Mikastories

Jag arbetar lite med en ung designer som heter Mika Modiggård. Hon är uppvuxen i en konstnärlig familj på Söder i Stockholm och är numera bosatt i Berlin. Eftersom Mika valt att använda sitt eget namn i kollektionerna flyter Mikaberättelserna samman med hennes kläder. Vi skissar därför på bilden av henne, letar speciella händelser för att ladda in värden och ska på sikt skicka med berättelser på små tags med varje plagg.
Mika växte upp på Hornsgatan, Stockholms mest trafikerade. Där


…kände hon varje hus och varje secondhandbutik. Varje prång i tunnelbanan utforskade hon och hennes kamrater på väg till och från skola, dagis och fritids.
På fritids, där hon var några timmar varje dag, fick hon hålla på med händerna. Hon fick rita, måla, bygga, spela och sjunga. En av fritidspedagogerna hade utbildat sig till tillskärare och krävde av chefen på fritids att få lära barnen att skapa kläder. Teckna, klippa, sy och visa upp kläder. Fick hon inte lära barnen detta så skulle hon sluta sitt jobb som pedagog, sa hon.
Hon fick sin vilja igenom och Mika blev en av hennes största supportrar redan i 10-11-årsåldern. De fick besöka klädaffärer och boutiquer med fritidspersonalen. Fem barn åt gången fick gå in och suga i sig idéer. Resten fick vänta ute på gatan till det blev deras tur.
Det här blev de första stegen i Mikas designutveckling. Hon vann priser redan som barn för bästa idéer.
Steg för steg lärde hon sig Mika att rita, klippa och sy ihop plaggen. För att förstå sömsmån och mönsterteknik köpte hon kläder när secondhandbutikerna på hennes hemmagata hade utförsäljningar. Då kunde hon kanske få motsvarande 100 sek av sin pappa eller mamma. Det räckte till kassar fulla med begagnade kläder som hon försiktigt sprättade isär på golvet hemma i lägenheten. Då förstod hon hur de olika delarna hade blivit till byxor, jackor och kjolar.
Mika sydde och klädde sig som hon ville och kände för. Ibland fick hon försvara sig själv och sina kamrater i riktiga tjejslagsmål när de mötte andra ungdomar som alla bar likadana kläder från de stora klädkedjorna. Hon fick fightas för rätten att bära en speciell mössa som hon köpt på second hand eller kanske hade designat själv.
Det var så det började. I dag är Mika Modiggård, sen flera år, designer bosatt i Berlin.
Hon flyttade till Berlin å egen hand. Utan att kunna språket. Kvarteren där hon hamnade i gamla centrala Berlin var bitvis hårda och trots att Mika var street smart från barndomens gata kände hon sig tidvis rätt utsatt. Det präglade hennes första urbana Berlinkollektion som lanserades 2010.
Med hoodie och markerade axlar på jackan skapade hon en kollektion till sig själv som lät henne gå i fred genom Berlinnatten. Det hindrade inte att hon kunde ha något mycket mer bart och mjukt kvinnligt under hoodie och jacka.
Mika är redan redo att gå vidare med nya kollektioner.
Men hon vill inte vara del i ett produktionssystem som utnyttjar fattiga människor och hon vill använda material och tekniker som inte utmanar och skadar skapelsen. Hon vill att Mikakollektionerna ska symbolisera attityd och uthållighet.
För Mika är varje kollektion en spegling av var hon befinner sig just nu. Redan vid skissblocket låter hon känslorna ta form för att senare växa sig in i design som speglar – just Mika Modiggård.