Siktar på hjärtat

Ett vanligt sätt att beskriva Corporate Storytelling är att säga att man använder organisationens egna sanna berättelser om sig själv för att addera värden som inte är direkt kopplade till varan eller tjänsten som jag köper.


Alltså istället för gram, kilobyte, hästkrafter, oktan och liknande berättar man om organisationens kultur eller om erfarenheter som medarbetare, kunder eller andra intressenter har i anslutning till varan eller tjänsten
Detta gäller förstås i stor utsträckning när det gäller tjänster eller varor som är väldigt lika varandra.
Själv har jag exempelvis i många år konsekvent tankat min bil på Statoil. Inte för att bensinen är annorlunda än på andra mackar. Inte heller för att Statoil ligger bättre till utmed mina stigar. Inte för att de har några andra varor i hyllorna som skiljer dem från de andra.
Nej, jag har tankat Statoil på grund av deras personalpolitik.
Jag vet att Statoil har utsetts till Sverigs bästa arbetsplats härom året. Jag vet också att de på olika sätt stöttat medarbetare, läs kvinnor, som är ensamstående med barn och att de för flera år sen på olika sätt underlättade även för de ekonomsikt svaga medarbetarna att få hemdatorer.
Jag gillar det. Berättelsen om denna personalpolitik laddar Statoils varmärke för mig och gör att jag tycker bensinen är lite bättre där än på andra mackar.
Men då måste man förstås berätta om detta. Det kunde Statoil bli bättre på. Många skulle precis som jag kunna välja Statoil p g a personalpolitiken om Statoil berättade mer om det.
Det vore att addera värden i storyformat och att sikta på hjärtat mer än på hjärnan.