Tänk att det ska vara så svårt att komma fram till det enkla och självklara. Jag har jobbat som journalist i årtionden, skaffat mig dubbla akademiska utbildningar, drivit upp 6 barn och åbäkat mig hit och dit.
Nu inser jag den enkla mänskliga sanningen att: Bästa storyn vinner. Och den gör mest nytta för dig själv, din flock, din organisation och/eller ditt företag om den är sann och visar värderingar som uppskattas.
Det betyder att när jag blir anlitad som ”expert” eller ”Mr Storyteller” så blir min fråga till alla, från ensamföretagare till världskoncerner från små grupper till stora ideella organisationer:
Vad var det som hände? Varför finns ni? Vart är ni på väg? Varför är ni här 2012?
Dessa ord ringar slutligen in Corporate Storytelling, Business narratives och Storytelling in and about organizations.
En organisation som inte berättar finns inte och organisation är människor. Alla försök att tala om organisation som något obefolkat är en dikeskörning i analyshjärnan.
Ska det vara så svårt att se detta. Borde inte alla ta tag i berättandet för att arbeta sig in i framtiden?
Ta tag i Storytellingen! Bästa storyn vinner!

När jag i dag föreläste i Malmö var också Jenny Black där. Med ett förflutet i internationellt näringsliv har hon nu gett sig in på ”Storytelling by food”. Med olika uppdrag skapar hon installationer och serveringstillfällen där hon och hennes partners låter maten och drycken bli en del av en sinnesmarknadsföring där ätandet och drickandet blir en del av en världsbild. Mycket spännande. Man vill kommunicera budskap och skapa engagemang vid det tillfälle som alltid finns i alla våra möten. Maten, fikat, pausen…
Jag saxar några exempel av Jessica Ziegerer i Sydsvenskan 11 april 2009…

Fortsätt läsa →

I dag besökte jag Malmöhus Slott på förmiddagen innan ett seminarium som jag höll på eftermiddagen i Malmö. Jag passade alltså på att besöka Slottet. En äldre romsk bovagn stod på borggården.
Jag hyrde hörlurar och en liten fjärrkontroll där jag kunde aktivera en berättarröst när jag väl kom in i de olika rummen och ställde mig framför vissa tavlor och föremål inne i slottet. Det var intressant och jag hörde många väl berättade historier om kungar och krig och ombyggnader och tillbyggnader under de senaste 800 åren.
Men det var inte Storytelling i och om organisationer. Det hade gärna fått vara det också, gärna i form av berättelser om hur de tänker i dag, vilka som gör bedömningar vid renoveringar och andra anedotiska berättelser om en levande dagens verklighet på 2000-talet inom dessa murar. Om den och den antikvarien eller om besökare.
De skulle ge legitimitet åt kostnader och stimulera unga och locka kommande medarbetare till detta kulturarv.

I dag träffade jag prorektor och ett 30-tal kommunikatörer på Göteborgs universitet. En arbetsplats för drygt 5.000 människor och för drygt 25.000 studenter. Vad behöver detta kunskapsnav berätta för att bli synligt och attraktivt och för att påverka snacket om sig själv. Det var utmaningen när vi drog igenom inspiration, workshop och skördefest. Det finns mycket att berätta om detta cityuniversitet, visade det sig.
Jag tycker själv att utbildningssystemet i stort i Sverige är dåligt på att berätta om sig självt och att ladda alla sina varumärken. Troligen har man en del att lära från andra sidan Atlanten.