Är det ok med negativa berättelser?

Fråga?
Är det okej med negativa berättelser eller måste det alltid vara succé och framgång?


Svar:
Om man menar exempelvis berättelser om misslyckanden eller för organisationen olyckliga beslut så är det faktiskt väldigt viktiga att ha med dem i repertoaren. Tar man inte fram dem så lever de för övrigt ändå i ryktesfloran och kan då förvanskas på vägen.
En ledare som fattat ett olyckligt beslut och som kan berätta om det – om han eller hon inte förlorat jobbet – får ofta respekt. Så var det, så blev det låt oss nu gå vidare och inte upprepa samma misstag.
Eller det där var helt feltänkt i slutet på 90-talet men i dag är det nog rätt. Tiden har hunnit i kapp oss…
Eller när det och det händer ska du se upp. Annars kanske det blir som när…
Men man ska förstås skydda den enskilda personen och inte ägna sig åt syndabockeri och hundhuvuden.
Summan av detta är att de negativa berättelserna eller berättelserna om misstag är lika viktiga som alla andra. Sen är det klart, det inser ju var och en, att det känns uppfriskande att få höra om hjältar, framgångar, goda kundkontakter och vunna affärer. Så att man förstår vad man håller på med och varför.
I Tyskland har flera äldre företag genom åren gjort upp med sitt förflutna genom att berätta om olika saker de höll på med under andra världskriget. Det har ofta mötts med respekt och bäddat för att de ska kunna gå vidare.
De företag som inte lierade sig med slavarbete och annat under nazismen kan förstås på motsvarande sätt dra positiva poänger av att berätta om att de inte deltog.
Om man ska berätta sin företagshistoria och inte har något negativt eller några misslyckanden med så blir det helt enkelt ganska löjligt. Så vårda era misstag.