Då grät ryssarna

Jag har arbetat en del med en skola som är inriktad på de barn som andra skolor inte klarar av. De tar alltså emot barn som har rader av sociala misslyckanden bakom sig. Personalen är proffs på att stötta barnen, ungdomarna och deras föräldrar och att få dem ”upp på banan”.
Nu var det så att det var ett ryskt studiebesök på…


…skolan. En rad ryska herrar med grå kostymer och granitansikten. De hade breda bröstkorgar och kraftiga händer och de satte sig längst fram med tolk för att höra hur skolan arbetade med dessa ”problembarn”.
Inspirerad av storytellingteknikens befolkade och emotionella metod som jag introducerat började skolans representanter berätta.
De hade redan från början bestämt att inte använda timmen till power points och tal om strukturen och organisationen i skolans upplägg och finansiering. Istället skulle man helt fokusera på sanna berättelser om vändpunkter och magiska ögonblick i elevernas utveckling.
Det mer formella och administrativa skulle man förstås ta senare om ryssarna ville.
Tolken översatte löpande om dessa vändpunkter och magiska ögonblick i barnens liv på skolan. De beskrevs i bilder med miljöer och både personalens, elevernas och föräldrarnas känslor fick utrymme i storytellingen om skolans verksamhet.
Snart började ögonen glänsa hos ryssarna och man såg att någon av dem hade svårt att hålla gråten tillbaka när hans bröstkorg hävde sig allt häftigare. Snart snyftade folk i hela rummet. Ryssar och svenskar var så gripna att de grät tillsammans över dessa människoöden och hur de hade hittat vägar till ett bättre liv för barnen.
Efteråt gick en av ryssarna fram till föredragshållaren från skolan. Han var stor och bred. Hon var liten och tunn. Han kramade henne hårt i en riktig björnkram och tackade medan han grät stilla. Hon kunde inte annat än lägga kinden mot hans hulkande bröstkorg eftersom han var så stor och hon var så inkramad av hans starka armar.
Dessa ryssar glömmer aldrig nyttan med denna skola och de tvivlar aldrig på kompetensen hos personalen. Deras minne sitter emotionellt planterat i deras hjärtan.

%d bloggare gillar detta: