Fanns Moleskine före 1996?

Moleskine diskuteras på en del bloggar efter Lars Berges artikel i Svenska Dagbladet i helgen. Jag kommenterar Corporate Storytellingartikeln själv och länkar till artikeln i inlägget Intervjuad i Svenska Dagbladet, inlagt här under, igår den 13 april. Jag var själv intervjuad i Berges artikel.
Nu undrar en del om Picasso, Hemingway m fl kan ha använt Moleskine eftersom de alla ju var döda när det nuvarande företaget bildades. Det är klart att de inte kunde men det är heller inte poängen med…


…Moleskinestoryn, som jag ser det.
Poängen är här inte den juridiska bolagsformen, nuvarande produktionsplatsen och liknande. Vad Moleskine tagit fasta på är idén och funktionen med en riktig anteckningsbok av den typ som en gång användes av sådana som Picasso och Hemingway.
Jag kommer då att tänka på när jag jobbade med storytelling för Vägtrafikinspektionen för några år sedan. Vi skulle göra en storybook för att i ett antal berättelser visa vilken kompetens forskarna hade och vilket idéarv de förvaltade.
– Vi kan inte börja förrän vi bildades i nuvarande form, sa någon. För då fanns vi inte. Den nuvarande organisationen bildades i modern tid.
Men efter en diskussion kom vi fram till att vägtrafiksäkerhetsarbetet börjat långt tidigare. Det, i det här fallet, statliga arv som Vägtrafikinspektionen förvaltade kan man utan att rodna föra bak till Axel Oxenstierna på 1600-talet.
Han ställde krav på ett fungerande svenskt vägnät med bra vägar där böndernas skjuthästar också hade tillgång till vatten för att orka hem när de bytts till nya hästar för långresenärerna som skulle vidare.
Oxenstierna bestämde att det skulle finnas gästgiverier med bestämda mellanrum för att passagerare skulle kunna vila tryggt och få mat.
Trafiksäkerhet helt enkelt. Och därmed följande myndighetsinspektion.
Oxenstierna bestämde att bönderna skulle sätta upp milstolpar så att man skulle veta hur långt det var till nästa gästgiveri med mera.
Där tog vi en tidig Vägtrafikinspektionstory för att förstå arvet och idén. Sen var de viktigaste berättelserna förstås hämtade från nutiden och den nutida organisationen.
Numera har Vägtrafikinspektionen uppgått i nybildade Transportstyrelsen men det förändrar ju inte det långa trafiksäkerhetsarbete som pågått och som accelererade i samband med högertrafikomläggningen 1967.
Transportstyrelsen kan, tycker jag, mycket väl berätta om Oxenstiernas pionjärarbete.
Moleskine då?
Man kan kanske säga att den återupptagna klassiska anteckningsboken med svarta pärmar och rundade hörn tar upp en tidigare tradition. I den meningen stämmer det kanske att man har sin Moleskine i Picassos anda.
Här kan man läsa Moleskinestoryn och kanske se det som att Picasso faktiskt använde denna anteckningsbok.