Lägereldarna

Jag hörde en nobelpristagare intervjuas. Han fick frågan varför det var så många från just hans universitet som fick Nobelpriset.
– Matsalen och fiket, sa han. Det är där vi träffas och det är där vi kopplar av med andra forskare och studenter. Vi berättar för varandra och lyssnar på varandra. I dessa möten föds nya idéer som inte kommit om inte det personliga mötet fanns.
Fiket är en lägereld. Liksom kaffeapparaten, lunchrestaurangen och after-work-puben. För att inte tala om den sociala webben. Facebook är i själva verket samma j-a lägereldar. Miljontals eldar som tänts av människor som vill mötas kring något viktigt. Som vill lyssna och berätta…
Förmodligen är ändå…


…det verkliga mötet in real life överlägset.
Vi kan twittra och messa och blogga. Men när vi väl sitter där sida vid sida med en öl eller en kopp kaffe i handen då pågår IRL-mötet.
Det är därför som forskningsmötena inte bara kan försiggå i den virtuella världen. I Uppsala pågår en diskussion om att skapa dessa verkliga mötesplatser eftersom dessa är en av förutsättningarna för ett framgångsrikt universitet som hittar nya idéer bland annat i de mänskliga mötena.
De flesta nobelprisen har någon stans i botten magiska ögonblick som visade vägen.
– Köp hit internationella forskare, utropar Gunnar Wetterberg, kolumnist i Expressen, väl medveten om att det är vad internationella toppuniversitet gör. Tack vare det förhållandevis goda budgetläget har Sverige ett gyllene tillfälle att förstärka det svenska vetenskapssamfundet, menar han.
Sen måste de ha någonstans att bo och platser där de kan blanda sig med andra människor.
Jag brukar hävda att det krävs många tappade trådar för att föda en ny idé. Jag tror att det är det som händer i det spirituella mötet vid lägerelden. Man flikar in i varandra och kör i diket. Tar sig upp och tänker vidare som i alla kreativa spirituella samtal. Givetvis är alla miljoner eldar ute i cyberspace viktiga. Men troligen betyder det verkliga mötet allra mest för utvecklingen.
Jag tycker alla arbetsmiljöer skulle ha en lägereld. Varför inte en riktig låga vid vilken man kunde mötas, lyssna reagera och berätta. Och oavsett vilka eldar man besöker så är det klokt att reflektera över sin organisations berättelser.
Det är bland annat i dessa perspektiv som idéerna om Corporate Storytelling spirar. Man kan förbereda sig och man kan träna sin medvetenhet över mötets och berättelsens betydelse för människan och hennes utveckling.
Detta gäller på jobbet också.