Nyhetsbrev 29: Film och förlossing

Det här nyhetsbrevet går idag ut till prenumeranterna på Storytellers nyhetsbrev. Vill du också vara med på listan? Skriv in dig i rutan en bit ned till höger.


Hej Storytellervän,
Här kommer Storytellers nyhetsbrev nummer 29. Jag berättar lite personligt om vad som hänt sen senast och om vad som är på gång framöver. Det mesta finns som vanligt i fördjupad form på http://storytellers.se som haft över 75.000 besökare sen jag lät min loggbok börja räkna för några år sedan.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du känner förmodligen till David Attenborough, legendarisk brittisk forskare och TV-man, som i många år tagit oss med på spännande tv-resor in i olika kulturer. BBC har låtit honom guida oss tittare till spännande djur och mänskliga kulturer.
Med Attenborough som förebild har jag just, givetvis med glimten i ögat, varit med att ta fram en företagsfilm. Jag ska berätta mer om filmen och idén i detta nyhetsbrev.
Jag ska också berätta om Huddinge kommun och Region Skåne. Och om när jag samlade förlossningsstories i Trollhättan.
Jag ska reflektera över den sagokampanj som Svenskt Näringsliv har just nu och fram till jul i svenska media och om ett samarbetsprojekt för att utveckla tanken med storyduschar.
Jag bjuder också in till gratisfrukost i januari.
Till slut också något om den privata storytellingen med vänner och familj.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Berättelsen om mannen som ville bada
Paret hade väntat många år på att få barn. Det de inte hade läst i böcker och på nätet var inte värt att veta. De hade allt helt klart för sig. Musik hade de med sig och eget badkar begärde de.
Personalen på förlossningsavdelningen vet att varje par är unikt så de tappar förstås tjänstvilligt upp ett bad och gör vad de kan för att kvinnan ska få bada fram till dess att det är dags. Föda i badet får hon inte för Socialstyrelsen.
Då ser de att mannen börjar klä av sig. Spritt språngande naken kliver han ned i badkaret till sin nästan-födande hustru. Han vill också bada.
Med båda i badkaret svämmar vattnet över och rinner ut i korridoren. Personalen torkar. Och torkar. Mannen vältrar. Och vältrar. Musiken dånar och mannen sjunger.
Paret märker ingenting av uppassningen och servicen som pågår runt dem. De är helt upptagna av varandra medan personalen gör vad den kan för att torka upp och förhindra vattenskada i korridoren.
Musikspelaren dånar med parets personligt valda och medhavda musik. De har på något märkligt sätt fullständigt tagit över avdelningen trots att det är barn på gång i flera av rummen. Alla på avdelningen märker av de badande.
Paret befinner sig helt enkelt i universums medelpunkt.
Då känner kvinnan att nu är det verkligen dags.
Hon får hjälp att komma in till förlossningsrummet och den nakne mannen springer förvirrad och ropande runt förlossningssängen.
Personalen tycker att mannen borde ta på sig någonting, men var är hans kläder? Blev de våta? En sköterska ger honom att par stora nättrosor som egentligen är till för de födande mammorna. Någonting ska han ju ha på sig.
Han tar frånvarande på sig dem och stöttar, halvnaken, med de grovmaskiga nättrosorna som enda plagg, sin hustru i förlossningsarbetet medan någon fortfarande torkar upp badvatten i korridoren.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Så kan en förlossningsstory från Trollhättan låta. Den kan användas som organisationsberättelse och den visar i händelseformat en del av vad det innebär att ingå i ett förlossningsteam på ett svenskt sjukhus.
Dagens föräldrar är vana att sätta sig själva i centrum och de är så pålästa och bestämda att de inte alltid är så lätta att hantera. Personalen är hela tiden, utryckt med näringslivets begrepp, kundorienterade och anpassade till varje kunds speciella behov. Trots att det är en sällantjänst de levererar.
Berättelsen om Den badande mannen tog jag fram, som en av flera, på uppdrag av Västra Götalandsregionen. De ville kommunicera lite emotionellt och händelsebaserat i samband med att de skulle tala om barn och barnperspektiv i sin medborgartidning som kommer ut i dagarna.
För mig gällde det att söka händelser och återge dem för att spegla personalens kompetens och speciella arbetsmiljö i samband med att befolkningen i Västra Götaland ökar. Alltså är detta en organisationsberättelse.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Här var det alltså Västra Götalandsregionen som gav mig uppdraget. Jag har också varit inbjuden till Region Skåne sen senast. I samband med deras kulturevenemang Rantafej där Eva Rydberg fick det stora kulturpriset fick jag äran att tala om storytelling och organisationskulturer.
Organisationer som arbetar med kultur och kulturfrågor är ju kulturer i sig. Dessa kan skildras i Corporate Storytellingformat och är precis lika värdefulla som vilka kulturer som helst. Det var temat för min föreläsning inför Region Skånes kulturpersonligheter och kulturbyråkrater.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Ett väldigt spännande uppdrag som jag arbetar just nu är att jag i samarbete med Tullbergs Kommunikationsbyrå arbetar med berättelser som kan ladda Huddinge kommuns varumärke. Huddinge, en kommun med 90.000 invånare i södra Storstockholm, vill påverka snacket om sig själv med speglande berättelser.
De har gott om trycksaker och tidningar och olika presentationer. Min uppgift är att komplettera detta material med några slagkraftiga, bildrika Huddingestories som laddar kommunens varumärke.
Det är ett svårt uppdrag. En verklig utmaning. Men jag letar, lite pretentiöst uttryckt, efter Huddinges själ. Jag känner in denna plats på jorden och försöker förstå vilka som bor och verkar där. Sen ska jag leverera några berättelser som, utan att vara nedtyngda av fakta, direkt positionerar Huddinge – i hjärna och hjärta.
Jag är övertygad om att många svenska kommuner kommer att leta i denna nisch framöver. Bortom det informativa och sloganbaserade till det emotionella och intuitiva – men ändå sanna.
Om jag säger Huddinge. Vad tänker du då? Förhoppningsvis kan storyprojektet göra det lättare för både Huddingebor och andra att snart svara på den frågan.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du kanske har märkt att Svenskt Näringsliv nu i december 2007 har en serie sagor presenterade på helsidor i dagspressen. Sagan om Gumman som handlade för lite eller Sagan om Företagaren som inte ville tjäna pengar till exempel.
På bloggar och i kommentarer i Dagens Medias nättidning rasar förolämpningar och pajkastning i vanlig ordning apropå detta. För min del så räcker det att konstatera att de hittat på sagor i någon slags Elsa Beskowanda. Moraliserande men ack så mycket sämre.
Jag förstår inte att de inte kan ta sagor från verkligheten för att föra fram sina budskap. Då slipper man den infantila ton som lätt blir när man härmar 100-åriga Beskowsagor. Det går faktiskt ändå att börja med orden: Det var en gång…och sluta med orden…Så kan det gå.
Ur ett rent dramaturgiskt perspektiv tycker jag därför att kampanjen är ett misslyckande. Jag förstår att Svenskt Näringsliv vill driva sina kampanjer för ökad handel och mot Las. Men då får man ta tag i dramaturgin lite grand. Det gäller i synnerhet om man ger sig på sagoformen.
Jag hoppas att de inte tycker att de håller på med Corporate Värderingsstorytelling, för vi som gör de kan åstadkomma något mycket bättre än så. Det blir som att begreppet dras ned om de kallar det storytelling, tycker jag.
Påhittade reklamsagor har ingenting med det professionella storytellingbegreppet att göra.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har gjort en film tillsammans med Phosworks Digital Industries åt Upplands Lokaltrafik. Upplands Lokaltrafik, som är upplänningarnas motsvarighet till Stockholmarnas SL, fyller 30 nästa år och ville beskriva företaget på ett annat sätt än det rent faktuella.
Jag har därför undersökt UL-folket. Jag har rest runt och samlat deras företagsfolklore. Jag hittade ett spännande folk som förvaltar en tradition av resande och möten mellan människor.
Det var så vi kom på att man skulle kunna beskriva detta folk, dess 250 bussar, dess tåg, hållplatser och alla berättelser om dem själva och deras kunder.
Då kläcktes uttrycket ”David Attenboroughkonceptet”.
Jag tog på mig en vit linnekostym och reste i filmen likt en David Attenborough runt i deras revir. Precis som Attenborough talade jag lågmält och med stor beundran om denna spännande folkgrupp och deras liv och berättelser.
En verkligt annorlunda företagsfilm som presenterades och delades ut till medarbetarna i början av december. Vi som skrev manus och genomförde produktionen tycker att vi hittat en helt ny nisch där storytelling och företagsfilm vävs samman på ett spännande sätt.
Och detta sätt att arbeta behöver inte bli dyrare än en broschyr eller jubileumsskrift. Alla medarbetare får ett ex på dvd och filmen kan användas i många olika sammanhang.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Vill du äta gratisfrukost i Stockholm 24 januari 2008?
Jag och Lexter ( http://lexter.se ) talar om storytelling och presenterar nya fantastiska högtalare med riktat ljud. Jag propagerar, i det sammanhanget, förstås för att dessa ljudduschar på ett utmärkt sätt kan användas för att sprida organisations- och produktstories. Vi har redan provat det med Arlanda Express och det fungerar utmärkt.
Vill du äta gratisfrukost den 24 januari ska du skicka uppgifter till lexterfrukost@storytellers.se så återkommer vi. Högtalarna är fantastiska och Lexter har Sverigeagenturen. Innehållet kan jag leverera till den som vill sända stories i riktade ljudstrålar.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När mina yngsta barn var små så hade jag redan läst så många sagor till de äldre att jag var lite trött på Disneys musse-piggifierade versioner av HC Andersen och bröderna Grimm. Inte heller de präktiga Barnens Bokklubbsberättelserna räckte till.
Då började jag berätta om mig själv. Små sanna händelser ur mitt liv.
Barnen älskade detta och det har präglat vår relation. I dag är de 15 och 17 och berättar gärna själva. Dessutom känner de mig väl. Jag berättade om stort och smått fult och snyggt. Men jag talade alltid sanning. Det håller också som idé i Corporate Storytelling.
Detta är ett trevligt sätt att umgås också med övrig familj och vänner. Kanske vid middagsborden nu i juletid.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag som skriver det här nyhetsbrevet heter Matts Heijbel. Antingen har du själv tecknat dig på sändlistan via nätet eller så har du gått på något av mina seminarier.
Det jag tar upp här finns i fördjupad form på http://storytellers.se där det finns cirka 550 texter om Corporate Storytelling. Där finns tips, frågor och svar, akademiska uppsatser och mycket annat. En riktig entusiastplats.
Om du inte vill ha brevet längre så kan du skriva nej tack till nyhetsbrev@storytellers.se
Hälsn
Matts Heijbel
Stockholm 12 december 2007