Nyhetsbrev 37: Fler riter på jobbet!

Det här är Nyhetsbrev 37 från storytellers.se. I dag går det ut till cirka 2000 prenumeranter. Klickar du på länken Läs mera om ”Nyhetsbrev 37: Fler riter på jobbet!” här under så kan du läsa brevet. Vill du ha det direkt till din mailbox framöver så anmäl dig genom att scrolla en bit ner och till i till höger eller skicka helt enkelt ett mail till nyhetsbrev@storytellers.se


Nyhetsbrev 37
Fler riter på jobbet
Hej storytellervän. Det är dags för ännu ett nyhetsbrev från storytellers.se. Storytellers.se har ambitionen att vara den naturliga mötesplatsen för den som på svenska språket vill följa med vad som händer inom området Storytelling i och om organisationer, Corporate Storytelling.
Här förs samtalet om hur man kan hantera företagsfolklore och sätta sanna berättelser i arbete för att vi ska bli vackra och framgångsrika och för att befolka varumärket med verkligheten.
Jag arbetar med detta uteslutande. Att missionera, hålla seminarier och work shops och att hjälpa företag och organisationer med att söka, finna och sätta berättelserna i arbete.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag var i förra veckan i Helsingborg där jag bland annat höll seminarium hos informatörerna hos Helsingborgs Stad. Jag hann också med att hålla en, sedan länge bokad, inspirationsfrukost hos Marknadsföreningen i Helsingborg. Det var på vackra Dunkers Kulturhus.
De kan kan konsten att mingla, folket vid Sundet, det vill jag lova. Skåningarna är intresserade av storytelling. Det var därför utsålt och proppfullt i lokalen med 350 anmälda när Marknadsföreningen slog upp dörrarna till sitt fredagsmingel den här gången. När jag klev upp scenen kände jag nästan som att jag missionerade.
Jag träffade bland andra där både marknadschefen och sportchefen från elithockeyföreningen Rögle BK. Då fick jag höra talas om Pollenkungen i Ängelholm som för 45 år sedan behövde en stor sval lokal för sina extrakt.
Han gillade också hockey så han tänkte att om man bygger smart så kan man också kan få in en hockeyrink. Så kan, tänkte han, den gamla bandyklubben Rögle BK få säker is och kanske byta bandyklubborna till hockeyklubbor.
Sen värvade Pollenkungen bland andra Ulf Sterner, det gamla hockeyproffset. Ängelholmslaget Rögle BK kom snart upp i Elitserien. En fantastiskt idrottsprestation och en bra story, den där om Pollenkungen som gillade ishockey.
Nu är Rögle efter några år i lägre divisioner uppe i Elitserien igen med ett ungt lag. Jag tyckte och föreslog att Rögleledningen skulle skörda sina viktigaste kulturberättelser. Sen borde de, enligt min idé, dra story en per hemmamatch i den nu nybyggda (2008) hallen som förstår är fylld av supporters.
Dra korta stories med stark känsla för klubben och kulturen. En story åt gången. Kanske 30 till 60 sekunder långa. Med en tydlig dramaturgisk poäng. En berättelse per match om händelser och episoder som varit viktiga och som är typiska för Rögle. Kulturberättande helt enkelt.
Likt sanna evangelister skulle sen förstås supportrarna sprida dessa Röglestories. Tusentals frivilliga ambassadörer skulle bli naturliga traditionsbärare och påverka snacket om Rögle.
Under förutsättning att berättelserna är sanna, fängslande och väl förpackade, rent dramaturgiskt, så får de vingar. Lika tydliga som berättelser a la Tysken, Fransken och Bellman. Men för att få igång Word of Mouth måste man leverera.
Jag har tänkt vidare på detta med riterna inom idrotten och hur man kan ladda dessa riter ytterligare med storytellingteknik. Jag tror att det finns mycket att göra där och jag längtar efter att se hur det går när Rögle eller någon annan förening gör detta på ett storymedvetet, strategiskt och planerat sätt.
Få organisationer har ju så passionerade intressenter som idrottsorganisationerna på elitnivå. Verkliga varumärkesevangelister om man så vill.
Men inte nog med detta. Företag och organisationer utanför idrotten behöver också sina riter. Företag kan säkert lära en del av idrottens ritualer. Riter gör oss tillhöriga och hjälper oss att se vilka vi är, vad vi gör, vad vi tror på och hur vi dansar runt vår egen totempåle ( varumärket ).
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Alla ledare borde ha tillgång till en repertoar och ett traditionsbeteende som sätter upp en emotionell tillhörighet och en riktning mot framtiden.
Vi människor följer den berättare som fyller oss med emotionell tillförsikt om var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg.
Vi behöver folklore för att kunna orientera oss. Det ligger i människans natur. Eftersom de flesta av oss tillbringar större delen av vår vakna tid på jobbet behöver vi stöd och uppmuntran i vår kulturtillhörighet.
Det är ju alldeles självklart, åtminstone för mig som alltid har ett antropologiskt perspektiv med mig i dessa sammanhang. Så reflektera över era riter, er storyrepertoar och hur berättelserna kan ange ton och riktning i ledarskapet och vägen in i framtiden. Givetvis kan berättelserna också addera värden till varor och tjänster.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det gäller också den enskilda individen, du och jag, den som i bland kallas Jag AB. I det privata men främst i arbetslivet. Bästa storyn vinner helt enkelt. Ha ordning på CV:t men det är förstås inte där befruktningen sker. Det är i mötet mellan människor och möten bärs av berättelsen.
Jag har skrivit lite om detta med den egna storyn på storytellers.se. Jag såg att vi är dåliga på detta i Sverige. Funnes det OS i CV-skrivning så skulle många svenskar gå till final. Men vore det OS i personligt och emotionellt berättande i arbetslivet så kom vi inte långt. Där är vi outvecklade i det här landet.
Vi är Inte nödvändigtvis emotionellt outvecklade som folk med vår familj och våra vänner. Inte heller i relationer personal/klient i vård och omsorg. Jag talar mer om vårt förhållande till arbetetsorganisationen och dess kultur. Där är vi ett U-land.
Många av oss alltså är medkännande och empatiska i det privata. Men när det kommer till jobb och arbetsmarknad så är det huvudet på och hjärtat av. Bort med det emotionella kapitalet i jobbsituationen.
– Nu ska vi inte vara emotionella vi har faktiskt en verksamhet att sköta, sa chefen mer än en gång…
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Allt detta som jag talar om går alltså att ta tag i. Att skörda och förpacka dramaturgiskt i berättelser så vi får någon ordning på det hela. Det emotionella berättarkapitalet kan framgångsrikt användas i kulturbyggande, ledarskap, rekrytering och marknadsföring. Det kan ladda varumärket med verklighet bortom siffror, pilar och boxar.
För mig är det en gåta att inte alla företag, alla kommuner, alla myndigheter. Att inte alla organisationer i samhället har tagit tag i sitt berättarkapital.
Kommersiellt ökar storytelling värdet på varor och tjänster utöver talet om vanliga prestanda. Rekryteringsmässigt lockar det dessutom den sort av medarbetare och kunder som organisationen söker. Som man ropar får man svar, heter det ju.
Nu i budgettider när marknadsmixen ska blandas, ta och tänk efter lite grand. Visst är det dags att titta på det emotionella kulturkapitalet. Hur ska vi söka det, finna det, förpacka det och sätta det i arbete?
Nu talar vi dessutom om lågkonjunktur. Då är stories ett utmärkt sätt att stärka organisationen och att kostnadseffekivt sprida ordet. Man behöver inte alltid trycka, filma, kampanja, forma. Kanske ska man stället helt enkelt berätta vid strategiska tillfällen och miljöer. Sprida samma story i alla befintliga mötestillfällen och kanaler IRL och på den sociala webben.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Dessa tankar fördjupas ytterligare på http://storytellers.se
Du får nyhetsbrevet för att du varit på något av mina seminarier och skrivit upp dig eller så har du anmält dig på storytellers.se.
Det är jag, Matts Heijbel, som skriver, tycker och tänker. Citera gärna med källan angiven.
Vill du inte ha det längre så vänd detta nyhetsbrev med ett Nej tack.
Hälsn
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 17 september 2008