De egna berättelserna

För en tid sedan föreläste jag på samma konferens som den norske teologen Per Anders Nordengen. Jag fascinerades av hans metaforer om människan och hennes egna berättelser om sig själv…


…han kunde se människan som ett hjul, tänk dig cykelhjul, med ett nav i mitten och med ekrar runt om som håller fälgen med däcket på plats. Ett hjul som för oss genom livet.
Så ekrar vi upp vår identitet när vi berättar om våra glädjeämnen och våra sorger. En eker per story. Vi skulle säkert må bra av att byta ut lite ekrar ibland, även om de inte är böjda eller brutna, menade Nordengen. Vi kan ju själva bygga det hjul som tar oss genom livet.
Två tankar som jag fått efter detta är dels de privata berättelserna som vi delar med familj och vänner dels de professionella som vi har när vi positionerar oss i arbetslivet.
Jag brukar säga till studenter som jag träffar att de bör reflektera över sina berättelser när de vill komma in på arbetsmarknaden. CV, javisst det ska man bara ha, men att ha koll på sina viktigaste berättelser kan vara nog så viktigt för att bli sedd och insläppt. Bästa storyn vinner ofta hela matchen.
Rent privat har jag många vänner och släktingar som jag umgås med genom att vi berättar för varandra. Att höra en vän säga: Jag måste få berätta, är en sann glädje.
Ge dina vänner berättarutrymme och berätta själv.
Ser man till individen på arbetsplatsen så är det förstås också så att de enskilda medarbetarnas eller kundernas berättelser är byggstenar i varumärkesbyggandet. Personstories är faktiskt en viktig kategori när man sysslar med storytelling i, om och kring organisationer.