Chefer behöver coachning

När jag arbetar med företag och organisationer ingår ofta att jag måste coacha chefer. Det är så med storytelling i och om organisationer att huvudstoryn självfallet måste användas och bäras av ledningen. I den meningen är Corporate Storytelling oftast en top – downprocess. Varumärket äger storyn men huvudberättelsen lever och utvecklas löpande vilket kräver att…


…ledarna förstår och gillar berättelsen. Därför måste berättelsen vara sann eller åtminstone sannolik. Scenariesagor avråder jag bestämt ifrån. De riskerar att hamna helt fel och att snabbt bli gamla.
Det innebär inte att cheferna måste leverera grundstoffet till berättelsen. Det gör den samlade organisationens medarbetare och dess kunder och intressenter. Storyn hittas och hämtas från gemensamma erfarenheter och delade upplevelser. Berättelserna finns det gäller bara att veta vad man söker och att gå ut på storyjakt och skörda.
Berättelsen hjälper medarbetare och intressenter att förstå var de kommer ifrån, var de är i dag och kanske framförallt vart de är på väg.
Det är vad det hela handlar om. Kulturidentitet med andra ord.
Storyn ska bidra till en kollektiv vision av framtiden. Den ska vara ett uttryck för organisationskulturen och den ska växelvis utveckla kulturen så att den leder gruppen till framgång.
Det behöver inte vara långa epos. Det kan räcka med några få meningar ibland. 10-15 rader på ett papper kan i vissa fall rymma det hela om man har skördat väl.
Huvudstoryn, om man har en sådan, ska kompletteras med delberättelser som var för sig kopplar befolkade händelser till värderingar och visioner i verksamheten. Berättelserna befolkar därmed varumärket vilket gör det lättare att marknadsföra varor och tjänster, rekrytera medarbetare och leda organisationen.
En bra storyrepertoar ger alltså medarbetare och intressenter händelsebaserade bilder att relatera sig till. Sådana är vi. Det här kan vi. Det här vill vi.
Hela detta upplägg kräver följaktligen att ledningen accepterar kulturtänkandet och vågar närma sig organisationens själ, det är lite intimt. Ledarna ska föregå med gott exempel genom att muntligt tradera berättelserna.
Om medarbetare, kunder och ägare accepterar berättelserna och finner dem legitima så sprids de vidare. Så enkelt är det. Word of Mouth.
Något, nästan lagbundet, som är spännande är att du får vad du ger. Andra kvitterar storyn genom att själva berätta egna berättelser. Ledningen får kontakt med folket, så att säga. Organisationen blir berättande.
I det ligger det urgamla berättande som utgör själva människans vara. Glöm inte att majoriteten varit läskunnig i bara 150 år. Människan är en berättande figur, även i det moderna samhället. På den insikten vilar all Corporate Storytelling.
En person som berättar ur sin organisations storyrepertoar får alltså berättelser tillbaka. Dialogen finns där och startar helt automatiskt. Chefer behöver uppmärksammas på detta och coachas in i storymedvetenhet.
Min erfarenhet är att det finns en del chefer som har en berättarlust och emotionell talang. De fattar detta resonemang direkt. Dessa kallar jag ibland, skämtsamt, för Verkställande Berättare. VB istället för VD. Denna kompetens borde organisationer uppmärksamma när de rekryterar ledare.
Men det finns också lag- och regelstyrda chefer som inte riktigt vågar bjuda upp och som klamrar sig fast vid siffror, ekonomiska lagar och power point-presentationer fyllda av punkter, siffror, pilar och boxar. Som talar sitt abstraherade fackspråk även om deras omgivning inte delar det språket.
Den senare sorten av chef kan i vissa fall uppleva en stor befrielse när de får tillgång till en storyrepertoar. Därför mår de bra av att coachas in i sin organisations viktigaste berättelser.