Nyhetsbrev 34: Hultsfred och Bertil

I dag har nyhetsbrevet gått ut till närmare 2000 prenumeranter som bett om att få följa utvecklingen på storytellerfronten. Vill du också ha det någon gång i månaden så scrolla till höger eller skicka ett mail till nyhetsbrev@storytellers.se
Läs det aktuella brevet genom klicka på länken här under


Hej storytellervän
Det är dags för nyhetsbrev 34 från storytellers.se. Storytellers.se har ambitionen att vara den självklara mötesplatsen på nätet för dem som på svenska språket intresserar sig för Storytelling i och om Organisationer. Nyhetsbrevet kommer någon gång i månaden och refererar i huvudsak till det som hänt på bloggen den senaste månaden.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var på 80-talet som Putte Svensson en dag gick till sporthallen i Hultsfred för att träna basket. Något han brukade göra då och då. Den här gången träffade han Håkan Waxegård som jobbade extra i hallen. Putte gick på högstadiet och Håkan på gymnasiet.
Båda ville ha mer Rock i Hultsfred….så varför inte göra något istället för att bara gå och sucka.
Varför skulle Hultsfredsborna behöva åka till storstäderna för att få lite bra Rock´n Roll? Putte och Håkan var trötta på det och träffades flera gånger för att hitta en lösning. Snart hade de bildat föreningen Rockparty som började arrangera konserter i just sporthallen.
Några år senare, 1986, ringde en bokningsbyrå och föreslog att Rockparty skulle boka två av de fyra lediga utländska band som fortfarande var obokade i Sverige andra helgen i augusti.
Putte och Håkan gillade idén, trots skral kassa, men kunde inte välja vilka två av de fyra banden de skulle välja så de bokade alla fyra. Det var så Hultsfredsfestivalen kom till. Startad av några entusiaster som fick låna sig fram ekonomiskt bland vänner och lokala företagare.
Idag känner nittioåtta procent av svenskarna till Hultsfred. Hultsfred är ett av Sveriges starkaste varumärken. Kommunen satsar medvetet på att vara en Rock´n Rollkommun och hela kommunens planering påverkas av detta.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
En slags place branding skulle man kunna kalla berättelsen om Hultsfred. Pojkarna som möttes i sporthallen har faktiskt påverkat hela utvecklingen i Hultsfred och årets festival pågår just nu.
I Sickla har jag varit involverad i de nyligen installerade storyduscharna. Tillsammans med Lexter har jag laddat gallerian med sex berättelser om platsen Sickla. Den som vill kan sätta sig i en stol när han eller hon väntar eller tar en paus.
Där berättas om gruvan som finns under Sickla köpkvarter, om ambitionen att bygga en helt ny stadskärna i Sickla, helt nära Hammary Sjöstad, om roddarmadamerna som brukade ro ut stockholmare dit, om italienarna som gav Atlas Copco internationellt kvalitetsrykte, om glasblåserskan med mera.
Den som lyssnar ska förhoppningsvis bli fascinerad och berätta vidare. Därmed laddar vi Sickla med kulturella mervärden och visioner som underlättar den utveckling som fastighetsägare, Nacka kommun och affärsidkare ser framför sig,
Och vi berättar om detta, anekdotiskt i storyduscharna.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Storytelling handlar om att skörda berättelser och leverera berättelser som påverkar snacket. Jag läste en rapport om att Word of Mouth framförallt påverkar kvinnor. Den texten, med länkar vidare, hittar du på storytellers.se med datum den 13 maj. Kan det verkligen vara så att kvinnor är mer lämpade att fånga upp och fatta beslut på grundval av snacket än män?
Hur som helst så fattas allt fler beslut, speciellt hos dem under 35, utifrån det snack de möter på nätet och bland sina vänner. Traditionell reklam utmanas av nya kommunikationsmodeller där en är storytelling i och om organisationer, varor och tjänster.
Inte läser mina tonårsbarn de specialsydda tidningar och DR-budskap som ramlar över dem. De lyssnar av den sociala webben innan de bestämmer sig.
Men den som startar en företagsblogg bör vara klar över att tålamodet är kort på Webb 2.0. En webbpratande VD som berättar om sin senaste skogspromenad eller helgresa bör ta sig en funderare. Vad är det du vill berätta? Vem tror du att du talar med? Varför och vilka värderingar är det du levererar som företagsbloggare?
Det finns gott om företagsbloggar som helt enkelt förstärker bilden av en självcentrerad ansiktslös organisation. Då gör bloggen kanske bara skada. Det är synd eftersom de aktiva nätsurfarna kan vara de viktigaste supportrarna företaget har där ute i den sociala webben.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har på senare tid blivit intervjuad i en rad tidningar. Postens företagartidning Du & Co, nät- och papperstidningen Cio Sweden för IT-chefer, Civilekonomen och det sammanslagna fackförbundet Unionens tidning Position. Alla dessa vänder sig till chefer av olika slag.
Så är det. Storytelling är ett utmärkt chefsverktyg
Jag coachar ofta toppchefer som vill ta sig ur power-point-tvånget för att försöka berätta mer emotionellt om vad organisationen kommer ifrån, befinner sig och är på väg. Då är innebörden, värderingen och syftet viktigt. Tala sanning och ge exempel i händelser så förstår alla och kan orientera sig.
Strategisk storytelling som hanterar kultur och själ måste förankras i ledningen. Annars dör berättelserna och får inte den plats de behöver för att bygga varumärke och visa framtidshopp.
90.000 besökare har räkneverket på storytellers.se konstaterat nu i maj och i dag fick jag en förfrågan om jag kunde vara med och exportera The Swedish Way of Business Storytelling and Narrative Management.
Jag brukar skämta på svenska och säga att vad vi behöver är färre VD:ar, Verkställande Direktörer men fler VB:ar, Verkställande Berättare. I synnerhet eftersom VD:ar ofta är ekonomer och jurister som vilar sin världsbild på facts and figures. Mer emotioner helt enkelt.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När utredaren Thorbjörn Larsson, präst och direktor vid Ersta Dikakoni, nyligen presenterade sin utredning om riktlinjer för äldreomsorgen, så sa han att äldre behandlas som kroppar utan integritet, utan själsliv och intressen.
Då kom jag och tänka på en äldrestory som jag var med att skörda från äldreomsorgen för några år sedan. Den om Bertil, en sur gammal farbror på ett äldreboende.
Personalen brukade några gånger om året ta med sig några av de äldre senila tanterna och farbröderna på utflykt hem till någon av personalen.
Den här gången skulle de hem till Sofia som bodde på en liten gård utanför stan. Sofia hade några kalvar, katt och hund och en liten hönsgård.
Bertil ville inte, gnällde och klagade. Men personalen arbetade tålmodigt och på några timmar hade de fått ut gruppen med rullatorer, rullstolar och annat till färdtjänstbussarna.
Väl ute hos Sofia var det kaffe och bullar men Bertil satt och surrade i sin rullstol. Han tittade längtansfullt ut mot ängen där kalvarna gick. Tyvärr var det stenigt och tuvigt så det gick inte att köra ned rullstolen.
Men personalen såg hans blick och lyfte därför honom och stolen hela vägen ned till stängslet där Bertil fick sitta för sig själv medan de andra fikade uppe vid huset.
Bertil stack fram sin hand och lät kalvarna suga på hans fingrar så som han gjort när han själv var barn. Hans ansikte lyste och idyllen var total. När de skulle åka hem grät Bertil av sentimentalitet.
Det är så vackert, sa han.
Han berättade för personalen att han var uppvuxen på landet men att han bott i stan de senaste 40 åren.
Efter detta var den sure Bertil som bortblåst. Nästan vare dag talade han om utflykten till Sofia och vad underbart det hade varit.
Han var glad. Personalen fick en bättre arbetsmiljö och relationerna blev bättre tack vare det som hände den dagen Bertil träffade kalvarna.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det här nyhetsbrevet skrivs av Matts Heijbel. Du får det eftersom du bett om det eller för att du tackat ja i samband med något seminarium som jag haft. Eller så har vi träffats och du har givit mig ditt visitkort och tackat ja till att vara med på sändlistan.
Om du inte vill ha det längre så vänd det med ett nej tack, eller skriv och tacka nej till nyhetsbrev@storytellers.se
Hej så länge
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 12 juni 2008