Story Listening och Storytelling

Människan har två öron och en mun därför bör hon lyssna dubbelt så mycket som hon talar. Så lyder ett klurigt gammalt talesätt som också kan ha bäring inom Corporate Storytelling. Lyssna för att kunna berätta:


Detta är något jag tänker allt mer på och som jag har tagit upp här på storytellers.se flera gånger genom åren.
Jag blir stärkt i mina perspektiv när jag läser Steve Dennings senaste nyhetsbrev där han berör detta med lyssnande och risken med för mycket tellande som många tar till när de tror sig använda s k narrativa metoder i organisationer.
Man får visa lite Narrativ Intelligens, hävdar Denning.
Jag har förresten träffat Steve och förelästt illsammans med honom. Jag tycker att hans bakgrund i näringsliv och och organisationer ger en tyngd åt det han säger när vi talar om dagens kulturella byar, företagen och organisationerna.
Numera har vi, hur som helst, begreppen Corporate Storytelling eller Storytelling in Organizations och de rymmer båda en lång och mycket väl utvecklad kunskap inom kommunikation, Knowledge Management och organisationsutveckling.
Men helt klart ska man se upp.
Artistisk briljans hos skickliga berättare kan få medarbetare och kunder att tystna och hålla igen, ja rent av förminska sina egna stories. Ofta är därför förstories, som jag kallar de första ingångsberättelserna i ett projekt, bäst om de är enkla och rätt avskalade. Gärna så minimalistiska att de som lyssnar och som ska involveras får lust att interaktivt lägga till och komplettera.
Jag har utvecklat detta till en metod där jag då och då avbryter mig och ber om hjälp….vad hette han? På vilket kontor var det? etc
En ledare som använder sig av en storyrepertoar kan i bästa fall få ta del av berättelser ur den så kallade verkligheten om han eller hon förstår det där med två öron och en mun.
Managementkulturen är oftast starkt faktastyrd och präglad av siffror, tabeller och diagram. Men vill man veta vad som händer på det emotionella planet i kulturen måste man lyssna noga och gå varsamt fram.
Vill man använda storytelling i förändringsarbetet måste man noga söka och lyssna efter verkliga bilder som kan visa på andra sätt att jobba eller tänka för att göra förändringstanken möjlig. Kanske är det väl valda små tidiga, lite avvikande, inslag i kulturen som ger de viktigaste bilderna för att uppnå förändringsberedskap och bygga framtiden.
Ska man debriefa efter en incident eller helt enkelt bara lätta på trycket på olika sätt är det verkligen ett aktivt lyssnande som behövs.
Det samma gäller när man ska söka ord och bilder ur den tysta kunskapen både när det gäller avgångsintervjuer eller ingångsintervjuer. Eller vid introduktion och utbildning.
Ska man visa värderingar som man har eller som man vill utveckla är det samma sak som gäller – lyssna. I själva verket söker man stories som bekräftar tagna så kallade värdeord och som kan spegla värdegrunden.
Kvalitetsarbetet kräver verkligen en dialog med kunder och brukare och andra intressenter i omvärlden. Via utvärderingar, uppföljningar och företagsbloggar kan man, om man är uppmärksam, skörda många viktiga kulturbärande och kulturspeglande berättelser som berättar något helt annat än abstrakta nöjd-kund-index.
Så berätta gärna men lyssna först så du verkligen har något att berätta.