Emotionell kommunikation

När det för en tid sedan kom fram att det tycks ha förekommit mutor och tveksamma affärsmetoder kring Ikea i Ryssland så uttalade sig Ingvar Kamprad i Expressen. Rubriken var: Jag satte mig och lipade som ett barn.
Så byggs den emotionella bilden av en av världens rikaste män och en av Sveriges mest populära affärspersonligheter. Han fortsätter…


enligt Expressen (19 feb 2010 ”efter en stund går Ingvar Kamprad med på att Expressen publicerar vårt samtal”, skriver journalisten Johan Wallqvist) så här:
”– Jag satte mig i min gamla poemfåtölj och grät. Jag lipade som ett barn för jag var så ledsen.
– Jag är förtvivlad över det som hänt.
– Nu har man plockat in vad man anser vara skickliga konsulter som ska undersöka det här från början till slut.
– Det är så här, att jag har hela tiden sysslat med Ikeas kommersiella del, att sälja stolar, kaffekoppar och allt vad det är. Så jag har haft väldigt lite att göra med Ikeas fastighetsavdelning.
– Jag är förfärligt, förfärligt ledsen.
– Vi försökte i varje fall uppträda anständigt själva.”

Se där. Typisk Kampradregi som tar sig hela vägen in i tidningen, snacka om skicklig PR. Han gråter i sin Ikeafåtölj… han kommenterar dyra konsulter med att de anses vara skickliga… han är bara en enkel försäljare inom möbler och porslin…en förfärligt, förfärligt ledsen handelsman.
Och som sagt han gråter, nästan som en olycklig japansk direktör som gråtande ber om ursäkt.
Det här är nog unikt i vårt land. Inte bara att han kanske känner så här och vågar visa det, han grät ju för övrigt i Svt hos KG Bergström också.
Min tanke går förstås till den emotionella kommunikationen, en arena där storytellingen i regel också rör sig. Den här typen av utspel och regisserad publicitet skapar stories och påverkar snacket.
Något för politiken?
I politiken har vi detta valår, så vitt jag kan se, ännu ingen som tagit den emotionella rollen. Märkligt eftersom människor berörs av emotionell kommunikation. Någon i allianspartierna, eller bland de rödgröna, kanske skulle axla den. Rollen är ju fortfarande, som sagt, obesatt…
Men det kräver ju förstås att vederbörande också har kontakt med sina känslor.
Jag har själv ett förflutet både som journalist, journalistlärare på Journalisthögskolan och som PR-konsult innan jag gick helt in på Corporate Storytelling för 10 år sedan. Med den bakgrunden vill jag gärna tillägga att jag inte tycker det är något konstigt att Expressen publicerar detta. Jag tycker det är bra läsning men framförallt skickligt av Kamprad själv att ha det inflytandet över vad tidningen skriver.
PS. Ikeas fåtölj Poem kom först 1976. Den är gjord av skiktlimmat trä. Den har senare utvecklats under namnet Poäng. DS