. Vilka berättelser har vi, vilka behöver vi och hur ska vi finna, skörda och använda dem?

Genom att lyssna av nuet kan man höra framtiden. Så har det alltid varit vid lägereldarna och så också vid exempelvis dagens vanligaste eldar de i sociala media exempelvis hos den miljard eldar som kallas Facebook.

Det finns en spännande text på HR-bloggen om Storylistening. Läs hur Malin Berglund initierat rapporterar och jag tilläggsreflekterar från en konferens over there här.