Nyhetsbrev 91: Kulturbärande och politiska berättelser + inbjudan

Nyhetsbrev 91

Hej Storytellervän

Så var det dags för det nittioförsta nyhetsbrevet från Storytellers. Längre ned bjuder jag dig som min seminariegäst den 17 juni. Det är jag, Matts Heijbel, som skrivit alla nyhetsbrev. Det första skickade jag till mina prenumeranter hösten 2003. Det är rätt fascinerande att titta tillbaks och se hur diskussionen och ordvalen har förändrats sen dess.

Själv har jag haft hundratals uppdrag genom åren och jag har i min bok Storytelling befolkar varumärket beskrivit tankarna och formulerat den så kallade Heijbelmodellen. Den går egentligen ut på att söka och skörda de berättelser som finns och som är förutsättningen för att en organisationskultur ska leva överhuvudtaget.

Heijbelmodellen har genom åren också utvecklat tankarna kring regisserandet och storybuildandet. Man behöver alltså inte passivt vänta för att upptäcka berättelserna utan man kan aktivt agera på ett sätt som levererar berättelser. Men jag står envist fast vid att det inte är påhittade sagor eller fantasifulla reklamtexter som visar den typ av Corporate Storytelling som jag liksom flera internationella förebilder menar. Mitt perspektiv är i grunden socialantropologiskt vilket ger mig insikten att inga mänskliga sammanhang kan finnas utan de värdebärande berättelserna.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

När jag hjälper företag och organisationer att söka, skörda, finna och alltså även regissera och skapa sina berättelser så utgår jag redan från början ifrån att organisationen finns och de därför har sin kultur som bärs av berättelser. Jag kommer alltså inte med en färdig standardföreläsning där jag talar om ämnet som sådant utan jag utgår hela tiden från ”triben” i sig.

I går var jag därför hos SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt. Jag ska nämligen ha ett seminarium och en workshop och ett seminarium med skördefest hos dem efter semestrarna. Då blir början av min research följaktligen att lära känna SVA-folket. Det jag kan läsa på det läser jag på men för att studera dem som folk, som tribe, krävs en kulturstudie.

Vad är det för ena? Hur tänker de? Varför finns de? Var kommer de ifrån och vart är de på väg. Iklädd platsrock och blå skoöverdrag över skorna visades jag runt i deras laboratorier och kände in deras stolthet och arbetsglädje. Detta är en mycket speciell expertorganisation. Men precis som alla andra organisationer behöver också de berättelser för att riktigt synas och få legitimitet. För att locka till sig rätt medarbetare och kunder och för att dela glädjen över att vara del av ett land med schysst djurhållning och friska stammar av vilda djur.

När de äntligen hittade dvärgbandmasken hos svensk räv under sina mikroskåp så tjöt de nog både fan, djävlar och äntligen i laboratorierna. Vi ville inte ha den men vi visste att den var på gång och nu har SVA koll på situationen löpande. Tack för det SVA.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Organisation är människor. Människan är ett berättande djur och utan berättelser finns vi följaktligen inte. Detta är en naturlag som gäller alla mänskliga sammanhang. Kulturer kommer och kulturer går. De bärs av kompetens och värderingar och dessa kan sökas och skördas i deras berättarkapital.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Nu när det är valår säger många partistrateger förstås att de behöver berättelser. Kanske en ny berättelse. Ibland försöker partierna historieförfalska och ibland så säger de stora partierna försvinnande lika saker. Ibland är Sverige världsbäst och bäst i EU ibland är vi insnöade eller helt under isen.

Om man tar arbetarrörelsen så har den en stark omdanande drygt hundra år gammal berättelse. Men av någon anledning så lockar den inte alltid de nya unga. Mina yngsta barn är i 20-årsåldern och jag är inte så säker att de går igång på August Palm och den gamla hövdingen Hjalmar Branting om de nu känner till dem och vet vad de stod för. Kanske går de inte ens igång på kampen för allmän rösträtt.

Jag har haft tillfälle att träffa flera olika partiers ungdomsförbund för att diskutera storytelling och de berättelser som de äger och bär utan att kanske reflektera över att deras berättarkapital är guld värt och rent sprängstoff om bara moderpartierna förstod sig på den lilla händelsebaserade berättelsens betydelse för att visa ungas värderingar och emotionalisera det politiska arbetet.

Det finns en ung man med irakisk bakgrund som blev aktiv medlem i SSU.
 Han var en ung pojke i 12-13-årsåldern när familjen tvingades fly från Irak. Familjen tog vägen via Iran där de väntade en tid för att därefter försöka ta sig till Europa.


I väntan på möjlighet att komma till Europa lekte pojken med några andra barn på gatan i den iranska staden. De spelade fotboll, busade med varandra och hängde runt som barn gör mest.
 En dag hörde pojken att det skulle ske något spännande nästa dag borta i den stora parken. Det talades om att man skulle stena en kvinna till döds.
 Pojken förstod inte riktigt dramat utan tyckte att detta lät som ett spännande skådespel som han gärna ville se.

Han berättade för sin mamma att han tänkte springa bort till parken dagen därpå och titta på steningen av kvinnan.


– Är du inte klok, sa mamman. Du går ingenstans i morgon. Du stannar här i vår bostad hela dagen. Det kommer aldrig på fråga att du får gå dit och se på detta barbari.


Pojken lydde förstås sin mamma och stannade hemma hela nästa dag. Mamman försökte genom samtal få honom att förstå att detta vanvett var just en av orsakerna att de skulle lämna landet.


Nästa dag fick han gå ut igen och han och hans kompisar sprang då bort till parken för att se om det fanns några spår efter steningen.
 Det gjorde det.
 De kunde se kastade stenar och de såg blodfläckar. Gropen var igenskottad och det fanns förstås inga åskådare kvar på platsen.


När han stod där i skuggan av ett träd började han sakta utvecklas från barn till ung man. Han förstod i detta isande ögonblick vad steningen visade.
 Han lovade sig själv i denna stund att om han någonsin kom till ett land där mänskliga rättigheter gällde så skulle han göra allt han kunde för att övergrepp som dessa aldrig ska få inträffa. Ingenstans i världen. Han skulle samarbeta med andra unga och jobba för en bättre värld.


När han kom till Sverige frågade han runt hur han kunde engagera sig för mänskliga rättigheter. Någon sa då – SSU.
 Därför är han i dag aktiv i detta ungdomsförbund.

De andra politiska ungdomsförbunden har förstås också starka passionerade berättelser från vår tid som säkert skulle kunna påverka politiken. Det har alla värdebaserade rganisationer och den fackliga rörelsen precis som kristna och andra ideella organisationer har mycket att lära av dessa tankar. De måste ned till det emotionella händelsebaserade för att nå fram.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den 17 juni har jag ett av mina återkommande kostnadsfria frukostseminarier på Söder i Stockholm. Du är välkommen som min gäst om du vill. Vi börjar med mingel 08.30 och jag talar och visar filmer mellan 09.00 – 10.00. Sen finns det möjlighet till eftersnack för den som vill.

Om du vill komma så mejla matts@storytellers.se och tala om vem du är och varför du vill komma så återkommer jag med koder och annat. Du kan också, om du vill, köpa den tredje uppdaterade upplagan av min bok Storytelling befolkar varumärket till förlagspriset 200 sek.

Det var allt för denna gång. Jag som skriver heter Matts Heijbel och du får det för att du står på prenumerationslistan. Vi har antingen träffats och växlat visitkort eller du har varit på mina seminarier eller själv anmält dig på storytellers.se

Vill du inte vara med längre så vänd detta brev med ett Nej tack så tar vi bort dig hälsar

Matts Heijbel

Stockholm / Grödinge

10 juni 2014