Berättande organisationer

Många som vill prova på eller rent av satsa på Corporate Storytelling tror att det är snabbt fixat. Och visst kan det vara det om man bara vill ha ett snabb och spännande upplevelse av sitt företags berättarkapital. Jag har hundratals gånger stått framför medarbetare i företag och organisationer och givit dem riktiga kickar av deras egna berättelser om sig själva och om kundernas berättelser om organisationen, varan eller tjänsten.
Men har man ambitionen att bygga en berättande organisation, vilket många har, då gäller det att vara uthållig, att sprida och putta på och helst ha en ansvarig för berättarkapitalet. Det är en lång startsträcka för att få in berättandet som en naturlig och stratgeisk del i organisatiosnutvecklingen och säljet.

Att tappa tråden

När du släpper taget om Power Pointkulturens snitselbana och börjar berätta och reflektera mera frimodigt kring ditt ämne går du från egen monolog till att öppna för en dialog.
Storytellingen är dialogisk i sin karaktär, ett berättande utan strikt manus bjuder in lyssnaren i skeendet.
Då händer det ibland att du faktiskt tappar tråden och säger:
– Var var jag nu igen?
Då får du oftast hjälp av någon rummet och hittar kanske upp på banan igen. Eller så får du/ni rent av uppleva glädjen av en ny idé och en ny association tack vare tappet.
Jag har upplevt att det krävs tappade trådar för att föda en ny idé.

Stenen i ryggen blev droppen

När jag var en ung journalist och senare också lärare på Journalisthögskolan i Stockholm var det populärt med berättande journalistik. Tom Wolfe och den Nya amerikanska journalistiken gillade vi. Jag inledde de flesta av mina tidiga artiklar och bokkapitel med en knastrande grusgång eller en ekande trappa. Inga telefonintervjuer där inte. I dag novelliserar och anekdotiserar jag som bekant företagens och organisationernas berättelser.
Nu är diskussionen uppe igen bland journalister att vi behöver starka berättelser också inom journalistiken för att befolka verkligheten. Senast var berättandet tema i Publicistklubbens årsbok. Journalisten ska inte bara rapportera mekaniskt och nyhetsmässigt i en värld fylld av andras berättande på nätet. Berättelsen måste återerövras av journalistiken för att visa känslor och sammanhang, menar man.
En artikel av Niklas Orrenius som tog sin utgångspunkt i detta publicerades i januari i Sydsvenskan. En somalisk kvinna i Tomelilla fick stenar kastade på sig. En muslimsk flicka i Södra Sandby förnedrades och misshandlades.
Vad ropar de? Jävla neger? Något med gardiner? Kanske ”Ta av dig din gardin!”?
Varför kan de inte bara sluta? tänker Malyum Salah Hashi när hon på nytt flyr undan tonåringarnas trakasserier, småspringande nerför backen mot Tomelilla centrum.
En gång vänder hon sig om:
– Jag är precis som era mammor! ropar hon.
Men de slutar inte.

Den artikeln tog skruv i samhället och visade berättandets kraft. Polisen fick förklara sig och många drog efter andan över vad som händer i vårt samhälle 2011.
Läs den här.

Ordet Storytelling

När jag började med Storytelling i och om organisationer så hade termerna ännu inte satt sig. I slutet av 90-talet började amerikaner och engelsmän att använda begreppet. Jag kom in i detta 1999. Nu har ordet, som ju inte är så affärsmässigt i traditionell mening, spridits så mycket att det till och med kan bli överanvänt och urvattnat. Fyllt av lite av varje. Sagor och scenarier kanske tryckta i vanliga trycksaker kan buntas in i begreppet.
Jag talar då hellre om verkligheten och om de sanna berättelserna som kan befolka ett varumärke och addera värden till varor och tjänster. Gärna muntligt.
Det är nödvändigt att fråga sig vad man är ute efter när man ger sig in i detta. De inledande samtalen jag har med mina uppdragsgivare och på mina seminarier är därför viktiga. En del vill…

Läs mer

Antropologiskt perspektiv

Alla människor är i grunden lika. Det som skiljer oss åt är kulturen som vi delar bland annat med våra släktingar och våra medarbetare på jobbet. Det som skiljer oss är den historiska situation som vi befinner oss i. Nedlagd i våra berättelser blir också arbetets och arbetsplatskulturen synlig som en slags företagsfolkore och den låter sig studeras och sättas i arbete för att befolka varumärken, öka värdet på varor och tjänster och för att fylla vardagen med emotionellt innehåll.
Därför har jag nytta av min socialantropologiska bakgrund när jag närmar mig ett företag eller en organisation. Jag vet att berättelserna finns där bland medarbetare, kunder och andra intressenter. Det är därför jag söker, finner och skördar berättarkapitalet. Det är därför vi arbetar med Corporate Storytelling.

Öppet hus i Katrineholm

Den 27 maj ska jag vara och samla kommunstories i Katrineholm. Främsta syftet är att ladda in berättelser i det kommunala arbetsgivarmärket, s k employer branding. Men kommunen har också sagt att förutom att alla kommunanställda som vill och kan får komma, så får också representanter från näringslivet komma till den första timmen, dvs den så kallade inspirationsföreläsningen. Öppet hus alltså.
Efter inspirationsföreläsningen följer en work shop och skördefest. På eftermiddagen kommer vi att spela in stories med fast kamera, s k digital storytelling. Bra ljus, bra ljud, bra och sann story. Inget manus och inga klipp. Det ger god digital storytelling i det här fallet i och om Katrineholms kommun.

Insamlingsforum 2011

I förra veckan var jag med på Insamlingsforum 2011. Insamlingsorganisationerna samlas årligen för att diskutera vad som ligger bäst i tiden. Det handlade bland annat om möjligheten och risken med ”coola” kampanjer, mediedrev, social medier, amerikansk insamlingskultur, journalistbearbetning och så förstås Storytelling som var mitt tema.
Det är viktigt för att insamlingsorganisationerna att hitta sina värdebärande berättelser och sanna stories som nyttan med att de finns. Detta gäller inte minst i en tid när allt färre kronor kommer transfereringsvägen via skattesystemet. Flera hundra insamlingsmänniskor var där, bland dem många norrmän.
Jag återgav flera exempel på hur ideela och insamlingsorganisationer kan berätta för att nå fram emotionellt och inte endast rapportera.

Omställningsfolket

I går och i dag har jag varit på en konferensgård och träffat omställningsfolket i Antenn Consulting. Framgångsrika jobbcoacher som finns över hela landet och som med sina kontakter och sina kreativa idéer lyckas få många människor i arbete eller att ställa om från en bransch till en annan.
Vi skördade berättelser som visar vad de kan, var de befinner sig nu 2011 och vart de är på väg. Många starkt emotionella och dramatiska berättelser som visar deras framgångsrika metoder.
Antenn ägs av Proffice.