Inte hur utan vad

Det är vanligt, när jag kontaktas av företag och organisationer, att man tror att det viktiga är hur man berättar. Hur man framför sina berättelser eller var man gör det. Jag brukar då säga att…


…det helt grundläggande är VAD man berättar.
Vill man, som strategisk kommunikatör eller ledare i en organisation, använda storytelling som en teknik att föra organisationen och utvecklingen framåt så måste man förstås fundera över vilka berättelser man kan ha användning för när man vill nå framgång.
Vill man skörda berättelser på webben och bland kunder i andra sammanhang så är frågan VAD man ska skörda. Man väljer alltså vad man vill berätta.
Sen gäller det förstås att dessa berättelser har legitimitet för organisationen och dess intressenter. Där sätts storytellerkompetensen på prov. Om berättelsen uppskattas och uppfattas som trovärdig så sprids den, helt enkelt.
Så frågan HUR är ofta underordnad.
Detta är inte artisteri. Berättaren är inte den viktiga utan berättelsen. Du kan vara blyg och det kan vara så att du inte vet om du ska ha handen i fickan eller om du får röra dig på golvet. Det viktigaste är VAD du berättar och att du själv tror på det du säger.
Då fungerar tekniken storytelling i och om organisationer.