Bli min gäst 11 september

Den 11 september har jag ett av mina återkommande kostnadsfria frukostseminarier i Stockholm. Det börjar med mingel och fika från 08.30, föreläsning mellan 09.00-10.00 och möjlighet till eftersnack mellan 10.00-10.30. Du är välkommen som min gäst om du mejlar ”Ja tack 11 september” till matts@storytellers.se och berättar någon rad om vem du är. Jag återkommer med adress (Krukmakargatan 22 på Söder) kod m m när det drar ihop sig. Jag berättar om Storytelling och visar några korta filmade exempel. Anmäl dig bara om du har för avsikt att verkligen komma eftersom det är begränsat med platser i våra konferensutrymmen.

Varför storytelling?

Varför ska man hålla på med Corporate Storytelling? Är det inte bara en fluga, ett mode som snart blåser förbi? Den typen av frågor får jag då och då. Mitt svar är då förstås att det här handlar om en arbetslivs-och marknadsanpassning av människans urgamla och självklara sätt att kommunicera. Att vara människa är att vi vill berätta. Annars finns vi inte. Att vara människa i 10-talets organisation leder därför till att vi bör reflektera över våra samtidsberättelser i och kring arbetet och i samband med våra varor och tjänster och i relation till våra ägare, kunder, brukare eller klienter.

Så den urgamla mänskliga kommunikationsformen vid alla tiders lägereldar kan förstås sökas och skördas vid arbetslivets lägereldar. I fikarum och vid kaffeapparater hörs människans läte och visas hennes kunskap och värderingar.

Det handlar egentligen inte ens främst om retorik, människan berättade ju långt innan grekerna började analysera samtalet. Däremot kan retoriken förstås effektivisera det kommersiella berättandet. Men viktigast är att kulturbäraren tror på det han eller hon säger.

Vid forna tiders lägereld fanns en liten grupp människor så spridningen av berättelserna var inte så kraftfull som i dag. I dag kan ju ett enda musklick (Word of Mouse) starta en präriebrand på nätet. Så kanske är det så att storytelling faktiskt är ett kraftfullare kommunikationsverktyg nu än någonsin tidigare.

Den organisation eller det företag som inser detta har förstås mycket att reflektera över innan man sätter igång sin storytellingprocess. Många varför, vad och hur.

Att det inte behövs en massa nya maskiner, program eller apparater gör att Corporate Storytelling inte behöver vara särskilt dyrt jämfört med andra kommunikationsinsatser. Den är helt i samklang med sociala webben och det internetbaserade 10-talssamhället.

Dessutom är vi, som människor, redan storytellers allihopa. Vi kan därmed alla bli involverade utan större utbildningsinsatser. Det är klart att man kan träna men viktigast är att man reflekterar över vilka berättelser man vill skörda och sätta i arbete.

Vems berättelser och varför?

Det är det storytellers.se envist handlar om.

Dela:

Dilemmaberättelser för förändring

Det finns en spännande kategori berättelser som kan vara väldigt användbar, inte minst för chefer, dels när det gäller förändringsprocesser men också vid fusion och introduktion. Jag tänker på dilemmaberättelsen. Den sägs komma från Afrika och det stämmer säkert. Men självfallet finns den på ett eller annat sätt i alla mänskliga kulturer och den kan med fördel sökas och skördas och sättas i arbete också i företag och organisationer.
En dilemmaberättelse identifierar ofta två oförenliga synsätt och för dem ända fram till en konfrontation eller i alla fall ett vägskäl. Där kan man sedan diskutera värderingar och förhållningssätt utifrån den händelse som berättelsen beskriver.
Man kan exempelvis konstatera: Så gjorde vi förr. Så här skulle vi kunna göra nu!

Lyssna av bruset

Många organisationer och företag som kontaktar mig säger att de vill ha hjälp att hitta och formulera ”sin story”. Det är inget fel på den frågan men den visar ändå vad många aspekter detta begrepp får bära.
Jag ska här reflektera lite enkelt över en dimension över storytelling / storylistening utifrån ett ledarskapsperspektiv.

Jag har försökt skoja lite ibland genom åren med att säga vi behöver kanske fler VB:ar än VD:ar. Alltså fler verkställande berättare än verkställande direktörer. Möjligen skulle man kunna skruva det ända fram till VL:arverkställande lyssnare.

Helt klart är i alla fall att vi är inne i en tid där den gamla beordrar- och kontrollkulturen verkar vara ute i kylan. Nu handlar det om involverande, emotionell och lyssnande dialogkultur. Ledaren måste vara del av att bygga närhet och hen måste för att klara sitt uppdrag lära sig att lyssna. Inte bara av artighet utan för att fånga upp och tyda de tidiga signalerna från fronten där medarbetarna faktiskt befinner sig. Från fronten där kunder, klienter och brukare av olika slag befinner sig.

En organisationsberättelse är kanske inte nödvändigtvis ”företagets story” som sådan utan kanske lika mycket frontens berättelser från verkligheten som visar varför företaget behövs. Ur det lyssnandet hör man vad omvärlden hoppas av organisationen.

Familjeföretag som ältar sin skapelseberättelse, teknikorganisationer som talar självhävdande teknikspråk och inte nytta, reklamsagor som har väldigt korta bäst-före-datum. Listan kan göras lång. I ett globalt samhälle med ny teknologi och sociala medier som ofta sträcker sig över nations- och kulturgränser har verkligheten helt enkelt ritat om kartan.

Det internationella företaget kan kanske inte ha så mycket glädje av den strikt nationella skapelseberättelsen över hela världen. Varje del av den internationella organisationen kan kanske snarare behöva sina lokala kulturbärande underberättelser ur vilka högsta ledningen sedan kan skörda ur det internationella kulturkapitalet genom att först lyssna. Snacket pågår överallt hur som helst. Hur ska ledarna förhålla sig till detta för att nå framgång och bygga framtid?

Lyssna, involvera, emotionalisera och berätta. Då kan man också legitimt styra organisationen i en riktning i samklang med berättarkapitalet. Detta gäller också mindre sammanhang som olika regioner i en svensk organisation och till och med olika avdelningar i en och samma byggnad.

Det behövs personer som kan agera organisationsberättare. Se dem, använd dem och låt dem verka som en slags interna kulturarbetare. Det behöver inte gå hela vägen till företagsshamanism men det kan vara intressant att reflektera över den kulturarbetarrollen i ett företag eller en organisation.

Detta gäller vid employer branding så väl som vid intern kommunikation, extern kommunikation, marknadsföring och rent sälj. I privat, offentlig eller ideell verksamhet.

Organisation är människor

Varje fas i en organisations arbete och utveckling behöver berättelser för att hålla riktning och emotionell förståelse för vad det är som pågår och varför.

Säljaren behöver berättelser som visar meningen med en vara eller en tjänst. Gärna berättelser där produkten är hjälten.

Mellanchefen kan behöva coachande berättelser som visar värdet med att hålla ut när det blåser motvind. Berättelser om hur flocken/triben gjorde den gången när det blåste snålt och hur det ledde till nya idéer och nya tag den gången.

Ledningen behöver berättelser om några viktiga händelser för att emotionellt kunna beskriva organisationens uppdrag och värdegrund på ett sätt som inspirerar ägare, medarbetare och samarbetspartners. Och inte minst media. Detta gäller kanske extra mycket i sociala media som är berättande i sig.

Berättandet är viktigt i förändringsprocesser där annars bara nya power-pointade diagram med pilar och boxar försöker beskriva en tänkt framtid på ett abstrakt sätt. Pilar och boxar förvirrar ofta medarbetarna. Vad menar dom? Tyvärr är abstrakta organisationsbilder svåra att översätta till vardaglig verklighet. Dessutom finns det faktiskt en hel del människor som faktiskt är diagramdyslektiker.

Vad är egentligen organisation? Vad bygger organisation? Jo människor. Organisation är flera människor som ska åstadkomma något tillsammans.

Människan är ett berättande djur som behöver stories för att se nyttan med förändringar. Befolkade berättelser kan göra en organisationsförändrings nödvändighet synlig. Med hjälp av Corporate Storytelling kan man berätta sig in i framtiden. Framtiden finns nämligen redan hos oss och kring oss om man öppnar sina sinnen.

Organisationens berättarkapital är avgörande för utvecklingen och de som har detta klart för sig vinner.

Vilka berättelser behöver din organisation? Diskutera gärna detta med mig.

Den enskildes personliga berättelse

När jag är inbjuden till ett företag eller en organisation för att söka och skörda berättelser passa jag också ofta på att leta efter medarbetarnas egna personliga berättelser visavi organisationen – eller kundernas, brukarnas, klienternas enskilda berättelser – beroende på upplägget. Jag ser då individen som en pusselbit i det samlade varumärket som ska odlas och befolkas med händelser.
• Varför är du här?
• Vad kommer du aldrig att glömma om denna verksamhet / produkt / tjänst?
• Vad var det som gjorde att du sökte dig till denna del av arbetslivet alternativt använde denna vara / tjänst?
Jag lovar att det finns många sådana personliga berättelser om händelser som kan lära övriga organisationen och göra nytta i rekrytering, ledarskap och marknadsföring. Jag menar inte vanliga små personporträtt om en medarbetare som har två barn och tycker om att segla på fritiden och liknande utan det ska vara kopplat till verksamheten.
Det ska vara andekdotiska berättelser om enskilda händelser som haft betydelse för en människa kopplade till detta specifika varumärke.

Magiska ögonblick.

Dela:

Varför parkerar du här?

Volvo lastvagnar har använt sig en hel del av Corporate Storytelling. Här är en stark berättelse om en händelse på en parkeringsplats. Den brasilianska kvinnan minns en händelse i Volvokulturen som påverkat hennes liv. Volvo väljer att låta berättaren använda sitt modersmål och sedan textar man instället till koncernspråket engelska. Bra val tycker jag när det gäller internationella organisationer.

5 filmer på en dag

Jag har ett helt fungerande koncept där ditt företag eller din organisation får fram cirka 5 filmade stories på en dag. Korta berättande filmer apropå organisationen eller dess varor och tjänster. Berättade av traditionsbäraren utan manus och utan skådespelare produceras filmerna  samband med en work shop. Den som har storyn berättar själv, coachad av mig. Det sker efter att jag via inspirationsföreläsning, workshop och skördefest fått fram berättelser som sen alltså direkt filmas med hjälp av en professionell filmare som arbetar enligt Heijbelmodellen. Redan samma dag eller dagen efter kan, om man så önskar, filmerna publiceras på webben, intranätet eller i annat medium med loggor och rubriker på plats.

Vill du veta mer? Kontakta mig på matts@storytellers.se

Kan man älska ett landsting?

När jag var en del av arbetet med vardagsberättelser i Landstinget i Kalmar län dök den här berättelsen upp. Bara en dryg minut lång visar den en emotionell aspekt på arbetet som sjuksköterska. Denna berättelse handlar inte om budget, vårdplatser, teknisk utrustning osv utan om ett mänskligt möte som ger mig respekt för landstinget. Visst kan man älska ett landsting om landstinget berättar. Konsten är att söka, finna och skörda berättelserna och att slutligen få människan att berätta rakt på sak: Vad var det som hände?

It takes a listener…

Storytelling är egentligen ett ganska vagt  ord för det jag jobbar med. Det handlar ju i första hand om berättelsen som sådan, berättelsens kraft och dess förmåga att bygga framtid. Men precis som uttrycket, du har två öron och en mun därför borde du lyssna mer än du ropar, så är det så att it takes a listener to be a teller

Det innebär att den som ger sig in i Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations måste börja med att lyssna. Precis med den utgångspunkten lägger jag upp mina vanligaste workshops enligt Heijbelmodellen som du kan läsa mer om genom att klicka högst upp på Storytellers öppningssida.

Efter den absolut nödvändiga inspirationsföreläsningen, som power-point-fritt och exempelspäckat visar exemplen, så lyssnar vi innan vi berättar.

Det vi då får höra är den första skörden som lägger en första grund i repertoaren.