Lär inte utantill!

Fråga:
Hur ska jag kunna berätta och framföra mitt budskap på ett avspänt sätt? Utan att det verkar så repeterat.
Svar:
Du ska inte lära dig utantill. Däremot ska du…


…lära dig att tycka om det du vill säga och tro på det. Annars är det meningslöst att berätta enligt storytellingkonceptet.
Om du tror på det du säger och om du behandlar den som lyssnar som en vän som är intresserad och som du vill övertyga så är chansen att nå fram god. Du får uppmärksamhet och väcker en dialog.
Så lär dig inte utantill.
Själv brukar jag ha ett antal punkter på papper eller skärm och en tydlig början och ett tydligt slut. De punkterna som ligger där emellan kan få komma lite som de vill beroende på vad som händer i rummet. Men de utgör ändå en slags bana som jag ska ta mig igenom.
Stunden och lyssnaren/lyssnarna avgör hur jag hanterar mina punkter. Även spontana frågor från de närvarande kan vrida och vända vinkeln på din punkt och lägga till nya aspekter.
Vet du vad du vill och vad du kan är det ingen fara.
Den som kör utan-till-läxan och tappar tråden kan däremot bli rätt till intetgjord.
Rör dig gärna. Gå omkring och närma dig gärna den som frågar, antingen på din scen eller på det golv ni delar. Men undvik så mycket som möjligt att vända ryggen mot andra.
Att gå omkring är ett sätt att hålla sig manusfri. Sen gör det ingenting om du går fram till ett bord, eller en talarstol och tittar på din ”fusklapp”. Du kan till och med säga:
– Vad skulle jag säga nu då?
Det väcker sympati. Du blir mänsklig, precis som en god vän.
Apropå tappa tråden förresten…
Jag minns en gång för några år sen när jag höll en föreläsning för 250 skärpta studenter på Handelshögskolan i Göteborg. Plötsligt tappade jag tråden totalt. Var var jag nu igen?
– Hoppsan, jag tappade tråden, sa jag då sanningsenligt. Hjälp mig.
Flera påminde mig genast var jag varit när jag tappade tråden.
– Tack, sa jag och fortsatte sen på min berättelse som innebar min föreläsning som hade sin början och sitt slut. Den som jag hade punktad på min lapp där borta på bordet uppe på estraden där jag stod för att kunna se alla 250.
Mina punkter skriver jag förresten med stor svart spritpenna eller 20 punkters Times för att kunna läsa på avstånd.
Efteråt kom några retorikstudenter fram till mig och gratulerade till min snyggt tappade tråd.
– Tack, sa jag. Men det var faktiskt ingen fint. Jag tappade helt enkelt tråden totalt.
Studenterna hade lärt sig i sina retorikstudier att man kan höja närvaron och bygga en närmare relation till sin publik om man avsiktligt tappar tråden snyggt.
Min slutsats blir att även om du inte gör det som en retorisk fint så är det ingen fara om du råkar tappa tråden när du vågar flyga fritt. Förutsatt att du vet vad du vill och var du ska börja och vart du ska landa.
Ha inte hela föreläsningen inrepeterad utantill alltså. Inte ens den enskilda lilla storyn som kanske ingår som en del i ditt framförande. Du behöver behöver inte säga samma sak varje gång. Bara du har poängen klart för dig så räcker det.

%d bloggare gillar detta: