I dag höll jag först en föreläsning hos PR-byrån Plyhm och sedan en efter kontorstid hos Stendahls kommunikationsbyrå i Göteborg. Det var en bred grupp människor som kom alltifrån universitet, kommuner, region, Volvo Cars och Volvo Trucks. Sen var det från butiker, konsultbyråer, museer, teatrar och olika former av inkubator- och innovationsorganisationer.
Alla har de berättelser. Alla kan de söka, finna och skörda dessa. Det var vad jag sa och det var vad vi diskuterade i slutfaserna av mina föreläsningar. När jag kommer så här och träffar breda grupper inser jag att vi bara är i början. Jag tror att det om några år kommer att finnas kulturchefer och kulturansvariga i alla företag och organisationer. De kommer att ha ansvar för att ta vara på kulturkapitalet i form av organisationens berättelser och se till att de blir använda i organisationsutveckling, rekrytering, sälj och ledarskap.

Om man ska älska ett landsting så måste nog landstinget berätta lite om varifrån man kommer, var man befinner sig och vart man är på väg. Eller kanske helst finna anekdotiska exempel från dået, nuet och den kommande framtiden. Alltså enskilda mänskliga möten som bekräftar behovet av landstinget.
I dag har jag haft en hel dag först med alla chefer i Jämtlands läns landsting sen har vi också under eftermiddagen hunnit med en workshop med kommunikatörerna om hur de ska kunna arbeta vidare med storytelling i en sådan organisation som dessutom har en hårt pressad budget.
Jämtland är större än Danmark men har inte mer än cirka 127.000 invånare. Landstinget har långa avstånd men ligger ändå i en svensk toppliga när det gäller att ta hand om strokepatienter när man väl fått dem under vård.
Vi lyckades söka, finna, skörda en bruttolista med ett tjugotal sanna anekdotiskt framförda berättelser. 5 stycken filmade vi också innan vi skildes.
Från noll till storylista + 5 filmer på en dag alltså.
Gör om det den som kan.