Jag har hört mångas människor inom privat, offentlig och ideell sektor sucka över organisationsförändringar som de tycker att de utsätts för. Det är inte nödvändigtvis så att de är emot förändringar. Snarare är det så att de inte förstår vad de nya pilarna och boxarna och rapporteringsordningarna betyder i praktiken. Skisserna kan vara formulerade av organisationsdesigners som glömmer att organisation = människor.
Då kan berättelser som synliggör nyttan via verkliga händelser som visar meningen med den nya ordningen vara bra att ha. På så vis kan Corporate Storytelling, som verktyg, bidra till organisationsutveckling och göra det möjligt för, kanske framförallt cheferna, att göra den tänkta framtiden synlig.
Man kan alltså berätta sig in i framtiden.

Med min bakgrund som socialantropolog har jag alltid intresserat mig för folklore och folkloristik. Jag vet att alla kulturer bär sina värderingar och för sin kunskap vidare bland annat via folklore. Det gäller också företag och organisationer. Berättelserna finns där. Man behöver inte hitta på dem utan det är bara att söka, finna och skörda. Det folk som slutar berätta klingar av. Det gäller också företag och organisationer. Det är så jag ser ser det.
Om man tror på det så är det obegripligt att inte alla organisationer tar vara på sitt berättarkapital.

Jag hörde en nobelpristagare intervjuas. Han fick frågan varför det var så många från just hans universitet som fick Nobelpriset.
– Matsalen och fiket, sa han. Det är där vi träffas och det är där vi kopplar av med andra forskare och studenter. Vi berättar för varandra och lyssnar på varandra. I dessa möten föds nya idéer som inte kommit om inte det personliga mötet fanns.
Fiket är en lägereld. Liksom kaffeapparaten, lunchrestaurangen och after-work-puben. För att inte tala om den sociala webben. Facebook är i själva verket samma j-a lägereldar. Miljontals eldar som tänts av människor som vill mötas kring något viktigt. Som vill lyssna och berätta…
Förmodligen är ändå…

Fortsätt läsa →

När jag besöker olika folkgrupper i marknadsdjungeln – jag menar alltså företag och organisationer – så söker och skördar jag sanna berättelser skördade från verkligheten. Dessa berättelser bärs och traderas av vanliga människor. Folk som du och jag. Det är en del av poängen i just Corporate Storytelling så som jag jobbar med den.
Nu läser jag att Edelmans förtroendebarometer säger att vi litar allt mer på ”folk som du och jag” och ”vanliga människor”. Detta på bekostnad av VD:ar och myndighetsfolk.
Förmodligen spelar den sociala webben in i detta. Och Word of Mouth. Låt alltså vanliga människor, både medarbetare och kunder, berätta anekdoter baserade på verkliga händelser. Vi litar allt mer på vanligt folk och människor som du och jag. Här är Edelmans studie som ör baserad på intervjuer med 18-plusare i 25 länder världen över.