World Storytelling Day

I går firades World Storytelling Day på många håll i landet, i våra grannländer och faktiskt runt hela jorden. En dag för att fokusera och högtidlighålla berättandets kraft genom att just – berätta. Många hade i år berättelser på temat vandring. Hur kommer då Corporate Storytelling in i det här?


Den så kallade berättarrörelsen har i stort sett inte tagit till sig att företagen är dagens byar. De som berättar folkloristiskt och ser sig som artister och kulturarbetare inser sällan att de berättelser de framför kommer från tidigare ekonomiska system och organisatoriska sammanhang.
Jag, som Corporate Storyteller, menar att dagens organisationsberättelser i stor utsträckning kan bidra till morgondagens kulturberättande folklore. Berättelser håller samman kulturer och mänskliga organisationer i dag som förr. Jag rör mig i nuet. I ett onlineförhållande till berättelserna just när de skapas.
I den meningen kan berättarrörelsen framstå mer som underhållning av museal karaktär eller ibland som berättare av egna jag-historier. Detta är förstås inte någon svaghet eller något fel. Det är jättefint och viktigt. Men det är något annat än Corporate Storytelling.
Jag vill betona att jag älskar dessa jag-berättelser och sagor och skrönor. Jag och mina vänner håller mycket på med detta berättande på vår fritid som ett sätt att roa varandra och umgås.
CS är, precis som många traditonella berättelser en gång var, ett sätt att hålla samman flocken och sträva mot framgång och överlevnad. CS visar och speglar dilemman och värderingar. Precis som traditionella berättelser en gång hade till ursprunglig uppgift att göra.
För mig, som i mitt arbete fokuserar dagens berättelser, de som ännu inte blivit torra bakom öronen, är den verklighet som du och jag lever i idag, på jobbet, i centrum.
Det hindrar inte att de två världarna möts ibland. Helande storytelling är ett spännande exempel. Och givetvis de tidlösa kristna berättelserna.
Själv är jag just nu indragen i en diskussion om att eventuelllt skörda äldrestories i en kommun. Alltså verkliga berättelser där de gamla, deras anhöriga och personalen på institutionen står i centrum. Inte en situation där någon kommer till de gamla för att och underhålla och berätta.
Det betyder alltså sammantaget att delar av dagens företagsfolklore är morgondagens kulturfolklore. De kulturer jag rör mig i är därför i huvudsak dagens företagskulturer där jag skördar berättarkapitalet för att organisationer och människor ska nå självinsikt och framgång.
Där har jag förstås nytta och glädje av verktygen från mina studier i etnologi, antropologi och religion. Verktyg som jag lånar in i dagens organisationsverklighet.
En Corporate Storyteller kommer inte för att berätta. Han eller hon söker, skördar och sätter organisationes berättelser i arbete.
Jag hoppas och tror att Corporate Storytelling kan stå sida vid sida med de traditionella kulturarbetarberättandet i en framtid. Då som uttryck för den kultur som lever och skapas just precis nu.