Kan man intervjua?

Fråga:
Kan man intervjua fram berättelser ur organisationen?
Svar:
Det kan man men det är faktiskt både trubbigt och rätt omständigt och man utnyttjar inte dynamiken som finns i en grupp som tillhör samma organisationskultur.


Jag har arbetat många år som intervjuare. Först på universitetet som etnolog och antropolog. Senare som författare av bland annat av biografier och kanske mest av allt under många år som utbildad och professionellt verksam journalist.
Varje situation har då sin teknik. Mest styrd av mediet är den journalistiska intervjun.
Intervjutekniken med en person i taget är helt enkelt ofta ett omständigt sätt om man försöker skörda Corporate Stories. Vill man veta vad som verkligen händer i företag och organisationer och vill man att dessa skeenden ska speglas genom levande berättelser ur berättarkapitalet så har jag haft mycket starkare upplevelser av att arbeta med storyskördande i form av workshops med grupper av människor.
En intervjuare av journalistisk sort kommer ofta med förutfattade meningar. Han eller hon vet i förväg vad som behövs för att det ska passa in i det mediala konceptet. Den intervjuade vill, ofta helt oreflekterat, vara snäll och faller därför gärna in i det väntade mönstret och ger de svar som han eller hon tror att intervjuaren vill höra.
Den psykologiska, terapeutiska eller etnologiska intervjuaren är kanske inte lika styrd av en tidning eller en kanal. Men han eller hon måste för varje intervjuperson ändå förklara syftet med företagsberättandet. Få den intervjuade att förstå varför intervjun ska genomföras. Det innebär ett omständigt teoretiserande och insäljande av projektet.
Därför är det, inte helt oväntat, väldigt mycket mer spännande och dessutom mer tidseffektivit att använda workshop-tekniken följd av en gemensam skördefest som leder till en gemensam upplevelse där alla inblandade stimulerar varandra.
Jag brukar börja dessa skördefester med inspirationsföreläsningar där jag berättar om hur andra har gjort och hur det kan låta i andra företag och organisationer.
Det här förstår i stort sett alla oavsett ålder, kön, kulturell bakgrund eller utbildning. Det räcker att vara människa för att förstå berättelsens kraft och dela med sig av sina berättelser.
Jag har upplevt det väldigt starkt också i internationella grupper. Berättelserna sätter perspektiven på plats och bygger bryggor mellan människor på olika håll i en internationell organisation.
En bekant inom Ikea berättade exempelvis nyligen för mig att Ikeaberättelserna fungerar utmärkt i Kina där han nu befinner sig. De kan bidra till lärande, förståelse och fungerande ledarskap. Detta trots stora kulturella skillnader.
Varje storyprojekt behöver förstås sin design och sitt upplägg. Men man får oftast mer gjort på kortare tid om man samlar en grupp människor till en gemensam workshop.