Nyhetsbrev 77: Plötsligt öppnades kistlocket

I dag gick det sjuttiosjunde nyhetsbrevet ut ifrån storytellers.se tlil cirka 4.500 prenumeranter. Vill du vara en i den gruppen så mejla bara din adress till matts@storytellers.se så komer du in på listan. Trötttnar du så säger du bara nej tack.
Klicka på länken här under så kan du läsa sjuttiosjuan.


Nyhetsbrev 77:
Hej Storytellervän.
Här kommer det sjuttiosjunde nyhetsbrevet från Storytellers. Ett brev där jag berättar om tankar och erfarenheter som strömmat genom min storytelling- / storylisteningperson sen senast.
Jag som skriver brevet heter Matts Heijbel. Jag är socialantropologen som blev journalist och författare och sen Corporate Storyteller. Sedan 1999 är jag helt inriktad på organisationsfolklore och vilken nytta den kan göra för företag och organisationer. Jag föreläser och söker och skördar organisationsberättelser på uppdrag.
Jag har tagit intryck av den internationella arenan och hur detta diskuteras exempelvis vid Harvard Business School. Men jag har också varit med att bygga upp ett svenskt förhållningssätt som börjar väcka uppmärksamhet också internationellt. Mest tydligt inom EU.
Du får brevet för att du anmält dig via nätet, varit på mina seminarier, skrivit upp dig på lista eller för att du samarbetat med mig.
Jag har sen drygt 10 år arbetat med flera hundra företag och organisationer. Privata, offentliga och ideella. Lokala, nationella och internationella. Hela tiden med övertygelsen att berättelserna, apropå alla dessa verksamheter, utgör ett kapital som kan användas i ledarskap, marknadsföring, PR, sälj, rekrytering och organisationskulturellt byggande. För att utveckla verksamheten och bli framgångsrik. Och förstås för att trivas i en egen företagskulturellt befruktad miljö.
Och ja, det finns faktiskt berättelser i alla mänskliga aktiviteter. Att berätta och att dela berättelser är att vara människa. Något som nobelpristagaren ( 2002 ) Daniel Kahneman slog fast när han talade om oss människor som det enda berättande djuret.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Att, som jag, få hålla på med Corporate Storytelling och Storytelling in and about organizations innebär att resa i vår samtid som en annan Dr Livingstone. Jag får besöka våra marknadsplatser, lägereldar och byar – om jag nu får ta det i lite metaforisk mening.
Nu har jag sen senast besökt en del banker och finansiella aktörer. På finanssidan träffar jag börsmänniskor och olika finansmäklarfolk. Det är knappt jag, som humanist och samhällsvetare, förstår vad de håller på med och varför. Och inte blir jag alltid så mycket klokare av att googla och läsa hemsidor eftersom de talar ett expertspråk som är introvert och därmed exkluderande.
Men när jag börjar leta efter berättelser som visar vad de är för ena. Var de mänskliga mötena finns och vad de leder till – då plötsligt börjar triben bli synlig och verksamheterna blir begripligare och mer legitima eftersom även jag börjar förstå.
Jag var nyligen och höll ett seminarium hos ett företag som bygger infrastrukturerna i form av mjukvaran som möjliggör dessa köp- och säljtransaktioner.
Det var som en antropologresa till Amazonas.
Tänk vad de kan och tänk vad de åstadkommer…. Och kul verkar de ha, något som de kanske borde bli bättre på att berätta om för att locka till sig rätt arbetskraft.
Och i bankvärlden, där olika banker levererar rätt liknande tjänster och har tämligen lika programvaror, blir berättelserna om människor och människomöten mycket viktiga för att synliggöra och särskilja.
Bästa storyn vinner när tjänsterna annars är lika. Helt enkelt. För att synas måste man berätta. Det var det han menade, nobelpristagaren som talade om människan som det enda berättande djuret.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För några veckor sedan var det 100 år sedan Rosa Parks föddes i Alabama. Hon var utbildad sömmerska men mest känd som en av de främsta afroamerikanska meborgarrättskämparna. Det var hon som fick den historiska rollen att sätta ned foten i en situation som beskrivs, än i dag, som ett magsikt ögonblick i USAs moderna historia.
Hon vägrade 1955 att ge upp sin sittplats till en vit man i en rassegregerad buss. Busschauffören krävde att hon skulle flytta på sig men hon vägrade. Detta ledde till den s k Bussbojkotten i Montgomery som ses som starten för den moderna amerikanska medborgarrättsrörelsen.
Det är en viktig berättelse om en händelse som visserligen är historisk men som visar tydliga värderingar. Något annat spännande med denna story är reliken. Det vill säga föremålet som är kopplad till denna händelse och dessa värderingar i dag. Nämligen bussen.
Bussen finns kvar i ett museum i Detroit. Dit tar lärarna sina elever för att berätta om medborgarrätt och kampen för ett demokratiskt samhälle. Denna 60 år gamla buss har ett historiskt symboliskt värde men är också en utgångspunkt för att hålla en berättelse vid liv.
Ur ett storytellingperspektiv är relikerna viktiga. I arbetslivet kan det handla om ett protokoll, en kaffemugg, en maskin eller något annat föremål som hjälper oss att minnas och som gör det möjligt för att oss att vidareberätta viktiga berättelser om verksamheter och värderingar. Det gäller oss alla.
I familjen kan det var en sten eller en hårtuss. En doft i en halsduk. På jobbet kräver kulturen en annan gemenskap.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För någon vecka sedan medverkade jag som föreläsare och workshopsansvarig när Ideell Arena höll sin Ledarskapsarena. Ideell Arena har drygt 60 ideella organisationer som medlemmar och är bl a tillsammans med Vetenskapsrådet starkt inriktad på att korsa erfarenheter från det s k civila samhället och forskningen. Kan forskningens erfarenheter stärka det strategiska ledarskapet i ideella organisationer?
Jag hade i mina förberedelser träffat olika motståndsforskare vid Göteborgs universitet för att leta efter berättelser om motstånd i deras forskning. Jag träffade bland annat Stellan Vinthagen som är filosofie doktor i freds- och utvecklingsforskning och docent i sociologi. Hans forskning handlar om sociala rörelser och aktivism och hur dessa kan förändra samhället.
Fanns det några motståndsberättelser som kan uttryckas också som storytelling? Jag menar då händelser som visar ett motstånd som kan användas för att bidra med erfarenheter till civilsamhället.
Jo det gör det.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Att forska i Rosa Parks är förstås en möjlighet att skildra motstånd och visa hur motstånd leder till utveckling och förändring. Storyn blir då berättelsen om vad som egentligen hände i bussen. Analysen, å andra sidan, blir en av några senare slutsatser man kan dra av vad det var som hände. Storytelling säger helt enkelt vad som hände.
Detta är stoytellingens uppgift. Detta hände. Vad tycker du?
I Stellan Vinthagens forskning hittade jag bland annat de här:
De brasilianska lantarbetarna ansåg i sina ickevåldsaktioner att människan är skapad att odla grönsaker därför ska hon odla. Men då behöver man jord att odla i, menade de. Eftersom jorden som ligger obrukad och ägs av andra som inte bryr sig om den har man rätt att odla där.
När Vinthagen besökte deras första by togs han upp på en höjd där det stod ett mycket högt träd. Där fick han höra att lantarbetarpionjärerna 20 år tidigre satt där och skådade ut över obrukad mark åt alla håll. Det var då de beslutade att utföra den första ockupationen.
Nu, 20 år senare, kunde Vinthagen se odlad mark åt alla håll.
Detta är utmärkt storytelling. En plats, en händelse ett drama och en förändnring. Ett före och ett efter. Här utförs en nästan religiös rit med hjälp av ritualer och ceremonier, menar Vinthagen.
Lantarbetarna har förstås förföljts och mördats under alla dessa år. I en delstat hade nästan hela ledningen för deras organisation, MST, mördats och nu skulle det hållas ett möte där den nya ledningen skulle väljas.
Detta regisserades på följande sätt. Sorgsen musik spelades och dansare rörde sig runt ett antal träkistor som stod på en scen. Kistorna symboliserade de mördade ledarna. Plötsligt bytte musiken karaktär och barn med blommor i händerna sprang fram till kistorna vars lock alla plötsligt öppnades och upp ur kistorna klev den nya ledningen för det lokala MST.
Ur ett storytellingperspektiv är detta berättelsen om en iscensättning som generar en berättelse om MST hämtad från verkligheten. Riktigt bra exempel på organisationsberättande med värderingsuppdrag hämtat från verkligheten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den tyska olydnadskampanjen ville genomföra en aktion mot de kärnvapen som förvarades i landet. Man ville förhindra in- och utfart från kärnvapenbasen eftersom den i praktiken var en förberedelse för folkmord, menade man.
De olydiga ville visa motstånd genom att erbjuda livsbejakande kultur som en motkraft till den dödskultur som fanns lagrad i kärnvapnen.
Symfoniorkesterns Lebenslaute ( ung. Levande Högt ) med 120 människor satte sig utanför kärnvapenbasens portar och började spela stycken av Bach, Beethoven, Schubert och Mozart. En konsertblockad som ledde till att soldaterna fick ledigt. Polisen stod och lyssnade och De Olydiga hade förlamat USAs kärnvapenkapacitet på denna plats. Något supermakten Sovjetunionen inte hade lyckats med.
En symbolisk handling som visar att människor kan göra något. För forskarna leder detta till intressanta diskussioner om symboliska och effektiva handlingar. När det ena går i och ur det andra.
Hade de spelat sin fredskonsert mot kärnvapen på torget i staden hade det symboliska budskapet inte varit lika starkt, resonerar Vinthagen. Då hade konserten på torget kanske symboliserat fredsrörelsens oförmåga att stoppa kärnvapnen. Vid basen stoppade man däremot verksamheten vid basen en dag.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
På den Ideella Arenan, där jag talade för någon vecka sedan, var tanken att ideella organisationer på sätt och vis alltid arbetar med motstånd och att detta motstånd leder till förändring. I min workshop delade deltagarna berättelser om motstånd och om de drivkrafter som gör att de håller på med sitt arbete inom utbildning, religion, upplysning, bistånd, politik och liknande.
Men på sätt och vis kan man dra slutsatser till alla mänskliga verksamheter som vill se framåt och utveckla. Min roll blir då att se och söka de berättelser som kan bidra. Kanske till och med regissera händelser som sätter fokus på förändring.
Alla organisationer kan reflektera över detta och jag har ibland uppgiften att söka just dessa utvecklingsberättelser som visar en tänkbar framtid.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Några seminarier som är arrangerade av andra men där jag deltar den närmaste tiden är ett Storytellingseminarium med workshop och skördefest i Örebro den 12 mars. Se närmare på Spiran.se
Sen är jag med i ett HR-seminarium i Stockholm som heter Employer Branding för HR den 15 april. Se vidare på hrbloggen.se/seminarier
Jag har förresten fått hedersuppdraget att ingå i Guldbladsjuryn 2013. Det innebär att jag är en av dem som på uppdrag av Swedish Content bedömer och belönar Sveriges bästa content marketing / redaktionell kommunikation. Det ska bli spännande för en gammal journalist och författare konverterad till Corporate Storyteller.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för denna gång. Jag som skrev heter alltså Matts Heijbel och jag skriver detta till alla som vill läsa om berättelsernas makt och nytta i företag och organisationer. Vill du att jag ska komma till er och hålla någon föreläsning så hör av dig.
Vill du att jag ska hjälpa er i gång att bli en berättande organisation så säg till. För mig är det sanslöst märkligt att inte alla mänskliga organisationer där vi tillbringar vår vakna tid ser berättarverktyget. Jag menar utanför familjen – i familjen och släkten är det ju uppenbart att vi måste berätta annars finns vi ju inte.
Det tror jag nobelpristagaren håller med om.
Vill du ha kontakt så mejla mig på matts@storytellers.se det samma om du vill säga upp din prenumeration. I så fall skriver du bara Nej tack! till matts@storytellers.se så plockar jag bort dig ur sändlistan,
hälsar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
15 februari 2013