Fråga:
Läste din bok i höstas, och köper mycket av ditt resonemang. Men, och här är en sak som inte riktigt kommer in i huvudet, var berättar jag mina historier? Hur publicerar en stor organisation detta, utan att det verkar konstlat? Vad gör exempelvis en stor organisations berättelser för nytta, och framförallt, hur/var? / Göran

Svar:
När organisationen har funnit och skördat en repertoar av berättelser så börjar arbetet annars riskerar det att stanna vid ett event eller helt enkelt en happening. Det kan i och för sig vara både roligt och uppfriskande och så gör vi ibland vid kick-offer och liknande. Men det är klart man bör distribuera berättelserna om man vill börja bygga en berättande organisation.
Med min modell kan man få fram en första skörd redan på en dag. Sen börjar det. Hur man vill man rädda och paketera dem. Skriftligt, filmat, som ljudfil eller som inövat muntligt berättande till exempel. Eller alla dessa format.
Man kan ha dem på intranät eller på hemsidan. Man kan strategiskt använda dem i den i olika sammanhang på den sociala webben.
Man kan använda dem i ledarskapet och i relationer till media och vid introduktion av nyanställda. Med mera, med mera.Man kan till och med ha dem i ljudduschar eller inom glas och ram i foajéer och konferenslokaler eller i köpcentra.
Din fråga är mycket berättigad och den pekar på ett problem. Man måste inse att detta inte rullar på av sig själv. Det krävs att någon / några har ansvar för att driva på.
Ett exempel som jag varit involverad i nyligen är Svenska Kyrkan i Örebro som valt att lägga ut några berättelser på sin hemsida. Dessa sökte, fann och filmade vi på en enda dag. Jag och en av de filmare jag arbetar med. Så det är snabbt. Inspelat direkt. Inga manus, inga klipp och inga skådespelare.
Man kan förstås också göra en grundligare process där deltagarna förarbetar och jag coachar löpande innan man kommer till seminariedagen med workshop och skördefest. Då kan berättelserna bli mer medvetet slipade.