Botkyrka – långt ifrån lagom

Jag har arbetat en del med Botkyrka kommun. Botkyrka är en kommun med stor befolkning. Den ligger i södra Storstockholm och har Sveriges yngsta och mest internationella befolkning. Botkyrka har alltså framtiden för sig och är Långt ifrån lagom.
Det där stämmer förstås statistiskt och jag tycker även att kommunens slogan fångar platsens utmaningar och kultur på ett bra sätt. Men för en Corporate Storyteller behövs förstås berättelser om händelser som i bästa fall bekräftar påståendet.
Som den om ananasälgen.
Den handlar om en älgen som kom springande med ananas i munnen eftersom jaktlagen i norra Botkyrka även har invandrare med i laget och – ja du vet – en del invandrare säljer på torget och ibland blir det varor över som jaktlaget tillåter att de läggs ut till älgarna. Därför kan man se en älg komma springande genom skogen med en ananas i munnen.
Det är långt ifrån lagom! Berättelsen vill visa att i en kommun med närmare två hundra språk har till och med de normalt etniskt oblandade jaktlagen börjat öppna sig.
En slogan lever inte, får inte luft under vingarna, utan bekräftande berättelser. Det är en dimension av kommunal storytelling.
Men vilka berättelser ska kunna bekräfta svepande slogans som: Välkommen ombord (Gävle), Här får du livstid (Fagersta), Bo i Götene -lev i världen (Götene). De är svåra att förankra.
Hur det än är så behövs det bekräftande berättelser, helst redan innan man formulerar sin one-liner-slogan. Jag vet hur man gör efter säkert 20 uppdrag från kommuner och kan redan på en dag finna det innehåll som i bästa fall kan befolka påståendet. Speciellt om det handlar rimliga om påståenden som – Långt ifrån lagom!

Volvo tar vara på olika kulturer

Volvo Group har samlat många berättelser. Företaget finns över hela världen med 115.000 anställda i 19 länder, t ex i Frankrike som i det här exemplet. Eftersom företagets koncernspråk är engelska så textar företaget sina filmade stories till engelska när man arbetar med Corporate Storytelling. De låter alltså berättaren tala på sitt modersmål eftersom vi alltid är bäst på att uttrycka våra känslor på vårt modersmål, sen textar man. Som till exempel här apropå medarbetarnas olika nationella bakgrunder och när Nicolas Gendre fick en aha-upplevelse. Han talar engelska trots allt jag skrivit här men det är undantag däremot är han textad och ämnet är intressant.

Jesusberättelserna är Storytelling

Nu när vi fått en PR-medveten påve Franciskus som gör en massa symboliska utspel som att tvätta fångars fötter, flytta till mindre lägenhet, inte bära påveskor och han till och med påstår sig inte kunna döma homosexuella som sämre människor så har bilden av katolska kyrkan blivit utmanad.
Hans regisserade beteende genererar berättelser kopplade till organisationen katolska kyrkan. Storybuildning om man så vill.
Och när han i juletid hälsar Jesus så är det berättelsen om den kristna tanken. Så här sade han enligt en nyhetstext jag såg nu:
” Du är enorm och du gjorde dig liten, du är rik och gjorde dig fattig, du är allsmäktig och gjorde dig sårbar.”
Ibland kallas berättelsen om Jesus som The greatest story ever told. Han tog till sig barnen, tvättade skökans fötter, kastade ut krimskramsförsäljarna från templet etc.
Jag tänker ofta på det när jag relaterar till företag och organisationer. Gamla Testamentet och Tio Guds Bud är kyrkans värdegrund. Precis som i arbetslivet har man ett regelverk som säger hur man ska vara. Levnadsregler helt enkelt. Sen har man exempelberättelser som visar konsekvenserna.
Du ska inte ljuga, Du ska inte vara otrogen, Du ska inte stjäla, Du ska hedra din fader och din moder etc. Så resonerar de bibliska texterna. Berättelserna om Jesus visar sedan hur en kristen person bär sig åt för att leva ideologin. Storytelling, alltså.
I arbetslivet säger man kanske att man ska vara flexibel, transparent och ärlig. Corporate Storytelling laddar därefter dessa värden med berättelser om verkliga händelser.
Men när jag kommer ut och jobbar på uppdrag av kyrkan så blir frågan inte att citera texter om Jesus ur bibeln utan frågan blir: Vad gör ni egentligen idag? Då kan svaret vara det här:

Vaktmästaren som lyssnade

Man säger ofta att alla i en organisation har ansvar för verksamheten – också utanför den egna rutan. Det är nämligen inte alltid som kunden ser medarbetarnas olika roller. Jag har tillsammans med filmare samlat berättelser i Örebro församling då blev detta med allas ansvar uppenbart vid en händelse S:t Nicolai kyrka. Efter lördagsmusiken kom en olycklig flicka in i kyrkan. Hon ville tala med en präst eller diakon. Men det fanns ingen där just då, förklarade vaktmästaren. Kan du lyssna på mig lite då, frågade flickan. Hon ville inte leva längre. Självklart lyssnade vaktmästaren där i kyrkan:

Sätt en scen

För mig är det obegripligt att inte alla företag och organisationer söker, skördar – ja till och med bygger – sina berättelser ur verkligheten för att sedan sätta dem i arbete för att utveckla organisationen.
Jag tycker att större organisationer borde ha en utpekad kulturchef som har ansvar för organisationskulturen och därmed för de kultur- och affärsdrivande berättelserna. Mindre företag och organisationer kanske inte kan en sådan heltidare men då identifierar man en person som har ansvaret.
Man kan till och med köpa in den tjänsten utifrån men några måste vara ”value champions” som ett företag jag jobbade med kallade detta.
Hur gör man då? Jag menar hur bygger man storyn? Då gäller inte det som jag under många år, som lärare på Journalisthögskolan, lärde ut: Följ banan När, var, hur, vem, vad och varför och du får en artikel. Det stämmer ju ofta i framförallt nyhetsjournalistiken.
Nej i Storytellandet sätter man lugnt och fint en scen som läsaren, lyssnaren, tittaren kan ta till sig och fylla med sina associationer. Sedan för man in människor (stories kräver människor) och låter något hända som är ämnat att beröra eller ge insikt eller kunskap. Det är det jag i min bok kallar att Befolka varumärket.
Hur människor sen tolkar eller reagerar berättelsen är upp till var och en. I den meningen är detta en dialogteknik.

Samma gamla lägereld

Alla människor i alla tider har samlats kring elden. Den är själva förutsättningen för all mänsklig kultur. Det är där vi lyssnar och berättar. Var kommer vi ifrån? Var befinner vi oss? Vart är vi på väg? Vilka är våra värderingar och hur visar vi dem?
På jobbet har vi idag lägereldar vid kaffeapparaten, i fikarummet, på After Work, i lunchrestauranten och så vidare.
Men framför allt i cyberspace, i sociala media. Facebook har över en miljard medlemmar vilket gör Facebook till världens tredje största nation.
Det är samma gamla lägereld. Vi tänder en eld och bjuder in andra att lyssna och berätta. Att de kan definiera sig och ta ställning till om de vill dela.
Jag minns många lägereldar från förr i samband med musikfestivaler och fester i skogen. Där fanns många som utgav sig för att vara någon annan än de faktiskt var. Så är det på Facebook också där miljontals falska identiteter också dyker upp. Same same alltså men samma gamla lägereldar där vi lyssnar och berättar.
För företag och organisationer handlar det om att lyssna och dela med sig av sanna berättelser som visar kultur och mening. Nytta. Det kallas Corporate Storytelling.

Nyhetsbrev 85: ”Han som fick en örfil” plus Podcast 4

Hej Storytellervän

Det är dags för det åttiofemte nyhetsbrevet från Storytellers. Här reflekterar jag, Matts Heijbel, lite över de Storytellingtankar som jag haft sen sist. Du får brevet för att du bett om det, direkt till mig eller via webbplatsen eller för att du varit på mina seminarier eller för att vi jobbat tillsammans. I slutet av brevet bjuder jag in dig till 2014-års första frukostseminarium i Stockholm. Då får du gärna komma som min gäst den 17 januari.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Sen sist har jag, bland annat, arbetat med Centerns ungdomsförbund inom politiken. Svenska Kyrkan och Ekumeniska Centret i Stockholm / Bromma inom religionen. Folksam inom försäkringsbranschen. Karlstad inom kommunal omsorg. Tillväxtverket, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB och Sjöfartsverket inom myndighetssfären och Valdemarsviks Sparbank inom finans.

Jag har också publicerat min fjärde Podcast. Den handlar om landstingsberättelser och finns på Storytellers.se där du kan lyssna på den.

Berättelser finns och behövs inom alla dessa världar och i alla mänskliga sammanhang. Organisation är människor och utan berättelser finns ingenting mänskligt. Det är vad Storytelling i och om organisationer, varor och tjänster handlar om. Vid sälj, ledarskap, rekrytering och marknadsföring vinner bästa berättelsen.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

För en tid sen träffade Centerungdomarna, CUF. De var över 100 stycken från hela landet och håller nu på att förbereda sig för valet 2014. En fråga jag brukar ställa till människor i värderingsstyrda organisationer är varför de är där? Vad var det som hände? Tanken är att den personliga berättelsen kan befolka det övergripande varumärket.

Centerungdomarna talar mycket om individens rätt och den enskilda medborgarens rätt att få bestämma över sitt liv. Det leder till tanken att nationsgränser är konstruktioner och att människan förstås själv ska få bestämma var hon vill bo på planeten och med vem eller vilka han eller hon vill gifta sig. I media beskrivet som fri invandring och ja till månggifte.

Det här svaret fick jag då av en ung centerkille när jag ställde frågan: Vad var det som hände? Varför är du här?

Hans mormor hade kommit som flykting från Tyskland i samband med andra världskriget. I tonåren började pojken steg för steg att bli nationalist. Han och hans kompisar gillade idén med Sverige, svenska värderingar och det genuint svenska. Invandring var ett hot mot detta, tyckte de.

När han entusiastiskt berättade detta för sin mormor så såg han för första gången i sitt liv mormor gråta:

– Förstår du inte, sa mormor, med tårarna rinnande ned för kinderna. Vi kom invandrande till Sverige, tack vare det finns du till. Hur kan du vara emot ditt eget öde? Tänk om gränsen varit stängd för oss.
Sen gav hon honom en mormoderlig örfil.

Killen funderade över vad som hänt. Han förstod att han kanske var på fel spår men han ville ändå fortfarande engagera sig politiskt och han undersökte därför de olika ungdomsförbunden.
Han tilltalades då av CUF som markerade individens rätt och därmed också den fria synen på invandring. Han bestämde sig för att gå med i flocken av centerungdomar.

När han senare berättade för mormor att han gått med i Centerns ungdomsförbund så var det andra gången i hans liv som han såg sin mormor gråta. Men denna gång kramade hon sitt barnbarn medan tårarna rann ned för hennes kinder.
Mormor tackade honom för att han insett något viktigt.

Så kan en CUF-story låta när en enskild medlem berättar om sin väg och ger den till sin organisation som ett exempel på CUFs värderingar.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Utan berättelser finns man inte. Kulturer och organisationer som slutar ta vara på sina berättelser och sitt berättarkapital går steg för steg under. Så har det varit i alla tider och så är det än i dag när människans byar ofta ersatts av tillhörigheten till företag och organisationer som har uppdraget att uträtta något.
Berättelserna visar varför vi håller på. Meningen med att vi håller på. Vart vi är på väg och vilka värderingar vi vilar oss emot. Corporate Storytelling är ett sätt att hantera detta kulturkapital och sätta det i arbete för att gå in i framtiden och vara framgångsrika.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Efter Nobelfestligheterna kan det vara kul att konstatera att Nobelmuseet i Karlskoga fått pris av Visit Värmland för att de med ”Storytelling som grund” lyckats hålla berättelsen om Alfred Nobel och hans koppling till Karlskoga levande. Skådespelaren Peter Sundh gestaltar Nobel på ett spännande sätt. På Storytellers.se finns en länk till en intervju med Nobel i Sundhs tappning.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den 17 januari 2014 har jag nästa frukost i mina lokaler i Stockholm. Det är på Krukmakargatan 22. Det börjar med lite mingel 08.30 och fortsätter med att jag berättar mellan 09.00 – 10.00. Sen finns det utrymme för frågor och diskussion för den som vill. Jag bjuder på kaffe, te och frukt. Vill du komma så mejla mig till matts@storytellers.se och sätt rubriken 17 januari. Skriv några rader om vem du är och varför du är intresserad av ämnet. Seminariet är kostnadsfritt. Jag bjuder alltså.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det var allt för den här gången. Vill du inte ha brevet längre så vänd det med ett Nej tack så tar jag bort dig ur sändlistan.
Hälsningar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
19 december 2013

Alfred Nobel lever och får pris

Jag var för några år sedan inbjuden till Karlskoga för att hålla seminarium i Corporate Storytelling. Jag träffade där Alfred Nobel i form av den porträttlike skådespelaren Peter Sundh. För några veckor sedan fick Nobelmuseet i Karlskoga, där Peter Sundh är en del av erbjudandet, årets turismpris utdelat av Turismföreningen Visit Värmland. Motiveringen löd bland annat att man:

Med unik storytelling som grund och genom ett tålmodigt och långvarigt arbete, för berättelsen vidre till kommande generationer….

Här är en intervju med denne Nobel:

Berättelsen påverkar sinnena

Ur ett Storytellingperspektiv är det förstås en intressant nisch att höra hur berättelsen kan påverka våra sinnen. Vad vi ser, vilken smak vi uppskattar mest.Till och med när vi känner oss mest solidariska och korrekta.
Rolf Jensen med Dream Society ansåg tidigt att vi tyckte ett ägg med lite smuts och fjädrar på subjektivt smakade bättre än industriägg. Även om testet i sig bara var bluff. Sa man ordet eko så upplevde folk produkten som godare och var redo att betala mer. Även om de tillfrågade varit utsatta för fejkade tester.
Senast nu så har Patrik Sörqvist, docent och lektor i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle testat hur försökspersoner bedömer smaken på ekokaffe kontra vanligt kaffe. Oavsett vad de utsätts för, alltså blir manipulerade, så är de beredda att övergilla det som påstås vara ekokaffe och de kan också tänka sig att betala mer just det kaffet.
Storyn alltså. Det handlar om vad vi berättar. Nu räcker det inte längre att ropa eko. Men vi kan berätta oss till framgång.
Jag har tidigare skrivit om att att vin från södra Afrika som har krav på vingårdsarbetarnas rättigheter och rätt att organisera sig smakar bättre än andra viner. Solidaritet smakar alltså också gott. Om man berättar om det.
Stortytelling kan alltså påverka sinnena.
PS. Jag förstår förstås att man ska tala sanning i marknadsföringen. DS