Kan man älska ett landsting?

När jag var en del av arbetet med vardagsberättelser i Landstinget i Kalmar län dök den här berättelsen upp. Bara en dryg minut lång visar den en emotionell aspekt på arbetet som sjuksköterska. Denna berättelse handlar inte om budget, vårdplatser, teknisk utrustning osv utan om ett mänskligt möte som ger mig respekt för landstinget. Visst kan man älska ett landsting om landstinget berättar. Konsten är att söka, finna och skörda berättelserna och att slutligen få människan att berätta rakt på sak: Vad var det som hände?