Lyckat Göteborgsseminarium

I dag hade jag i samarbete med Plyhm Kommunikation ett frukostseminarium i Göteborg. Afrikagrupperna, Akademiska Hus, Gothia Cup, Gothia Vind, Göteborgs Stad, Individuell Människohjälp, KappAhl, Oxegon, SP, Västra Götalandsregionen och World Trade Center fanns bland de deltagande organisationerna. Efter min föreläsning följde en diskussion om olika sätt att använda storytelling / storylistening i odlandet av ett framgångsrikt varumärke.

Vad gör Svenska Kyrkan?

En präst jag känner säger att högmässan på söndag klockan elva bara är en liten del av kyrkans arbete. Ändå är det den som vid sidan av dop, bröllop och begravning är våra vanligaste associationer när det blir tal om kyrkan.
Berättelsen i nya testamentet om Jesus är, som någon sa, the greatest story ever told. Lite lekfullt kan man säga att det är Svenska Kyrkans bidrag till upplevelseindustrin.
Jag jobbar nu med den församlingen i Botkyrka och då handlar det inte om vad Jesus gjorde. Även om Jesusberättelserna är menade att visa kristna värderingar uttryckta i hans handlingar.
Nej nu är de det andra. Vad gör de? Vid sidan av gudstjänsten…? Vad händer på kyrkogården och i möten mellan folket och diakonerna? Hur ser vardagen i församlingen och bygden ut?
Det ska vi söka och skörda tillsammans, församlingen och jag, för att göra kyrkan som organisation synlig för dem som inte vet. Corporate Storytelling i Svenska Kyrkan, alltså.
Jag har besökt alla kyrkor i Botkyrka och i den norra delen kan jag lova att det är en passionerad stämning när församlingen ropar och kastar sig mot golvet medan barnen busar mellan bänkraderna.
Botkyrka är som kommunen brukar säga, långt ifrån lagom.

Berätta Sverige in i framtiden

Ofta när jag som storyteller / storylistener / storybuilder rör mig i olika företag och organisationer märker jag att de jag möter blandar ihop förflutna hi-stories och kommande visions-stories.
Berättandet behöver förstås inte tilldra sig i det förflutna. Vi behöver dela mantraliknande berättelser för att komma vidare. Låt det förflutna vara förflutet tala om framtiden.
Utan berättelser finns vi människor inte. Och utan visionsberättelser om framtiden utvecklas vi inte som människor och organisationer. Vi behöver berättelser.
Sen jag började med detta för ett tiotal år sedan har jag år för år märkt att…

Läs mer

Gränsbrytarfolklore i Europa

I veckan var jag i Portugal och träffade människor från ett 25-tal länder som är involverade i projekt som sträcker sig över lands- och regiongränser. Inom EU finns närmare 70 sådana program. Det kan vara mjuka samarbeten, kulturutbyten, säkerhetsfrågor och organisering av hälso- och sjukvård.
Man öppnar färjelinjer över floder där folk ser varandra men talar olika språk och av historiska skäl inte umgås. Det kan vara samarbeten för att gemensamt bekämpa Sydeuropas skogseldar eller så kan det vara gränsöverskridande projekt runt Medelhavet eller Östersjön. Det kan handla om nationalparker som inte nödvändigtvis följer nationsgränserna mellan två eller flera länder.
Dessa gränsbrytarmänniskor lever i en regelstyrd ansökar- och rapportkultur. Ibland talar de till och med märkligt nog om sig själva som projekt. Men de är inga projekt de är vanliga människor med känslor som är involverade i det europeiska fredsarbetet.
Så vi sökte, skördade och delade befolkade gränsbrytarberättelser som pågår i Europa. Storytelling inom EU-systemet alltså. Snart ska vi vidare in i de olika Östersjöländernas samarbeten och söka berättelser från våra stränder runt vårt innanhav Östersjön.
EU behöver berätta för att få legitimitet och för att vi ska förstå vad de inblandade egentligen håller på med.
De som söker ekonomiskt stöd behöver berättelser, de som fattar beslut om ansökningarna behöver dela dessa berättelser och politiker och beslutsfattare i den europeiska politiska systemet och i de nationella parlamenten behöver berättelser.
Det kan man ta i tu med via strategisk storylistening, storytelling, storysharing och storyselling.

Bästa Masteruppsats på Handels

The Untold StoryStorytelling in external Employer Branding heter årets bästa uppsats inom marknadsföring på Handelshögskolan i Göteborg. Christofer Nilsson och Josefin Nordgren har skrivit den och fick besked om priset häromdagen.
Jag är en av källorna och informanterna och för mig är detta ännu en bekräftelse på att Storytelling ligger i tiden. En hel rad uppsatser på senare år där jag via Storytelling har varit involverad har fått priserna. En bekräftelse på accepterandet av berättelsen som kulturbärare och framgångsfaktor.
Jag har själv två akademiska examina och är fullständigt hänförd över att vi fortfarande har kostnadsfria högskolor och universitet här i Sverige. Därför ställer jag alltid upp på studenter – it is pay back time!

Vem äger berättelsen

När jag en gång startade Journalistgruppen och arbetade som journalistlärare på Journalisthögskolan i Stockholm så var det självklart att journalistskrået hade snudd på monopol när det gällde berättelsen om samhället och arbetslivet.
Sen kom pr-byråerna och tog allt mer plats medan mediehusen hade svårt att finna sig i webbrevolution och sviktande försäljning av papperstidningarna.
Sen kom hela den sociala-webb-revolutionen med miljontals bloggar och som grädde på moset börjar också organisationerna nu själva att lyssna, skörda och sätta sin egen företagsfolkore i arbete. Då talar vi om Corporate Storytelling.
Tänk strategiskt och tala sanning så har organisationsberättelsen allt större möjlighet att göra sig hörd.

StorySharing

När man berättar en målande berättelse för någon så är det som att bjuda in till en delad upplevelse. I den mening är storytelling en form av dialog. Ju mer du kan måla upp berättelsen och gulla med kärnan desto mer kan du dela den med den som lyssnar. När berättelsen har lämnat din mun och delats med någon annan så får du ofta en tillbaks.
Detta betyder inte att ni behöver tycka samma och ha samma åsikt. Bara att ni sett något hända som ni kan relatera till. Detta kan kallas StorySharing.
Berättar jag om ett konferensrum så plockar du upp ett sådant ur ditt associationsarkiv. Placerar jag, i berättelsen, en kanna vatten och några glas på bordet så dukar också du bordet i dina tankar. Vi delar scen och låter sedan händelsen som bär berättelsen komma.
Vi får en dialog, en berättelse som byggs i vårt delade associationsrum.