Berätta om misstagen

Fråga:
Kan man berätta om misstag eller är det viktigt att alltid hålla sig till framgångsstories?
Svar:
Man väljer förstås sina berättelser. Men det är klart att man kan ha nytta av att berätta om misstag också. Helst sådana misstag, förstås, som man lärt sig något av. För en ledare att erkänna sitt misstag kan vara mycket starkt. Det visar också på det faktum att alla människor begår misstag ibland.
Jag minns när jag träffade chefen för en stor frivilligorganisation för några år sedan. Han..


…var skeptisk när hans marknadsansvarige ville använda storytelling för att ladda organisationens varumärke. Han uttryckte sig rätt rått och rakt på sak:
– Nej här ska fan i mig inte rotas i vår historia. Nu har vi äntligen lagt våra misstag från 80-talet bakom oss då ska vi inte börja storytella om skiten igen, dundrade han.

Han var rädd för berättelserna. Han ville inte ha upp skiten igen, som han uttryckte det. Jag vet att han var ledare under 80-talet när organisationen under en tid fick fel fokus enligt dagens uppfattning.
Jag tycker att man gott kan tala om de fel man gjorde. Av minst fyra anledningar:
1.
Låt oss erkänna hur det var så att det inte ligger och bubblar under ytan i form av skvaller och förtal.
2.
Om vi inte håller våra misstag levande finns risken att vi upprepar dem igen.
3.
Fel fokus under 80-talet behöver inte innebära att det skulle vara fel nu på 2010-talet. Det kanske var fel då men det kan vara rätt nu.
4.
Mycket vatten har runnit under broarna sen 80-talet. Kanske är det bara den gamle chefen själv som finns kvar från den tiden. Ska inte de yngre medarbetarna ha rätt att få förstå vad som hänt i organisationens förflutna?
Sen är det förstås viktigt att man är varsam så att man inte hänger ut och skadar människor i någon slags jakt på syndabockar. Det är mänskligt att fela och det ökar trovärdighet och legitimitet att kunna tala även om de svåra händelserna.
Den ledare som kan säga: Jag hade fel, har också goda möjligheter att mötas av respekt i sin chefsroll.
PS. För säkerhets skull vill jag påminna om att storytelling, enligt Heijbelmodellen, inte är en museal verksamhet. De berättelser vi hämtar från det förflutna hämtar vi för att de har ett värde att tillföra i dag. Annars brukar fokus ligga mer på nuet och framtiden än på historien. Vi ska vårda vårt Då, Nu och Sen men självfallet har vi blicken i huvudsak riktad framåt. DS.