Det är klart, sa Bo Strömstedt, f d chefredaktör för Expressen, när jag nyligen frågade honom vid en konferens om Corporate Storytelling där vi båda medverkade och jag var moderator. Det är klart, sa han, att organisationerna ska vårda sina berättelser.

Bo Strömstedt är en guru och en av mina idoler. Ingen jag känner till har samma lekfulla kärlek till det svenska språket som han. När det kommer ned till Corporate Storytelling så anser han att det är självklart att alla organisationer ska hantera sina berättelser.
I Expressen skriver han, i går, om diskussionen om nationernas kanon, alltså varje lands reflektion om att det kanske finns viss litteratur och vissa berättelser som alla ska känna till för att förstå exempelvis Danmark eller Sverige.
Kanon är en karta, säger Strömstedt. Men du är alltid fri att – på egen risk, till egen glädje – gå vart som helst i landskapet. Kartan kan vara till hjälp, för den som så vill, att hitta i landskapet.
Om jag får dra in detta i den kommersiella antropologins tankevärld. Att varje företag och organisation ska hävda sina berättelser och bilderna av sig själva och kanske på så sätt bidra till näringslivets kanon, så kan jag säga att du som jobbar med kommunikation i din organisation ska reflektera över vad du vill att vi andra ska berätta om er. Var alltså med och bygg kartan.
Själv arbetar jag för närvarande åt Visit Sweden med Sverigeberättelser för att ladda varumärket Sverige med bilder som bygger en världbildskarta karta över Sverige, fri att använda för den som vill.
Georg Stiernhielm är, enligt Strömstedt, den svenska skaldekonstens fader. Han, Stiernhielm alltså, ställer sig mitt i den svenska sommaren och påstår att:
Hjärtans lust, si havet, huru stilla
det ligger som en glittrand´ spegel,
så blankt som silver smält i degel;
allt är blitt och höres ingen villa.
Marken står i flor och fullan grödna,
Och skogen bär sitt löv i fägring.