Jag får ibland frågan om Storytelling alltid måste hylla företaget och arbetsgivaren. Jag har träffat fackliga företrädare från Älmhult som sagt sig vara trötta på det de kallar Kampradfjäsket. Jag har svarat att alla organisationer har tillgång till det strategiska verktyg som Corporate Storytelling erbjuder. Och det finns också fackliga förbund som håller på med detta.

Jag har också träffat flera politiska ungdomsförbund och guidat dem in i storytellingens fantastiska värld. För ungdomarna, uppvuxna i den sociala webbens sammanhang, är detta självklarheter. De förstår. På bara några timmar får vi fram händelsebaserade berättelser som moderpartiernas partiorganisationer inte kommer i närheten av trots mångmiljonbudgetar.

På sin höjd hör man politikerna tala att de träffat en undersköterska i Rinkeby och de tror då att de håller på med storytelling.

Igår läste jag i kvällstidningarna något som man till och med skulle kunna kalla kungahusstorytelling. Jag har haft representanter från World Childhood Foundation på mina seminarier och jag ser att de faktiskt i viss mån använder sig här och där av små enkla händelsebaserade ögonblick som påverkat utvecklingen av verksamheten.

Drottning Silvia berättar exempelvis om ett specifikt möte i slutet av 90-talet med en flicka på en världskongress som uppmärksammade henne om exploateringen av barn. Flicka hade varit utsatt för sexuell exploatering. Silvia förstod efter det mötet den enorma globala exploateringen av barn. Där föddes idén om Chilhoodarbetet. Detta är händelsebaserat berättande.

Nu berättar Prinsessan Madeleine om en specifik händelse som påverkat hennes tankar. Hon fick nämligen som barn en kanin av mamma Silvia och minns just det ögonblicket som i går:

”Den var fluffig och hade långa bruna öron. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag var otroligt glad. Min mamma sa, med sin lyssna-noga-på-mig-röst att med den här kaninen kommer också ansvar. Du måste ta hand om din kanin med kärlek och respekt.”

Detta ögonblick har, säger Madeleine, stannat hos henne och guidar henne än i dag i arbetet med Childhood.

Konstigare behöver det inte vara. Från abstrakta svepande resonemang typ: ända sedan barndomen har hon haft tanken att ta hand om andra…. kan man berätta om någon verklig händelse som befolkar detta påstående.

Berättelserna finns där och kan sättas i arbete.

Jag glömmer inte den svenske VD:n för ett stort internationellt företag som jag arbetade med. Jag förde ett samtal med honom inför årsberättelsen och jag sa till honom:

– Vilken berättelse skulle du vilja höra om dig själv? Har du en sann berättelse som säger något viktigt om dig och din roll i företaget och därmed om organisationen?

Han tittade förundrat på mig och menade att detta väl var ett helt vanligt samtal apropå årsberättelsen.

Ja, så är det förstås men med hjälp av händelsebaserat berättande kan man befolka varumärket. På samma sätt är det i våra familjer och släkter. Vi väljer berättelser som stärker oss och som gör en framtid möjlig och trolig. Vi behöver inte berätta allt utan vi bör reflektera över vilka berättelser som kan göra framtiden synlig.

Katolska kyrkan genomgår nu en fantastiskt storytellingprojekt baserat på den regisserade påven Franciskus och allt han säger och gör. Detta kommer jag snart tillbaka till. Hur berättelserna om påven påverkar hela berättelsen om den katolska kyrkan.