Nyhetsbrev 64: Schaman och kulturchef

I dag har Nyhetsbrev 64 skickats till närmare 3.300 prenumeranter. Vill du läsa det så klicka på länken här under. Vill du själv, kostnadsfritt, ha nyhetsbreven en gång i månaden så kan du anmäla dig till listan via den här mejlen matts@storytellers.se


Nyhetsbrev 64:
Hej Storytellervän,
I det sextiofjärde nyhetsbrevet från storytellers.se reflekterar jag som vanligt kring Storytelling i och om organisationer och deras varor och tjänster. Jag berättar lite vad som farit genom min hjärna och mitt storyhjärta den senaste månaden. Jag berättar också om några öppna seminarier och utbildningar som är på gång där jag talar om ämnet och ger exempel från verkligheten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Men först en skön liten berättelse som jag fångade upp när jag träffade Scandic Hotels för en tid sedan. Ett exempel på hur man kan regissera sin verklighet och därmed både överraska kunden och bygga en story att ladda in i varumärket. Se själv:
När mannen kom till Scandic Hotel med sin motorcykel blev han fundersam över parkeringsmöjligheterna. Han ville ogärna ställa sin motorcykel på bakgården där gästerna normalt erbjöds parkering. Någon kunde ju ge sig på hans ögonsten vilket oroade honom.
Han vände sig till receptionen och undrade om de hade någon lösning. Men tyvärr fanns det tydligen inget alternativ.
Hotelchefen hörde samtalet och beslöt sig för att hitta en lösning.
– Oroa dig inte, jag tar personligen ansvar för din hoj, sa hotelchefen. Gå du på dina möten, din motorcykel är i säkra händer.
Mannen gav mc-nycklarna till hotelchefen och försvann ut i vimmelkvällen. Hotelchefen kallade på en rekonditionerare som varsamt och professionellt tvättade och putsade motorcykeln. Sedan ställde de den skinande mc:n på äkta mattan i foajén.
När mc-mannen framåt natten kom tillbaks till hotellet såg han den gnistrande rena och putsade motorcykeln omgiven av beundrande hotegäster i lobbyn.
Den omtanken glömmer han aldrig och hotellet fick en bra story om kundbemötande.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
På onsdag nästa vecka, den 21 september, kommer jag till Västanå Slott i Gränna inbjuden av Smålands Turism. Det är dags för Entreprenörsforum No. 13. Är du intresserad av eventuell restplats hör snarast med christian@zurf.se så kan han berätta vidare.
Den 29 september drar jag igång mina Stockholmsseminarier igen. Två timmar med frukost och min bok Storytelling befolkar varumärket. Möjlighet att ställa frågor och diskutera. Läs mer om det på http://www.storytellers.se
Den 16 september har jag ett seminarium på Kompetensmässan i Stockholm. Tiden är mellan 12.30 och 14.30 och min rubrik där blir: Bästa storyn vinner när det gäller!
Uppge storytellers som bokningskod så ger Kompetensmässan rabatt.
Sen har jag en rad utbildningar och seminarier inom företag och organisationer. Jag berättar om en del på http://www.storytellers.se
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag hörde en rörande skapelseberättelse om teddybjörnen. Det var i samband med årets björnjakt som en Aftonbladsreporter hade researchat om teddybjörnens tillblivelse. Jag letade vidare och undrar var på vinden min egna gamla nalle ligger.
Det hela började med president Theodor Roosevelt, Teddy kallad på typiskt amerikanskt manér. Teddy Roosevelt var ute på jakt 1902 i Mississippi. Man jagade björn. Jaktlaget fällde flera stycken men presidenten kom inte till.
Då ville jaktlaget förstås hjälpa till så man lät hundarna driva upp en björn som man fångade levande. Man satte ett rep kring halsen på nallen och knöt fast honom vid ett träd. Sen kallade man på presidenten och sa att nu kunde han komma och fälla björnen.
När presidenten fick se den fastbundna björnen insåg han direkt att detta kunde han inte. Det vore osportsligt och en ren avrättning att skjuta fångad, bunden björn menade han. Så han vände på klacken och skonade djuret.
Detta ledde till en del politiska skämtserier om den mjuke mannen och en leksakshandlare i Washington fick idén om Teddy´s gulliga lilla björn, Teddy´s Bear. Han lät tillverka små gulliga gosenallar som han sålde i sin butik.
Teddy Roosevelt tyckte det var kul och använde själv små gosenallar i sin talarstol senare i sitt politiska arbete för att plocka känslomässiga poänger.
Detta är en typisk produktberättelse som laddar in en sann emotionell historia i ett föremål. En story som du kommer att minnas efter att ha läst den här och som kanske dyker upp i ditt huvud nästa gång du har ett nallebjörnsärende.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För en tid sedan fick jag möjlighet att tala inför drygt 300 kommunikatörer från svenska regioner och landsting. Jag höll också en workshop med en del av dem och jag vågar säga att vi alla var helt övertygade om att landsting och regioner har många starka berättelser som kan skördas och sättas i arbete för att rekrytera, leda och skapa legitimitet. Inte minst patientberättelser skulle kunna användas mycket mer.
Tystnadsplikten står i vägen, tyckte någon. Visst det finns mycket av tystnadsplikt och konfidentialitet i den världen. Men det enklaste är förstås att fråga vederbörande eller anhöriga om upplevelser och händelser och sedan fråga om man får berätta. Man behöver inte heller nämna personer vid namn.
Så, mer storytelling i och om vård och omsorg. Det är min åsikt.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
En annan tanke jag fick nyligen gäller Saab Automobile. Jag såg på teve en riktig Saabälskare som var så bekymrad över vad han och hans familj skulle åka i om Saab slutar producera bilar. Han talade om Saabfabriken som nära nog uppfann bilen på nytt efter kriget. Om styrningen och den tidiga turbon. En riktig Saabevangelist var han.
Min reflektion blir då: Varför berättar inte Saab om det unika och speciella med sina bilar. Varför använder man inte dessa fans och evangelister. Man skulle rent av ha kunnat hålla sig med en varumärkesschaman. En Saabschaman som envist dunkar in berättelsen om dessa fantastiska bilar.
Kanske behöver företag och organisationer reflektera över både kulturchefer och varumärkesschamaner som envist dunkar in de emotionella budskapen och påminner oss om våra känslor.
Kan man älska en myndighet? Ja, det kanske man kan. Men då får man allt lov att berätta och tillåta sig att vara stolt och visa lite känslor. Kanske schamanen ska sitta där med sin trumma vid lägerelden. Lägerelden i fikarummet, lunchmatsalen eller varför inte på Facebook?
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Nu har Icas reklamsaga producerat 370 filmer. Ica-Stig och hans personal har letat sig in i våra hjärtan och hjärnor. Våra barn och ungdomar har erbjudits en relation till Ica som kanske kommer att få dem att välja just Ica under sina konsumtionsliv.
Min undran blir däremot om de någon gång skulle kunna tänka sig att lämna sagan och berätta om verkliga händelser i verkliga butiker för att också den vägen bygga en relation och visa legitimitet. Då vore det Corporate Storytelling.
Varje dag befolkas Ica-butikerna av människor och människor möts i spännande scenarier som kan skördas från verkligheten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för denna gång. Jag som skriver detta brev heter Matts Heijbel. Du har själv anmält dig på mina seminarier eller via http://www.storytellers.se
Om du vill att jag ska komma och föreläsa eller hjälpa till att söka och skörda just era berättelser så säg till. Vill ni dessutom filma korta stories ( 2-3 min ) så har jag tillsammans med filmare ett väl fungerande och snabbt koncept som ger er färdiga filmer på bara några dagar.
Vill du inte ha nyhetsbrevet längre så kan du vända det med ett nej tack så tar jag bort dig direkt.
Stockholm / Grödinge 15 september 2011
Hälsn
Matts Heijbel

%d bloggare gillar detta: