Berättelsen ska vara sann

Gång på gång kommer frågan om sanning upp. Senast när jag häromdagen var på ett finanssymposium så var det aktuellt: Måste man säga sanningen? Kan man inte lika gärna hitta på?


Steve Denning http://stevedenning.com talar mycket om hur man använder berättelser för att åstadkomma förändring i organisationer. Han talar om springboard stories. Denning säger då att berättelserna bara fungerar om de är sanna.
Man vill åstadkomma förändring och berättar därför om något som faktiskt hänt och vill med denna berättelse försöka få andra att reflektera och utvecklas.
Om man istället hittar på något som man önskar skulle ha hänt så riskerar man, enligt Denning, motsånd av typen: Det skulle ju aldrig kunna hända här!
Berättar du om något som faktiskt har hänt så måste lyssnarna hantera berättelsen och på ett verkligt sätt reflektera över den som möjlig.
Denning säger:
” Det är samma sak som du hörde av din mamma: Ljug inte! Det är ingen bra idé att gå omkring och berätta saker som inte är sanna. ”
Själv instämmer jag förstås. Hela konceptet med Corpoprate Storytelling vilar nämligen på att det utgår från organisationens eller företagets upplevda verklighet. Det är där kraften ligger.