I dag besökte jag Malmöhus Slott på förmiddagen innan ett seminarium som jag höll på eftermiddagen i Malmö. Jag passade alltså på att besöka Slottet. En äldre romsk bovagn stod på borggården.
Jag hyrde hörlurar och en liten fjärrkontroll där jag kunde aktivera en berättarröst när jag väl kom in i de olika rummen och ställde mig framför vissa tavlor och föremål inne i slottet. Det var intressant och jag hörde många väl berättade historier om kungar och krig och ombyggnader och tillbyggnader under de senaste 800 åren.
Men det var inte Storytelling i och om organisationer. Det hade gärna fått vara det också, gärna i form av berättelser om hur de tänker i dag, vilka som gör bedömningar vid renoveringar och andra anedotiska berättelser om en levande dagens verklighet på 2000-talet inom dessa murar. Om den och den antikvarien eller om besökare.
De skulle ge legitimitet åt kostnader och stimulera unga och locka kommande medarbetare till detta kulturarv.