Många organisationer och företag som kontaktar mig säger att de vill ha hjälp att hitta och formulera ”sin story”. Det är inget fel på den frågan men den visar ändå vad många aspekter detta begrepp får bära.
Jag ska här reflektera lite enkelt över en dimension över storytelling / storylistening utifrån ett ledarskapsperspektiv.

Jag har försökt skoja lite ibland genom åren med att säga vi behöver kanske fler VB:ar än VD:ar. Alltså fler verkställande berättare än verkställande direktörer. Möjligen skulle man kunna skruva det ända fram till VL:ar, verkställande lyssnare.

Helt klart är i alla fall att vi är inne i en tid där den gamla beordrar- och kontrollkulturen verkar vara ute i kylan. Nu handlar det om involverande, emotionell och lyssnande dialogkultur. Ledaren måste vara del av att bygga närhet och hen måste för att klara sitt uppdrag lära sig att lyssna. Inte bara av artighet utan för att fånga upp och tyda de tidiga signalerna från fronten där medarbetarna faktiskt befinner sig. Från fronten där kunder, klienter och brukare av olika slag befinner sig.

En organisationsberättelse är kanske inte nödvändigtvis ”företagets story” som sådan utan kanske lika mycket frontens berättelser från verkligheten som visar varför företaget behövs. Ur det lyssnandet hör man vad omvärlden hoppas av organisationen.

Familjeföretag som ältar sin skapelseberättelse, teknikorganisationer som talar självhävdande teknikspråk och inte nytta, reklamsagor som har väldigt korta bäst-före-datum. Listan kan göras lång. I ett globalt samhälle med ny teknologi och sociala medier som ofta sträcker sig över nations- och kulturgränser har verkligheten helt enkelt ritat om kartan.

Det internationella företaget kan kanske inte ha så mycket glädje av den strikt nationella skapelseberättelsen över hela världen. Varje del av den internationella organisationen kan kanske snarare behöva sina lokala kulturbärande underberättelser ur vilka högsta ledningen sedan kan skörda ur det internationella kulturkapitalet genom att först lyssna. Snacket pågår överallt hur som helst. Hur ska ledarna förhålla sig till detta för att nå framgång och bygga framtid?

Lyssna, involvera, emotionalisera och berätta. Då kan man också legitimt styra organisationen i en riktning i samklang med berättarkapitalet. Detta gäller också mindre sammanhang som olika regioner i en svensk organisation och till och med olika avdelningar i en och samma byggnad.

Det behövs personer som kan agera organisationsberättare. Se dem, använd dem och låt dem verka som en slags interna kulturarbetare. Det behöver inte gå hela vägen till företagsshamanism men det kan vara intressant att reflektera över den kulturarbetarrollen i ett företag eller en organisation.

Detta gäller vid employer branding så väl som vid intern kommunikation, extern kommunikation, marknadsföring och rent sälj. I privat, offentlig eller ideell verksamhet.

Varje fas i en organisations arbete och utveckling behöver berättelser för att hålla riktning och emotionell förståelse för vad det är som pågår och varför.

Säljaren behöver berättelser som visar meningen med en vara eller en tjänst. Gärna berättelser där produkten är hjälten.

Mellanchefen kan behöva coachande berättelser som visar värdet med att hålla ut när det blåser motvind. Berättelser om hur flocken/triben gjorde den gången när det blåste snålt och hur det ledde till nya idéer och nya tag den gången.

Ledningen behöver berättelser om några viktiga händelser för att emotionellt kunna beskriva organisationens uppdrag och värdegrund på ett sätt som inspirerar ägare, medarbetare och samarbetspartners. Och inte minst media. Detta gäller kanske extra mycket i sociala media som är berättande i sig.

Berättandet är viktigt i förändringsprocesser där annars bara nya power-pointade diagram med pilar och boxar försöker beskriva en tänkt framtid på ett abstrakt sätt. Pilar och boxar förvirrar ofta medarbetarna. Vad menar dom? Tyvärr är abstrakta organisationsbilder svåra att översätta till vardaglig verklighet. Dessutom finns det faktiskt en hel del människor som faktiskt är diagramdyslektiker.

Vad är egentligen organisation? Vad bygger organisation? Jo människor. Organisation är flera människor som ska åstadkomma något tillsammans.

Människan är ett berättande djur som behöver stories för att se nyttan med förändringar. Befolkade berättelser kan göra en organisationsförändrings nödvändighet synlig. Med hjälp av Corporate Storytelling kan man berätta sig in i framtiden. Framtiden finns nämligen redan hos oss och kring oss om man öppnar sina sinnen.

Organisationens berättarkapital är avgörande för utvecklingen och de som har detta klart för sig vinner.

Vilka berättelser behöver din organisation? Diskutera gärna detta med mig.

När jag är inbjuden till ett företag eller en organisation för att söka och skörda berättelser passa jag också ofta på att leta efter medarbetarnas egna personliga berättelser visavi organisationen – eller kundernas, brukarnas, klienternas enskilda berättelser – beroende på upplägget. Jag ser då individen som en pusselbit i det samlade varumärket som ska odlas och befolkas med händelser.
• Varför är du här?
• Vad kommer du aldrig att glömma om denna verksamhet / produkt / tjänst?
• Vad var det som gjorde att du sökte dig till denna del av arbetslivet alternativt använde denna vara / tjänst?
Jag lovar att det finns många sådana personliga berättelser om händelser som kan lära övriga organisationen och göra nytta i rekrytering, ledarskap och marknadsföring. Jag menar inte vanliga små personporträtt om en medarbetare som har två barn och tycker om att segla på fritiden och liknande utan det ska vara kopplat till verksamheten.
Det ska vara andekdotiska berättelser om enskilda händelser som haft betydelse för en människa kopplade till detta specifika varumärke.

Magiska ögonblick.

Storytelling är egentligen ett ganska vagt  ord för det jag jobbar med. Det handlar ju i första hand om berättelsen som sådan, berättelsens kraft och dess förmåga att bygga framtid. Men precis som uttrycket, du har två öron och en mun därför borde du lyssna mer än du ropar, så är det så att it takes a listener to be a teller…

Det innebär att den som ger sig in i Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations måste börja med att lyssna. Precis med den utgångspunkten lägger jag upp mina vanligaste workshops enligt Heijbelmodellen som du kan läsa mer om genom att klicka högst upp på Storytellers öppningssida.

Efter den absolut nödvändiga inspirationsföreläsningen, som power-point-fritt och exempelspäckat visar exemplen, så lyssnar vi innan vi berättar.

Det vi då får höra är den första skörden som lägger en första grund i repertoaren.