Gävlefrukost 5 december

Den 5 december kommer jag till Gävle för att hålla en frukostföreläsning. Det kallas kulturfrukost och är ett samarbete mellan Gävle kommun, Högskolan i Gävle, Landstinget Gävleborg, Region Gävleborg och Länsstyrelsen.
Syftet är att samla kulturverksamma i Gävleborg för att omvärldsbevaka och nätverka. Det hela tilldrar sig på Silvanum och frukost serveras från 07.45. Min föreläsning med rader av exempel och några korta storyfilmer startar 08.15 och slutar 09.15. Föreläsningen är gratis men man ska anmäla sig till kulturfrukost@gavle.se

Historia skrivs varje dag

När jag var i Hälsingland nyligen blev jag intervjuad av lokalpressen och fick då frågan om Hälsingegårdarna som blivit världsarv. Hur ska de berätta. Jag hävdade då att den museala biten och berättelserna om människorna som en gång bodde där förstås är viktig. Men ur ett Corporate Storytellingperspektiv är dagens berättelser det som hjälper dessa speciella gårdar in i framtiden. Vad händer där nu och varför? Läs artkeln som publicerades i Ljusnan

Hur berättar världsarven?

Jag var för några dagar sedan i Hudiksvall och träffade ett 70-tal hälsingar från privat och offentlig verksamhet. Vi hade seminarium, workshop och skördefest. Hälsingarna har fått ett nytt tungt uppdrag i sina knän. Hälsingegårdarna har nämligen blivit världsarv. De fantastiska gårdarna anses, med all rätt tycker jag, så unika. Då börjar man berätta – om hur det var. Det är väl bra, gårdarna kan fyllas av berättelser om människor som levde där förr.
Men se upp! Historien har inte upphört. Historien är produkten som kan säljas men utan berättelser om dem som sköter dem och om dem som kommer dit i dag, berättelser om visionerna om framtiden. Utan denna samtidskontakt lär gårdarna inte leva.
Gå gärna in i museet men gå inte vilse där.
Hur tänker vi nu? Vad hoppas vi kunna berättar år 2020? Det är frågor som bygger smart corporate storytelling.

Hos Ericsson

I går träffade jag drygt 30 Ericssonmänniskor i Kista. Det handlade om att hitta berättelser om vart de befinner sig och vart de är på väg. Vilka berättelser kan de dela?
Det finns varselskuggor över Ericsson men jag är övertygad om att även om det kan bli så hårt att vissa måste flytta eller lämna så är det viktigt att ha berättelser som visar vad man kan och vad man varit del i och vad man skulle vilja åstadkomma som en förlängning på det hittillsvarande. Berättelser har ett uppdrag i nöd och i lust.
Den som inte berättar finns inte.

Sundbyberg berättar

Sundbybergs Stad ska växa med 50 procent på 10 år. En stark inflyttning pågår och kommunen behöver anställa många nya medarbetare i en region där det bland annat är hård konkurrens om exempelvis förskollärarna. Därför satsar Sundbybergs Stad på att marknadsföra sig som arbetsgivare och att bygga arbetsgivarvarumärket.
Ett av verktygen som används är storytelling för att emotionalisera bilden av Sundbyberg och de människor som arbetar där och som får den platsen på jorden att fungera.
Där är jag involverad och jag är övertygad om att storytellingen tillsammans med alla andra smarta strategiska drag kommer att bära frukt. Se här på sidan 6 i den bilaga i Dagens Industri som kom ut idag 23e november.

Hudiksvall på tisdag 20e november

På tisdag den 20e november kommer jag att hålla en öppen kostnadsfri föreläsning på Statt i Hudiksvall. På uppdrag av Region Gävleborg berättar jag om storytelling i och om organisationer. Hur det kan användas och hur man kan bli framgångsrik i rekrytering, marknadsföring, sälj och ledarskap med hjälp av sanna berättelser. De som vill kan också stanna kvar över en workshop där vi delar berättelser mellan deltagarna.
Det börjar 17.30 och 65 personer har redan anmält sig, vill du hänga på så får du kontakta Aseem Svedberg: 070-28 66 378.

Krönikan i LT, Länstidningen i Södertälje

Jag har varit som Storyteller / Storylistener i många kommuner från Malmö och Simrishamn i söder till Skellefteå i norr för att försöka stimulera dem att berätta sig in i framtiden. För några år sedan var jag i Södertälje, en stad som ligger 15 minuters bilfärd från mitt hem. Den gången var det alltså nästan hemma. Jag gillar Södertälje. Jag tycker det är en spännande stad med en spännande befolkning där många är assyrsyrianer. Där fotbollslagen heter Assyriska och Syrianska och där gatubilden blandar traditionellt nordiskt / skandinaviskt med många, cirka 20.000, vackra människor med assyrisk – syriansk bakgrund.
En av dessa assyrisk / syrianska svenskar är human- och samhällsvetaren och författaren Kima George. Hon jobbade på kommunen när jag var där och det verkar i en av hennes krönikor i Länstidningen Södertälje att mitt storytellingsnack betytt något för henne. Så här skrev hon för någon vecka sedan i tidningen:

Fortsätt läsa

%d bloggare gillar detta: