I dag har det sjuttiofjärde nyhetsbrevet från Storytellers skickats till drygt 4.000 prenumeranter. Det finns på länken här under. Om du också vill ha det, kostnadsfritt förstås, så anmäler du dig på matts@storytellers.se så kommer du på sändlistan. Vill du sen gå ur så är det bara att säga upp det på samma sätt. Om du scrollar ned den här sidan så finns de tidigare nyhetsbreven i arkivet i högerkanten.
Detta det 74e nyhetsbrevet handlar bland annat om gränser och det finns också information om kommande seminarier.

Nyhetsbrev 74:
Hej Storytellervän
Så var det dags för Nyhetsbrev 74 från Storytellers. Jag reflekterar den här gången bland annat lite över gränser och berättar om hur jag kom in på Storytelling i och om organisationer. I slutet av nyhetsbrevet tipsar jag om några av mina kommande seminarier runt om i landet. Malmö, Stockholm, Hudiksvall, Linköping och Gävle är bland de platser jag besöker den närmaste månaden.
Du får nyhetsbrevet för att du bett om det eller för att du skrivit upp dig på en lista i samband med mina seminarier eller för att vi jobbat tillsammans i något storytellingprojekt. Du är en av nyhetsbrevets drygt 4.000 abonnenter. Det är jag, Matts Heijbel, som skrivit dem alla och som även ligger bakom de drygt 1.300 texterna på storytellers.se
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Nyligen träffade jag en del av det nationella hoppet och framtiden i form av kommunikationsstudenterna på Södertörns högskola. En högskola som faktiskt en gång 1999 var inblandad i starten på hela min Storytellingresa.
Södertörns högskola gav den gången, det vill säga 1999, tillsammans med Näringsdepartementet, mig ett uppdrag att följa ett golvläggningsföretag i
Bålsta för att beskriva och tolka ett exempel på företagskultur i svenskt arbetsliv vid det då stundande millennieskiftet.
Jag arbetade som en annan Dr Livingstone med Stombergs Massiva Golv varje tisdag i cirka 20 veckor. Jag iakttog och beskrev företaget, kompetensen och värderingarna. Lärde känna människorna. Efter några veckor blev stombergarna mer och mer som ett folk för mig – Stombergsfolket. Ett folk med berättelser som visade kunskaper och värderingar som jag sen anekdotiskt publicerade på nätet varje vecka.
Då började snickare och golvläggare utifrån att söka jobb på Stombergs. Arbetsgivaren blev attraktiv. Snacket gick och spreds och denna Word of Mouth ledde till att kunder hörde av sig spontant och beställde golv rätt av. Säljet stimulerades. Interninformationen blev också bättre tack vare mina berättelser om Stombergsfolket eftersom medarbetarna berättade för mig och jag berättade vidare. Vi slogs alla av berättelsernas kraft. Vägen låg då för mig öppen för det som internationellt visade sig heta Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations.
Jag hade jobbat som journalist i många år och hade som författare också skrivit en rad böcker. Jag hade varit lärare på Journalisthögskolan i Stockholm men först nu såg jag fullt ut kraften i det anekdotiska berättarkapitalet skördat från verkligheten.
Jag hade sen tidigare en examen i socialantropologi i botten men ändå såg jag först nu att alla organisationer faktiskt är som folkgrupper och att de alla har sin egen företagsfolklore som kan användas i rekrytering, ledarskap och sälj.
I dag, snart 14 år senare, har jag jobbat med Corporate Storyteling i och med hundratals företag och organisationer. Begreppet Storytelling börjar finnas nästan ”all over the place”. Man kan nu också läsa det i kurser på universitet och högskolor som exempelvis på välrenommerade Harvard Business School. På den svenska arenan var jag på detta spår före alla andra och jag har haft rader av kurser på de svenska högskolorna och universiteten genom åren.
Jag sa följaktligen till studenterna på Södertörns högskola att de noga bör se och använda detta fantastiska verktyg när de kommer ut på marknaden som kommunikatörer och informatörer. De bör förstå innebörden i de sanna värderingsbärande emotionella berättelsernas kraft.
Nu när pionjäråren för detta synsätt är passerade kan studenterna helt enkelt ta fram verktygslådan och jobba vidare utifrån den enkla insikten att bästa storyn vinner.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har nu flera EU-anknutna uppdrag. Jag har varit i Lissabon och träffat EU-byråkrater från ett 20-tal länder. För en tid sedan var jag i Göteborg med svenskar norrmän och danskar som samarbetar med gränsöverskridande projekt. Norrmännen, som inte är med i EU, betalar själva och hänger på projekten. Länderna vill gärna ha ett gränsöverskridande samarbete här uppe i Norden. Om någon vecka ska jag skörda ytterligare EU-stories tillsammans med representanter för Östersjöstaterna på ett möte i Tallinn.
Ibland blir EU-människors arbete rätt svårt att förstå för utomstående eftersom de lever i en formell rapporterande redovisningskultur. Det är klart att man måste redovisa och förklara vad man gör med skattepengarna. Men för att vi medborgare i EU ska hänga med behöver vi veta var de kommer ifrån, var de befinner sig och vart de är på väg. Vad de gör? Vad ska vi egentligen ha dem till? De får allt berätta lite – inte bara rapportera.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När vi hade en större EU-anknuten storytellingworkshop med skörd på Svenska Mässan i Göteborg för en tid sen berättade en EU-man lustigt om ödet att vara en statistisk analytiker som inte alltid kan förklara vad han jobbar med för dem som inte redan vet. Ungefär så här var det:
Han tycker om att dansa. Han tycker också att det är bra ett sätt att träffa kvinnor som han kan fördjupa relationen med. När han hade dansat en kväll med en trevlig kvinna föreslog han att de skulle gå till baren att ta en drink.
Hon tackade ja och de satte oss vid ett trevligt litet bord i baren.
– Vad jobbar du med, frågade hon.
– Jag är statistisk analytiker, svarade han.
Hon tittade på honom. Dröjde några sekunder innan hon slog ned blicken, tog sin
handväska och tackade för en trevlig stund. Sen gick hon.
Nästa gång han träffade en trevlig dam och fick samma fråga om vad han jobbar med så tänkte han till och svarade på ett annat sätt:
– Jag är berättare, sa han. Jag berättar om hur det har varit och om hur det är. Jag försöker också berätta, så gott jag kan, om framtiden.
– Åh, så intressant, svarade hon. Ska vi inte ta en drink till så kan du berätta lite mer om ditt spännande liv och arbete, sa hon.
Är det verkligen sant det du säger, frågade jag EU-mannen när jag hörde denna story. Ja, sa han, det är sant.
Jag tycker denna lilla historia bekräftar betydelsen av hur vi beskriver vår kompetens och vårt arbete samtidigt som den bekräftar att berättande i sig attraherar människor.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
De EU-finansierade projekten handlar ofta om gränser och gränsöverskridanden. Nationellt, regionalt och kulturellt. Stora penseldrag drag över stora ytor. Men faktum är att gränsöverskridanden finns och behövs också inom företag och organisationer.
Det finns skiljande stuprör och diken lite överallt som sätter gränser mellan människor och avdelningar. Eller mellan en och samma organisations olika regioner. Eller mellan kontor och produktion.
Storytelling kan uppmärksamma dessa gränser och utmana dem. Man kan berätta om tillfällen då gränser hindrar och man kan beskriva händelser som bryter gränstabun och får till en bättre korsbefruktning och utveckling.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Häromdagen träffade jag kommunikatörer och chefer inom Göteborgs universitet. Organisationen Göteborgs universitet alltså. Detta spännande
Cityuniversitet har drygt 5.000 anställda och cirka 26.000 studenter. Vad vet omvärlden om ett universitet som arbetsplats och vad vet medarbetare och studenter själva om universitetets roll i samhället?
Vi hade en workshop.
Universiteten behöver bli bättre på att berätta hur och när de sträcker sig över institutionsgränser. De har faktiskt ett uppdrag från statsmakterna att visa universitetets roll i samhället. Varför håller sig samhället med universitet och vilken är nyttan med detta? Universiteten behöver ha berättelser för att lättare locka till sig studenter från när och fjärran. Varje student representerar ju ytterst en intäkt.
Man finns inte om man inte berättar. Och man ser inte varandras relationer om man inte medvetet söker, skördar och använder sina viktigaste berättelser om mänskliga möten.
Göteborgs universitet har massor av berättelser om bättre kuvöser, internationella studenter som söker sig till Göteborg tack vare svensk och göteborgsk spetskompetens inom vissa områden. Berättelser om de 5-600 femteklassare som ibland får träffa toppforskare och professorer och ställa sina naturvetenskapliga frågor. Här har akademierna mycket kvar att göra. Lyssna in och berätta.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I dag / i morgon ( hur som helst 25 oktober kl 14 ) är jag inbjuden som föreläsare hos Maria Lethin i Malmö. Vi håller till på O Learys Entré Fredsgatan 3 i Malmö. Vill du sista-minuten-anmäla dig så kontakta Maria Lethin på maria@lethinconsulting.se mobil: +46 733 407 607
Torsdagen den 15 november mellan klockan 10 -11 har jag mitt eget nästa öppna seminarium på Krukmakargatan 22 på Söder i Stockholm. Från 09.30 serverar jag kaffe och macka. 10 börjar jag och efter kl 11 finns det möjlighet till eftersnack. Vill du komma dit kostnadsfritt, jag bjuder, så mejla matts@storytellers.se och skriv 15 nov ja tack så återkommer jag med koder och annat.
Någonstans kring den 20 november har jag en öppen föreläsning i Hudiksvall. Jag återkommer om exakt tid och plats. Därefter kommer jag att hålla en utbildning i fyra steg med två veckor mellan tillfällena. Detta är för företag i Gävleborg och utbildningen som beställts av regionen är placerad i Hudiksvall.
Den 26 november deltar jag som en av föreläsarna under Kunskapsdagarna på Hotel Ekoxen i Linköping. Mitt seminarium är mellan 15.10 – 16.00.
Den 5 december har jag en öppen frukostföreläsning om kultur, näringsliv och Storytelling i Gävle. Jag återkommer om detaljerna kring den.
Hör av dig om det är något som intresserar dig.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Detta var allt för denna gång. Jag som skriver detta heter Matts Heijbel. Jag jobbar sen drygt 10 år helt fokuserat på Storytelling i och om företag och organisationer. Jag söker, skördar och sätter berättelser i arbete. Om du vill har jag också filmare med så vi kan göra korta storyfilmer i anslutning till skördefesten. Är du intresserad av kontakt så mejla mig kort och gott på matts@storytellers.se
Vill du inte ha nyhetsbrevet längre så är det bara att vända det med ett Nej tack! Så tar jag bort dig ur sändlistan.
Tack för denna gång hälsar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
24 oktober 2012