Storytelling i dramatiska situationer

Vi hör att jordbävningen följdes av omänskligt beteende mitt i hopplösheten, av grymt utnyttjande, våldtäkter och mord. Men i takt med att allt fler kan berätta om egna erfarenheter får vi en annan bild av haitier som gör stora uppoffringar för att hjälp varandra och om fattiga som spontant sätter upp soppkök för andra”, skriver idéhistorikern och författaren Johan Norberg i sin kolumn i Metro i dag.
I katastrofsituationer uppstår ofta Urban Legends, vandringshistorier. De finns för övrigt även i mer vardagliga sammanhang.
Men när jag träffar olika…


…insamlings- och biståndsorganisationer som ofta finns i katastrofala sammanhang handlar det ofta om i vilken utsträckning de kan påverka berättelserna om sin verksamhet.
Jag säger då att man ska be dem som är på plats eller som har varit där att berätta om händelser som visar och berättar meningen med verksamheten. Även de som är här på hemmafronten kan söka, samla och använda sanna berättelser om händelser i verkligheten som kan kan påverka verksamheten och omvärldens uppfattning. Ytterst handlar detta om deras finansiering och rekrytering. De behöver en sammanhållen berättelse som mosaiklikt består av små händelsebaserade bilder från verkligheten.
När de inblandade en gång efterrapporterar så är det viktigt att styra rapporterna så att också de anekdotiska berättelserna om magiska ögonblick kommer med. För berättelserna ägs av dem som vet men om man inte frågar får man inga svar.
Den tunga byråkratprosan som präglar många rapporter skulle vinna på att befolkas med bilder från den vardagliga verkligheten.
Jag var själv med och samlade tsunamiberättelser från Sas luftbro till Thailand. Det är kanske några av de mest gripande ögonblicken jag har upplevt i min 10-åriga storytellererfarenhet. Det som blev speciellt där var att personalen i planen, ett 80-tal frivilliga, fick något av en extra debriefing.
Men kanske ändå viktigare: Berättelserna visade att de gjorde saker annorlunda under dessa flygningar med team work, med öppna dörrar inne i planet, med fysiskt beröring av varje passagerare som kom ombord, med fritt snus och fria läsglaögon ombord och så vidare.
Dessa berättelser har sedan tagits upp i arbetet med organisationsutveckling och servicekonceptutveckling. Vilka av dessa extraordinära händelser kan man ta med sig in i den efterkommande vardagen? frågar man sig på Sas.
När jag nu i veckan träffade ansvariga för ledarskapsutveckling i Försvarsmakten blev det uppenbart att de också bör – och vill – påverka bilden av Försvarsmaktens nya situation med hjälp av Corporate Storytelling och Organizational Narratives.
I alla dessa världar finns mycket att göra och vinna med hjälp av ett strategiskt använt stoytellingverktyg. Jag vet hur man gör.