Visionsberättelser kan regisseras

Det händer när jag kommer ut som storyteller att uppdragsgivaren, ofta oreflekterat, talar om storytelling som företagshistoria och företagsminnen. Det är inget fel på historia men jag brukar ändå varna för att man kan gå vilse i museet. I Corporate Storytellingsammanhang finns alltid ett , ett nu och ett sen. För ledare, organisationsutvecklare och entreprenörer som vill flytta varumärken är just det kommande, framtiden, av största värde. Om detta kan man berätta. Därför…


…är det viktigt att tala om det kommande. Också i visionära bilder som t ex tanken att bestiga berget som vi har framför oss, att klättra till krönet för att där få se vyerna på andra sidan. Man kan till och med tala om vad man kommer att få för utsikt där uppe.
Alla människor har inte blicken framåtvänd och alla drömmer inte om den kommande utsikten, men många gör det. Se dem, omge dig med dem och låt dig sköljas av deras visionära bilder. Då kan steg för steg det blivande bli uppenbart. Berättelsen kan vara med och bygga framtid.
I storytellingsammanhang kan det vara en god hjälp att uppmärksamt söka de tidiga tecknen på nya beteenden och nya idéer. Man kan faktiskt till och med, helt fräckt, regissera sitt beteende så man redan i dag får berättelser om den framtid som ännu inte kommit.
Då blir det inte bara ord om en okänd framtid utan det kan bli ett faktiskt exempel, ett experiment kring hur framtiden kan komma att bli.
Då står vi på redan uppe på berget och tar ut ett stycke framtid i förskott. Det finns spännande tekniker för detta som jag gärna berättar om.