Näringslivshistoria eller historier

Jag lyssnade i går till en spännande föreläsning av Centrum för Näringslivshistoria, f d Stockholms företagsminnen. De förvaltar ett gigantiskt arbetslivsarkiv som ställt kant i kant skulle bli 50 kilometer långt….


….Näringslivshistoria är förstås väldigt intressant. På Centrum ( http://naringslivshistoria.se )forskar de därför i arkiven och kan visa upp spännande reliker som t ex första kassaboken från grundaren av Ericsson, en tummad brun sliten 1800-talsbok.
Företagen kan bli medlemmar i Centrum för Näringslivshistria och de har på detta sätt en plats att förvara sina gamla arkiv och föremål hos kvalificerade forskare. De gamla dokumenten representerar ett företagskapital som kan användas också idag.
Som Corporate Storyteller sysslar man förstås också en del med historia ( alltså det förflutna ) men jag brukar säga att det viktigaste ur en CS-synpunkt är inte näringslivshistorien utan näringslivshistorierna, även de som berättas just nu och de som vi kanske visionärt hoppas kunna berätta om några år. Jag talar ibland om företagsfolklore.
Därför använder jag begreppet Corporate Storytelling som är det internationella begreppet för hanterandet och det strategiska användandet av berättelserna som lever i företag och organisationer.
Det svenska språket har lite svårt att hantera de här nyanserna eftersom ord som historia och historier ser snarlika ut för oss men kan betyda så vitt skilda saker och ha så olika innebörd. Vår historia? En rolig historia? Bellmanhistoria. Vad är en historiekväll?
Ibland känns ordet story konstigt på svenska då väljer jag, som Corporate Storyteller, ordet berättelse. Och en del berättelser är förstås historiska.