Reliker bärs av berättelser

Föremål som kan kopplas till helgon brukar kallas reliker. En benbit ett klädstycke och liknande. En lite frimodigare tolkning av ordet kan syfta på föremål kopplade till företags och organisationers verksamhet. Saker som säger något viktigt om verksamheten.

Gemensamt för dessa reliker är att de behöver en berättelse för att lyfta. Jag minns besiktningsföretaget som hade sparat en skadad vajer som de hade upptäckt och nödbytt vid ett vattenkraftverk. De satte den i ett vitrinskåp på kontoret med ljusspottar riktade mot vajerstumpen. Då var det riggat för storytelling när någon frågade: Vad är detta?

Eller det finska varvet som fiffigt nödlagade en motor med hjälp av ett stycke teakträ i Norra Ishavet och visade träbiten på en mässa för att tala om hur de alltid är redo att rycka ut till sina kunder var de än är och vilka problem de än har..

Eller programutvecklingsföretaget som sparat en tidig PC av typen 286 där företagets första ekonomiprogram skapades. Alla dessa reliker bärs av sin berättelser liksom ett protokoll eller en kaffemugg eller för den delen en tand eller hårlock kan bäras av sina berättelser.

Reliker och Storytelling är följaktligen kopplade till varandra som bror och syster.