När och var kan man berätta?

Fråga:
Läste din bok i höstas, och köper mycket av ditt resonemang. Men, och här är en sak som inte riktigt kommer in i huvudet, var berättar jag mina historier? Hur publicerar en stor organisation detta, utan att det verkar konstlat? Vad gör exempelvis en stor organisations berättelser för nytta, och framförallt, hur/var? / Göran

Svar:
När organisationen har funnit och skördat en repertoar av berättelser så börjar arbetet annars riskerar det att stanna vid ett event eller helt enkelt en happening. Det kan i och för sig vara både roligt och uppfriskande och så gör vi ibland vid kick-offer och liknande. Men det är klart man bör distribuera berättelserna om man vill börja bygga en berättande organisation.
Med min modell kan man få fram en första skörd redan på en dag. Sen börjar det. Hur man vill man rädda och paketera dem. Skriftligt, filmat, som ljudfil eller som inövat muntligt berättande till exempel. Eller alla dessa format.
Man kan ha dem på intranät eller på hemsidan. Man kan strategiskt använda dem i den i olika sammanhang på den sociala webben.
Man kan använda dem i ledarskapet och i relationer till media och vid introduktion av nyanställda. Med mera, med mera.Man kan till och med ha dem i ljudduschar eller inom glas och ram i foajéer och konferenslokaler eller i köpcentra.
Din fråga är mycket berättigad och den pekar på ett problem. Man måste inse att detta inte rullar på av sig själv. Det krävs att någon / några har ansvar för att driva på.
Ett exempel som jag varit involverad i nyligen är Svenska Kyrkan i Örebro som valt att lägga ut några berättelser på sin hemsida. Dessa sökte, fann och filmade vi på en enda dag. Jag och en av de filmare jag arbetar med. Så det är snabbt. Inspelat direkt. Inga manus, inga klipp och inga skådespelare.
Man kan förstås också göra en grundligare process där deltagarna förarbetar och jag coachar löpande innan man kommer till seminariedagen med workshop och skördefest. Då kan berättelserna bli mer medvetet slipade.

Befolkad projektstory

Jag talar mycket om händelsebaserat berättande. Genom att beskriva en enda enskild händelse kan en hel kultur speglas i en enda association. Men kan man inte ett det lilla monologformatet också göra en projektstory? Alltså göra en befolkad berättelse om ett projekt inom någon eller några minuter?

Jo det kan man förstås. Här ett bra exempel från Cela som jag hittade och skördade när jag hade ett av flera seminarier i Småland:

Bli min gäst 21 oktober i Göteborg

Jag kommer att hålla ett av mina återkommande frukostseminarier i Göteborg. Den här gången på morgonen den 21 oktober och som vanligt i samarbete med Plyhm Kommunikation på Teatergatan. Seminariet är kostnadsfritt, fika ingår. Du kan anmäla dig till mig, gärna med några ord om vem du är och varför du är intresserad av ämnet, Storytelling enligt Heijbelmodellen. Jag ger exempel och visar lite filmade stories. Anmäl intresse till matts@storytellers.se

Ska vi ses den 8e oktober

Kom till mig! Den 8 oktober har jag ett av mina återkommande frukostseminarier på Södermalm i Stockholm. Jag bjuder på kaffe, te och frukt. Kanske en skål godis och berättar om arbetet med Storytelling i och om organisationer. Gratis alltså, men jag vill att den som anmält sig verkligen kommer så att det inte hindrar någon annan.
Det börjar med mingel 08.30. Sedan berättar jag om olika aspekter på storytelling och visar lite filmklipp och annat mellan kl 09.00 – 10.00. Efter det finns det möjlighet till lite eftersnack för den som vill. Det finns också möjlighet att köpa den nytryckta tredje upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspris. Du tar med dig en bok och förlaget skickar faktura.
Om du vill vara med så mejlar du till matts@storytellers.se och skriver 8 oktober i rubrikraden. Jag vill gärna veta lite vem du är, var du jobbar och varför du vill komma.
Det hela är på K22, Krukmakargatan 22, jag återkommer sen med detaljer som portkoder och sånt till dig som anmält att du kommer.

Kvinnor som driver företag

Jag har i omgångar haft uppdraget av Tillväxtverket att arbeta med Storytelling för det så kallade Ambassadörsnätverket ( ambassadorer.se ). Jag har träffat över 500 kvinnor som engagerat sig i nätverket och jag har skördat berättelser om dem. Det var Maud Olofsson som möjliggjorde detta entreprenörsnätverk som vill stimulera kvinnor att starta företag. Det är nämligen bara knappt tre av tio företagare som är kvinnor. Maud Olofsson anser att det där borde finnas en potential att få fler kvinnor att satsa på företagande och att det därför behövs kvinnor som entreprenörsförebilder.

Konsten är att finna och skörda de händelsebaserade berättelserna. Vad var det som hände, frågade jag bland annat Camilla Aspelin. Då svarade hon så här:

Vad sysslar biblioteket med?

Folkbiblioteken utgör ett stolt kulturarv i vårt samhälle. Men nu händer det att de läggs ned och vi läser ibland rysarartiklar om hur de eldar upp böcker som ingen längre intresserar sig för. Biblioteken måste därför bli bättre på att berätta, något som jag tjatar om de gånger jag blir inbjuden till dem. Berättar de inte så vet vi inte.

Jag vet exempelvis att de tätar kunskapsluckor som skolan inte har klarat. Det finns läxhjälp på många bibliotek och inte minst nyanlända upptäcker snart folkbiblioteken som oaser i en bitvis rätt torr social öken i det nya landet. Man får till och med prata på biblioteket numera, man behöver inte bara viska och tissla och tassla.

När jag var i Norrköping så berättade man om verksamheterna ute på våra anstalter där många pappor sitter inlåsta: